STARKARE TILLSAMMANS

När världen är alltmer osäker, klimatet fortsätter att bli varmare och folkrätten ifrågasätts alltmer öppet, behövs rörelser som samlar ihop människor för att bygga en bättre värld och skapa en ljusare framtid.

Genom att samarbeta och ansluta sig byggs hopp om framtid. Kärnan för vänsterns politik är att garantera ett bra och människovärdigt liv för alla. Vi bygger en bättre värld inom ekologiska och planetära gränser. En värld, där även djur har ett egenvärde. Vi värnar om demokrati, mänskliga rättigheter och fred. 

Detta målprogram samlar Vänsterförbundets riktlinjer för att bygga en bättre värld. Programmet kompletteras av det principprogram som godkändes 2022. 

1. Låt oss ta tillbaka den ekonomiska makten 

Kärnan i Vänsterförbundets ekonomiska politik ligger i att främja jämlikhet och demokrati. Extrem förmögenhetskoncentration har också lett till maktkoncentration, vilket skapar ett hot mot demokratin. Vårt mål är att vända denna farliga utvecklingstrend i Finland, i Europa och globalt. 

Vi vill öka arbetstagarnas möjligheter att påverka och äga i företag och makt på arbetsmarknaden. Genom att förstärka progressionen i beskattningen gör vi Finland mer jämlik. Genom att beskatta de rika minskar vi också koncentrationen av politisk och ekonomisk makt. För stor del av vår arbetsinsats går åt att möjliggöra skrytkonsumtion, när vi genom att arbeta mindre kunde garantera alla ett bra liv. Vänsterförbundet strävar efter full sysselsättning, kortare arbetstid och en mer demokratisk resursfördelning som gagnar oss alla. I den rådande situationen överbetonas de rikas behov, och deras val definierar i för hög grad hur våra gemensamma resurser används. 

Vi vill ändra det nuvarande samhällssystemet som är skadligt för både människan och miljön. Man ska kunna livnära sig på sitt arbete, och socialskyddet ska motsvara behoven i det förändrade arbetslivet. Vänsterförbundet strävar efter en totalreform av socialskyddet. Vi vill införa en basinkomst som kompletteras av inkomstrelaterade och andra förmåner och som garanterar människor en utkomst i alla livssituationer.  

Vänsterns ekonomiska politik motverkar utarmning, säkerställer människors grundläggande behov och ökar medborgarnas ekonomiska möjligheter. Den siktar på att konkret förbättra människors levnadsförhållanden till exempel genom att stabilisera priserna på nödvändiga förnödenheter (mat, energi, boende), öka lönerna och investera i offentliga tjänster och infrastruktur.  Vänsterns ekonomiska politik är den bästa medicinen även mot ökad högerpopulism och -extremism som växer ur osäkerhet och misär. 

Det ekonomiska läget i Finland förändras till följd av såväl interna som externa faktorer. Stora trender som kan ses direkt och nationellt är till exempel förmögenhetskoncentration, en åldrande befolkning och en svag produktivitetsutveckling. Alla de nämnda utvecklingstrenderna kräver en politisk omfördelning av ekonomiska resurser, eftersom marknaden antingen inte kan lösa problemen eller förstärker oönskade utvecklingsförlopp.  

Förmögenhetskoncentrationen är en del av en internationell trend, som påverkas bland annat av beskattningslättnader på de rika, strukturella ändringar i den globala ekonomin och utvecklingen av produktionsmetoder mot en mer kapitalintensiv riktning. Det är livsviktigt att stoppa förmögenhetskoncentrationen. För det behövs internationella lösningar som Finland måste aktivt främja och ta initiativ till. Även nationellt kan Finland genom att förstärka progressionen i den totala skattebelastningen påverka utvecklingstrenden. Ett bra skattesystem behandlar alla inkomster så lika som möjligt och därför måste kapital beskattas progressivt på samma sätt som förvärvsinkomster. Progressiv beskattning av kapital och förmögenhet ska ha en större roll än i dag jämfört med lönebeskattning. Förmögenhetskoncentrationen kan även motverkas genom att öka det offentliga ägandet i rimliga objekt och möjliggöra större ägandeandelar för arbetstagarna i företag.  

Finlands ekonomi påverkas av globala fenomen som kan sammanfattas i fyra helheter: 1) klimat och miljö, 2) geopolitik och geoekonomi, 3) makroekonomisk miljö och 4) fjärde industriella revolutionen.   

Jordens bärkraft ställer tuffa ramvillkor som ekonomin måste anpassa sig efter. Den gröna omställningen sker för närvarande inte i en tillräckligt snabb takt eller rättvist. Vi behöver ekonomistyrning och offentliga investeringar. Skalan på nödvändiga investeringar är så massiv att det krävs att vi gör avkall på EU:s finanspolitiska regler och i den offentliga debatten om underskott. 

Samma gäller den intensifierade internationella konkurrensen och de ökade spänningarna. För att både klara konkurrensen och öka oberoendet behövs ökad inhemsk efterfrågan. Rörelsefriheten för den offentliga ekonomin, det europeiska samarbetet och den strategiska självförsörjningen ska ökas.  

Den makroekonomiska miljön, dvs. det bredare ekonomiska sammanhanget, är för närvarande ovanligt osäker. Ekonomin i både Finland och Europa måste utvecklas för att svara på osäkerheter och det ökade behovet av kollektiva nyttigheter. Antingen ska medlemsstaternas ekonomiska självständighet ökas, dvs. skuldreglerna göras mer flexibla, eller den europeiska finansieringen ökas. Det kan genomföras till exempel med hjälp av gemensamma lån, ökad användning av existerande finansiella instrument eller direkt finansiering från Europeiska centralbanken till medlemsstaterna. 

Med den fjärde industriella revolutionen avses i sin tur den snabba utvecklingen av AI och automation, vilket utmanar vårt sätt att organisera arbete och utkomst. Utan politiska ingripanden har frukterna av teknikutvecklingen historiskt skördats av eliten. Vi behöver nya sätt att fördela förmögenhet, arbete och rätt att konsumera inom ekologiska gränser.  

Vänsterförbundets målprogram strävar efter att svara på dessa stora strukturella utmaningar framför allt utifrån nationella handlingar. Finland kan vara större än sin storlek ute i världen, när dessa gemensamma utmaningar ska lösas. För detta krävs en kursomläggning mot internationellt samarbete och solidaritet i stället för att stärka det egocentriska högerklimatet som gynnar stora förmögenheter.  

1.1 Samhällsekonomi och beskattning

Vänsterns ekonomiska politik strävar efter ett samhälle där alla mår bra och kan förverkliga sig själva. Vi vet att i länder med små inkomstskillnader är befolkningen friskare och har högre utbildningsnivå, färre mentala problem och lägre barndödlighet samt färre fångar, mindre brottslighet och drogproblem. Små inkomst- och förmögenhetsskillnader innebär en god ekonomisk politik. En ekonomisk politik som stöder vanliga finländare skapar sysselsättning i det egna landet i stället för att förmögenheten sipprar ut till skatteparadis eller skrytkonsumtion. 

En fungerande ekonomi och främjande av sysselsättning förutsätter en rätt dimensionerad finanspolitik. En hållbar offentlig ekonomi baserar sig på tillräckliga skatteintäkter, hög sysselsättning och investeringar som ökar produktivitet och mervärde. En stark offentlig ekonomi möjliggör utveckling av välfärdsstaten och högklassiga tjänster. Att uppfylla människors behov får kosta pengar. Investeringar i välfärd lönar sig även ofta på längre sikt. 

Den offentliga ekonomin stärks inte genom högerns nedskärningspolitik. Ramreglerna ska bindas till konjunkturläget, och inkomsterna ska beaktas jämlikt. Skattelättnader och utgiftsökningar ska behandlas enhetligt: utgiftsökningar måste kunna finansieras med motsvarande skatteinkomster. Statsekonomin stärks inte genom att sälja för samhället viktig egendom, såsom stats- och kommunägda naturliga monopol. Privatisering försämrar säkerheten och är förlustbringande för invånarna i Finland. 

Konjunkturpolitiken ska stöda ekonomin rättidigt. En rätt dimensionerad konjunkturpolitik motverkar arbetslöshet, förlust av färdigheter och sociala problem. Nedskärningar i ett svagt konjunkturläge leder till en ökad skuldkvot och försämrar produktionspotentialen på längre sikt. När ekonomin går dåligt, lönar det sig därför att öka offentliga investeringar. I EU diskuteras om det enorma investeringsbehovet, men i Finland har högerpartierna gjort nedskärningar på offentliga utgifter. 

De skattelättnader som högerpartierna länge suktat efter, såsom sänkningar av arvs- och samfundsskatten, stöder inte tillväxten enligt forskning. Däremot välriktade offentliga investeringar, satsningar på utbildning och en aktiv sysselsättningspolitik är effektiva sätt att förbättra det ekonomiska läget och ökningen av hållbara sektorer. 

Både Finland och EU måste komma ifrån sitt överbetonade exportberoende och stärka den inhemska efterfrågan. På så sätt kan vi använda en större del av våra naturresurser och arbetsinsatsen från vår arbetskraft för att stöda välfärd hos människor och hållbarhet. Vi driver justering av EU:s och Finlands ekonomiska regler för att stöda dessa mål. Inom EU ska överdrivna överskott i bytesbalansen, som är skadliga för efterfrågan och tillväxten i euroområdet, sanktioneras. 

Finland är delaktigt i den internationella negativa utvecklingen, där förmögenhet ständigt samlas hos en liten grupp rika människor. I Finland äger den rikaste tiondelen av befolkningen redan över hälften av finländska hushålls nettoförmögenhet. Den fattigare hälften av hushållen äger endast 4,2 procent av hushålls nettoförmögenhet. En fjärdedel av hushållen har nästan ingen nettoförmögenhet. Vi vet och kan för närvarande bevittna att en ökad ekonomisk ojämlikhet skapar olika utbredda problem. För att ändra riktningen behövs lösningar på både inhemsk och internationell nivå.  

En rättvis beskattning möjliggör välfärden i vårt samhälle, men finländare behandlas för närvarande inte rättvist vid beskattning. I dag är skatt på förvärvsinkomster den enda skatten som är genomgripande progressiv, dvs. utjämnar inkomstskillnader. Progressionen i hela vårt skattesystem har försämrats under 30 år, när andelen skatter på förvärvsinkomster har sjunkit. Denna skadliga effekt förstärks av möjligheten för förmögna att omvandla förvärvsinkomster till kapitalinkomster, som beskattas i betydligt lägre grad. Samtidigt som det har gjorts lättnader i beskattningen av kapitalinkomster, har förmögenheten alltmer koncentrerats hos de allra rikaste. Beskattning av alla inkomster enligt en enhetlig progressiv skattetabell utökar och förenklar skattebasen. Detta minskar skatteflykt till exempel genom artificiell inkomstomvandling.  

Stora inkomst- och förmögenhetsskillnader är skadliga. Dessutom ska beskattningen vara rättvis och i proportion till var och ens betalningsförmåga. Vårt mål är att flytta tyngdpunkten i beskattningen till beskattning av egendom och förmögenhet. Dessutom ska beskattningen av miljöolägenheter ökas, dock så att progressionen i beskattningen bibehålls och effekten inte drabbar mest låginkomsttagare. Eventuella ökade kostnader kompenseras enligt inkomstnivå. 

Vänsterns mål

• Offentliga investeringar ska ökas betydligt för att stärka den inhemska efterfrågan. Detta skulle även öka företagsinvesteringar och sysselsättningen. Tyngdpunkten för investeringar ska ligga hos hållbara produkter och tjänster. 

• Beskattningen av kapitalinkomster ska skärpas så att den på riktigt blir progressiv. Samtidigt ska låginkomsttagares beskattning lättas genom att öka grundavdraget på kommunalskatten. 

• Ett storskaligt investeringsprogram ska startas som fördelas jämnt mellan offentlig infrastruktur, offentlig bostadsproduktion, utbildning och en industripolitik som stöder grön omställning och försörjningsberedskap. 

• Ramförfarandet för statsfinanserna måste förnyas så att man förutom statens utgifter även beaktar intäkter. För stärkande av statsfinanserna är intäkterna lika viktiga som utgifterna. I förnyelsen inkluderar man skatteändringar i ramförfarandet samt gör det enklare att reagera på konjunktursvängningar och göra investeringar som är nödvändiga för en rättvis omställning.  

• En modell med koldioxidutdelning ska tas i bruk, där människor kompenseras för en högre beskattning av fossil energi enligt inkomstnivå. Kompensationen finansieras med en koldioxidskatt som gör att produkters negativa ekologiska externaliteter bättre visar sig i priserna. Koldioxidskatten skulle gälla alla produkter och bestämmas enligt växthusgasutsläpp.  

• Alla inkomster ska beskattas enligt samma progressiva skala. Beskattning av förvärvsinkomst och kapital ska harmoniseras. Förmögenhetsskatt på miljonförmögenheter ska införas. Återinförandet av förmögenhetsskatten stärker den offentliga ekonomin och skulle också säkerställa en mer rättvis fördelning av inkomster och förmögenhet i Finland.  

• Beskattningen av stora arv och gåvor ska skärpas och skattebasen täppas till bland annat genom att begränsa lättnader vid generationsskiften i stora företag. Åtgärderna ska riktas så att de inte medför orimliga olägenheter för människor. Lindringen av utdelningsskatten för icke-börsnoterade företag ska avskaffas. Lindringen försämrar investeringsviljan, produktiviteten och förnyelsen av ekonomin. 

• Finlands samfundsskattesats ska höjas försiktigt.  

• Rätten till skatteavdrag på bostadsaktiebolags finansieringsvederlag ska tas bort från fastighetsinvesterare. 

• Miljöskadliga skattesubventioner, såsom lägre skattesatser på trädbränsle, ska avskaffas. 

• Avdrag för arbetsresor ska kompletteras med ett nytt arbetsresestöd, där man stöder resande med kollektivtrafik om arbetsresan rimligen kan göras med kollektivtrafik. Ersättning ska betalas för förlust av fritid, om resan med kollektivtrafik tar en längre tid än samma sträcka med bil. Den nya stödmodellen ska ta hänsyn till regionala skillnader.  

• Offentlighetsprincipen för skatteuppgifter ska utvidgas till att gälla till exempel socialförsäkringsavgifter, skattefria utdelningar och försäkringsskal. 

• Den globala bolagsskatten på minst 15 procent för stora bolag ska höjas och dess omfattning utvidgas för att minska skadlig skattekonkurrens samt öka global rättvisa och handlingsmöjligheterna för den nationella skattepolitiken. 

• På EU-nivå ska en förmögenhetsskatt på stora förmögenheter och en gemensam miniminivå för kapitalbeskattning införas. 

• Statens och kommunernas naturliga monopol får inte säljas. 

• Ett program för bekämpning av skattekringgående, skatteflykt och korruption som omfattar alla förvaltningsområdena ska utarbetas.  

• Penningtvätt, korruption och grå ekonomi ska bekämpas genom att ökad öppenhet av registret över förmånstagare.    

• Finland ska internationellt främja förverkligandet av den internationella förnyelse av bolagsbeskattning som nåddes inom OECD. Förnyelsen förbättrar beskattningsmöjligheterna inom digital ekonomi. 

• EU:s beskattningsmodell för digital ekonomi ska främjas och en digital skatt ska införas. 

• EU ska driva en ökad finanspolitisk rörelsefrihet för medlemsstaterna i relation till rättvis omställning och digitalisering. EU:s underskotts- och skuldregler ska formas så de bättre tar hänsyn till investeringsbehov. Främjande av social och ekonomisk rättvisa ska krävas som kriterier för ökad rörelsefrihet.  

1.2 Ekonomisk styrning

Det är dags att förnya principerna för ekonomisk styrning totalt. Vi ser att vår nuvarande modell skapar enormt med oönskade resultat, såsom till exempel en ekologisk kris och en extrem koncentration av förmögenhet. I den nyliberala marknadsmodellen råder också en kronisk investeringsunderskott gällande investeringar som främjar välfärd hos människor och miljön, eftersom de inte ger någon direkt ekonomisk vinst. Sociala investeringar på människors välfärd och utbildning, investeringar på grön omställning och bekämpande av minskningen av biologisk mångfald samt investeringar på forskning och sociala innovationer ligger alla på en fullständigt bristfällig nivå. Vänsterförbundet vill förnya den ekonomiska styrningen så att den definieras av ekologisk hållbarhet, social rättvisa och långsiktiga offentliga investeringar. Ekonomin måste betjäna det allmänna bästa – inte tvärtom. Våra utgångspunkter är välfärd hos människor och miljön, en mer demokratisk ekonomi samt en jämnare fördelning av resurser. 

Staten kan bäst påverka den allmänna ekonomiska utvecklingen genom att reglera den totala efterfrågan och sätta så konsekventa mål och avsikter för verksamhetsmiljön som möjligt. Ett offentligt säkerställande av en volymmässigt tillräcklig efterfrågan räcker dock inte, utan tydliga kvalitativa kriterier ska ställas för reglering av efterfrågan. Underskott, offentlig skuld och konkurrenskraft betonas i för hög grad som ekonomiska indikatorer. Full sysselsättning, brett fördelad välfärd, ekologisk hållbarhet och satsningar på ökad produktivitet ska sättas som de viktigaste målen för ekonomin.       

Det är hög tid att vid skötseln av den offentliga ekonomin utvärdera vad som anses som investeringar och som utgiftsposter. Investeringar på välfärd, såsom satsningar på utbildning, är långsiktiga satsningar på sådana samhällssektorer som bäst möjliggör en ökad välfärd hos medborgarna och miljön på lång sikt. Syftet är att med hjälp av dem stärka både mänskliga, sociala och ekologiska resurser, vilket bidrar till att förebygga att olika kriser drar ut på tiden.  

Även om välfärd är ett mål i sig, ökar investeringar på välfärd även den ekonomiska hållbarheten samt välfärdsstatens förutsättningar på medellång sikt. Genom investeringar på välfärd förebyggs kostnader som bryter ned den offentliga ekonomin. Genom att investera i välfärd, såsom tillräckliga social- och hälsovårdstjänster samt främjande av välbefinnande och hälsa kan vi till exempel förebygga ett större behov av tjänster, minska prevalens, öka arbetsförmågan och produktiviteten, ta hand om mänskliga resurser samt värna om våra gemensamma och miljöns behov.  

Bruttonationalprodukten, dvs. BNP, är inte någon bra indikator för ökad välfärd.  BNP-tillväxt ökar konsumtionen av naturresurser och utsläppen, tar inte hänsyn till en ojämn fördelning av inkomster i samhället och berättar inte om uppfyllelsen av basbehoven eller om sysselsättningen. BNP omfattar inte heller oavlönat omsorgsarbete, frivilligarbete eller hemarbete, vilket gör att det arbete som i huvudsak kvinnor och minoriteter gör räknas inte med i de kalkyler som påverkar ekonomin. Mänskligt arbete har alltid ett pris som påverkar den totala ekonomin. Nya Zeeland till exempel baserar numera sin ekonomiska styrning på välfärdsbudgetering i stället för BNP.  

Problemen med BNP är redan allmänt kända, och alternativa kombinationsindikatorer har utvecklats och införts. Indikatorn för äkta framsteg, GPI, tar mer omfattande hänsyn till välfärdsdimensioner fastställt i pengar, dvs. tar hänsyn till kostnader från sociala och ekologiska problem orsakade av ekonomisk tillväxt. Den visar hur växande inkomstskillnader, ökande miljöolägenheter och flera ekonomiska beslut har försämrat välfärden och människors livskvalitet i Finland sedan 80-talet. Samma resultat visar också indexet för ekonomiskt hållbar välfärd, ISEW, som bättre än BNP mäter faktorer som påverkar nivån av välfärd hos konsumenterna. Vi i Finland måste också sluta använda BNP som den primära indikatorn för utveckling. 

Bilden på makroekonomin ska utvidgas i Finland genom indikatorer som gör finanspolitikens inverkan på välfärd synliga. I stället för att fokusera på granskning av kostnader ska fokuset ligga på hur åtgärderna påverkar välfärden. Vid mätningar ska särskild uppmärksamhet fästas vid ojämn fördelning av hälsa och välbefinnande och ökning av välfärd där den är som lägst. Med hjälp av välfärdsindikatorer kan dessa objekt lokaliseras och prioriteras samt effekten av välfärdsinvesteringar och finanspolitiska beslut mätas. 

Välfärdsekonomin ska dock främjas enligt principerna för nerväxt så att planetens gränser respekteras vid välfärdsinvesteringar såväl i den kommunala och regionala politiken som nationellt. För detta krävs en radikal begränsning av materialbehov i vårt samhälle, ökad energieffektivitet och en storskalig cirkulär ekonomi samt främjande av en ekologiskt hållbar omställning även inom social- och hälsovården samt räddningstjänsten. Inom nerväxt betonas förutom välfärdsinvesteringar även ersättande av globala tillverkningskedjor med lokala tillverkningskedjor, vilket stöder försörjningsberedskapen och främjar skapandet av en ny typ av ekosystem inom offentlig och privat tjänsteproduktion: skapande av ett ekonomiskt system som stöder välfärden inom planetens gränser. 

Vänsterns mål

• Den ekonomiska styrningen ska grunda sig på demokratisk planering och ett omfattande kunskapsunderlag. 

• Tydliga gränser ska sättas för strävan efter materiell välfärd för att undvika både bristen av välbefinnande och skadlig överkonsumtion. Gränserna ska definieras demokratiskt för att de ska vara rättvisa och acceptabla. 

• Konsumtionen ska styras bort från en ohållbar materiell konsumtion mot tjänster, upplevelser och återanvändning av varor, lagning, återvinning och förhyrning. 

• En ohållbar överkonsumtion ska motverkas genom att på EU-nivå förbjuda lågprisimporten som förstör naturen och trampar på arbetstagarnas rättigheter. 

• Välfärdsekonomin ska etableras som en del av regeringens tväradministrativa strategiska styrning, och dess samordning ska placeras i statsrådets kansli i kärnan av arbetet kring regeringsprogrammet. 

• Välfärdsekonomin ska lyftas som den viktigaste styrande principen för finansministeriet för att välfärdsperspektivet ska bli inrotat som en del av styrningsprocesserna av den offentliga ekonomin och genomsyra all verksamhet vid ministerierna.  

• Eftersom social- och hälsovården och räddningstjänsten samt främjandet av välfärd och hälsa är centrala verktyg för välfärdsekonomin, ska välfärdsekonomin etableras som en princip som styr ekonomin även i välfärdsområdenas och kommunernas strategier. 

• En arbetsform ska skapas som för samman myndigheter, organisationer och medborgare. På så sätt säkerställs att beslut om välfärdsekonomin är både berättigade och verksamma. Målet är att människor och medborgarverksamheten ska få en större roll i beslutsfattandet och lagberedningen. 

• Välfärdsekonomin ska inkluderas i beredningen och utvärderingen av beslutsfattandet i alla förvaltningsområdena. Vid beslutsfattandet ska aktuell välfärdsinformation och flerdimensionella analyser användas. 

• Tydliga indikatorer för välfärdsekonomin ska utvecklas och införas som styr förhands- och efterhandsbedömning, stöder effektiva investeringar och lyfter fram välfärden flerdimensionellt. 

1.3 Utkomst och socialskydd

Fattigdomen har fördjupats och spridits i det finländska samhället till följd av den medvetet genomförda högerpolitiken. Massiva nedskärningar på socialskyddet under de senaste åren har ökat ångest, överskuldsättning och vräkningar hos människor. Till och med hemlösheten har efter en lång period med nedåtgående trend på nytt börjat öka. Försörjningssvårigheter gäller förutom arbetslösa, studerande, pensionärer, långtidssjuka och andra utanför arbetslivet även en växande del av arbetstagarna.  

Vänstern vill stoppa utvecklingen mot ojämlikhet och förnya socialskyddssystemet från den nuvarande byråkratidjungeln mot en villkorslös basinkomst. Vid sidan av basinkomsten ska det inkomstrelaterade skyddet samt tjänster som motsvarar människors individuella behov stärkas så de är tillgängliga med låg tröskel utan att behöva bli bollad mellan myndigheter. Genom aktiv arbetskraftspolitik ska alla garanteras rätt till arbete senast efter 12 månader med arbetslöshet. Vi måste säkerställa att arbetsperioden på 12 månader förverkligas likvärdigt för olika grupper, såsom teckenspråkiga och andra minoriteter. 

Rätten till tillräcklig utkomst är en mänsklig rättighet. Finland har upprepade gånger fått anmärkningar från internationella övervakningsorgan för att nivån på socialskyddet inte är tillräcklig för ett människovärdigt liv. Nivån på förmånerna i grundskyddet ska höjas avsevärt och det allmänna bostadsbidraget ska höjas så det motsvarar verkliga boendekostnader. Utgångspunkten ska vara att grundskyddet och bostadsbidraget ska täcka människors utkomst utan något långvarigt behov av utkomststöd. Fattigdom i barnfamiljer ska målmedvetet minskas bland annat genom att återinföra barnförhöjning i utkomstskyddet för arbetslösa och höja beloppet av utkomststödets grunddel för barn.  

Den växande fattigdomen bland förvärvsarbetande måste minskas med hjälp av både arbetslagstiftning och socialskydd. Socialskyddet måste bättre än i dag möta behoven även hos företagare, egenföretagare och ströjobbare. Vid sidan av kollektivavtal behövs en lagstadgad minimilön och ett lagstadgat tillägg som betalas på deltidsarbete. Skyddsdelen i utkomstskyddet för arbetslösa och bostadsbidraget ska återinföras och höjas till en nivå på 500 euro. Produktionen av bostäder till rimliga priser ska ökas avsevärt och kollektivtrafiken göras stegvis gratis. De förmåner som betalas under tiden för sjukdom och rehabilitering ska säkerställa en människovärdig levnadsstandard utan behov av utkomststöd.  

Det finländska socialskyddssystemet är mycket krångligt, vilket gör att underanvändning av socialskyddet är ett större problem än missbruk av det. Ansökan om socialskyddsförmåner, framför allt utkomststöd som sistahandsstöd, ska ytterligare förenklas och förtydligas, och ansökningsanvisningarna ska vara skrivna på lättläst språk och vara lättillgängliga. Ansökan om socialskyddsförmåner ska vara tydligt, smidigt och enkelt för att människor inte ska bli skuldsatta eller hamna i fattigdom. Den eskalerande överskuldsättningen ska bekämpas med omfattande åtgärder, där man bland annat stärker människors utkomsttrygghet och social kreditgivning samt förbättrar ställningen för utsökningsgäldenärer och stramar åt regleringen av konsumentkrediter.  

Nivån på garanti- och folkpensioner ska höjas så att alla pensionärer kan garanteras en tillräcklig utkomst. Även situationen för personer med låg arbetspension ska underlättas genom att utveckla sammanjämkning av arbets- och folkpension och stärka den interna rättvisan i arbetspensionssystemet. Fattigdom bland barnfamiljer, studerande, långtidsarbetslösa, begränsat arbetsföra, handikappade och långtidssjuka ska bekämpas genom förhöjningar av förmåner samt en flexibel sammanjämkning av löneinkomster och förmåner. 

Vänsterns mål

• Vi ska övergå till en villkorslös och tillräcklig basinkomst som kombinerar arbetsmarknadsstöd, grunddagpenning, garantipension, folkpension före ålderspension, sjuk- och föräldradagpenning, hemvårdsstöd, studiepenning och startpeng till nya företagare. Att flexibelt kombinera arbetsinkomster och socialskydd ska vara möjligt. Avvecklande av byråkratiska fällor i socialskyddet gör det enklare att ta emot arbete. 

• En arbetsgaranti för långtidsarbetslösa ska införas, där den offentliga sektorn i sista hand säkerställer lönesubventionerat arbete för alla som varit arbetslösa i över 12 månader. Möjligheten att tjäna in inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning genom lönesubventionerat arbete ska återinföras. 

• Utkomsten för låginkomsttagare ska förbättras genom att höja grundskyddet och de låga pensionerna. Försämringar i utkomstskyddet för arbetslösa och i bostadsbidraget ska återkallas och självriskdagarna i utkomstskyddet för arbetslösa avskaffas. 

• Socialskyddet som sistahandsstöd ska höjas genom att öka grunddelen i utkomststödet så att alla på riktigt har en möjlighet att uppfylla de grundläggande behoven för att leva. 

• Närståendevårdares förlust av intjänad pension till följd av förlorad arbetsinkomst ska ersättas. 

• Innan vi övergår till en villkorslös basinkomst ska ett basinkomstexperiment genomföras. Till experimentet ska arbetslösa, löntagare, studerande, småföretagare och personer utanför arbetskraften väljas för att det på riktigt ska reflektera det finländska samhället.  

• Samtidigt med utkomstskyddet för arbetslösa ska man fritt kunna studera, göra frivilligarbete och annat oavlönat arbete samt idka företagsverksamhet som bisyssla. Bedömningen av bisysslor vid företagsverksamhet eller sysselsättning i eget arbete ska i princip basera sig på sökandens egen anmälan och uppgifterna i inkomstregistret.  

• En skyddsdel på 500 euro ska regleras för arbetslöshetsförmåner och det allmänna bostadsbidraget. 

• I det positiva kreditupplysningsregistret ska firmaföretagarnas inkomster kunna visas för att bevisa kreditvärdighet. 

• Arbetskraftspolitiska karenser som fördjupar fattigdom ska avskaffas.  

• Ansökan om socialskyddsförmåner och den byråkrati som är kopplad till den ska förenklas så underanvändning av förmåner kan åtgärdas. Ansökan om FPA:s socialskyddsförmåner ska i regel kunna göras med en ansökan så att personen själv inte ska behöva utreda sin rätt till olika förmåner och ansöka om dem separat.   

• Det skyddade beloppet vid utmätning ska höjas. En progressiv utmätningsmodell ska skapas som bättre beaktar människors betalningsförmåga och uppmuntrar till arbete. Den slutliga preskriptionstiden för en utsökningsskuld ska förkortas till 10 år, och möjligheten till skuldsanering ska underlättas. 

• Ökade levnadskostnader ska bättre beaktas i folkpensionsindexet. Indexhöjningar ska ske minst en gång per år och i händelse av plötsligt ökade levnadskostnader vid behov även mitt i året.  

• Möjligheten att genomföra nästa pensionsreform så att inre inkomstskillnader i arbetspensionssystemet jämnas ut och tillväxttakten av låga pensioner förbättras utan att försämra pensionssystemets finansieringsbas ska utredas. Perioder av arbetslöshet, föräldraledighet och studier ska även i fortsättningen tjäna in till pension. 

• Studiepenning ska höjas betydligt och antalet stödmånader ökas. Studeranden ska åter omfattas av det allmänna bostadsbidraget. Studerandens förmåner i pengar ska bindas till ett index för att nivån på förmånerna ska följa de förhöjda kostnaderna. Tvåstegsstrukturen på studiestöd ska avskaffas och betoningen på lån i stödet ska minskas. Studielån får inte vara en förutsättning för att ansöka om eller bli beviljad utkomststöd. På längre sikt ska studielån avskaffas och vi ska övergå till en studieförmån som består av bostadsbidrag och studiepenning. Kravet på 20 avlagda studiepoäng för att få tillbaka studiestödet efter att det dragits in ska tas bort från villkoren för att få tillbaka studiestödet. Studiestödet ska flyttas från undervisnings- och kulturministeriet till social- och hälsovårdsministeriet. 

• Avvikande villkor för att få utkomstskydd för personer under 25 år ska avskaffas. 

• Fattigdom i barnfamiljer ska bekämpas genom att återinföra barnförhöjningarna i utkomstskyddet för arbetslösa samt höja beloppet av utkomststödets grunddel för barn.  

• Om barn bor växelvist ska båda hemmen ha samma möjligheter till socialskydd om situationen så kräver. Den mest brådskande ändringen i socialskyddet gäller beaktande av växelvist boende barn i bostadsbidraget för båda hemmen. Vid växelvist boende barn ska man sluta betrakta den ena föräldern som förälder på distans, och barnen måste kunna vara folkbokförda i två hem. 

• Fondering av företagarpension ska främjas och alternativa fonderingsmodeller ska utredas. Målet är en modell som säkerställer FöPL-systemets hållbarhet och inte belastar företagares ekonomi orimligt. 

• Beslutet att utesluta personer och familjer som flyttat från länder utanför EU och EES och bott under tre år i Finland från hemvårdsstöd ska återkallas. 

• Det arbetsmarknadsstöd för företagare som användes under coronapandemin ska införas permanent så att man inte behöver avsluta företagsverksamheten för att få utkomstskydd för arbetslösa. 

• Social- och pensionsskyddet för småföretagare ska förbättras genom att förnya systemen för FöPL och utkomstskydd. FöPL-systemet ska utvecklas med hänsyn till mikro- och egenföretagares utmaningar så att FöPL-avgifterna tydligare baserar sig på företagarens verkliga inkomster i stället för FöPL-arbetsinkomsten. Vid fastställande av avgiften ska säsongsvariationen i företagares inkomster beaktas samt avgiftstrycket för nya företagare, och på så sätt minimera risken för underförsäkring. Detta utvecklingsarbete ska pågå parallellt med justeringen av företagares socialskydd. 

• Sammanjämkning av sjukpension och löneinkomster ska förbättras samt byråkratin minskas.  

• Föräldrar som har förlorat ett barn och personer vars partner har dött ska stödas med sorgeledighet. Ledigheten ska gälla alla föräldrar som förlorat sitt barn, oavsett barnets ålder.   

• Social kreditgivning ska regleras med nationella kriterier som säkerställer att den i tillräckligt hög grad finns tillgänglig i alla områden.  

• Beloppet av mottagningspenning ska höjas för att säkerställa ett människovärdigt liv. 

• Samtal till myndighetsnummer ska vara avgiftsfria.

1.4 Näringspolitik

Vänsterns näringspolitik stärker sysselsättning, betonar företagsansvar, stöder rättvis omställning, främjar en teknikutveckling och produktivitet som gynnar alla samt garanterar företag jämlika konkurrensförutsättningar i en rättmätig och förutsägbar miljö. Social och ekologisk hållbarhet skapar de yttre ramarna för vår näringspolitik. Genom att se till att samhällets grundläggande infrastruktur fungerar och utbilda arbetskraft stärker den offentliga makten verksamhetsförutsättningarna även för företag. Företag ska bära sitt samhällsansvar för arbetsförhållanden, mänskliga rättigheter och miljön. En ansvarsfull näringspolitik beaktar även den regionalpolitiska aspekten genom att främja skapandet av arbetsplatser i hela Finland.  

En bra näringspolitik tar hand om människors arbetsförmåga och utbildning genom hela arbetslivet. Dessutom kan staten stöda näringslivet och främja människo- och miljövänlig produktivitet genom att satsa på oberoende vetenskaplig forskning och produktutveckling. Företagsstöd ska riktas bort från miljöskadliga stöd. Däremot ska forsknings-, produktutvecklings- och innovationsstöd ökas. När det gäller betydande företagsstöd ska statens möjligheter till aktieägande i företaget utredas. Som ett villkor till företagsstöd kan vinstutdelning begränsas. 

Staten kan, som en aktiv ägare genom sina företagsinnehav, å ena sidan få inkomster, å andra sidan utveckla och bredda den finländska näringsstrukturen, stöda sysselsättningen och säkerställa ett finländskt ägande av för försörjningsberedskapen kritiska företag. Grundande av statliga bolag och direkta investeringar genom instrument som Klimatfonden och Industriinvestering är exempel på progressiv näringspolitik. Näringspolitiska stöd och framför allt FUI-verksamhet (forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet) ska även riktas till att stöda utvecklingsförutsättningarna för offentlig tjänsteverksamhet. Genom FUI-politik kan teknikutvecklingen, produktiviteten och tillväxten inom hållbara områden främjas. Den finländska innovationspolitiken behöver förutom kvantitativa mål även starka kvalitativa kriterier: det räcker inte med enbart kvantitativ granskning av offentliga och privata FUI-investeringar. Offentliga pengar används mest effektivt genom att styra FUI-investeringarna i huvudsak mot utbildning och grundforskning. Vid beslut om anskaffningar ska inhemsk och lokal företagsverksamhet stödas med hänsyn till ekologiska perspektiv.  

Vänsterförbundet är även ett parti för företagare. Företagare, liksom andra arbetande människor, är i Finland ofta utlämnade åt marknaden och kapitalet. Många företagare har lägre inkomster än finländarna i snitt. I Finland omfattar det lagstadgade utkomstskyddet för arbetslösa även företagare, men motsvarar inte i tillräcklig grad dagens behov. Som bäst kombineras både företagarens och de anställdas fördelar i företagandet. Rätt genomförd företagarpolitik gagnar hela samhället och medborgarna, utvecklar ekonomin och främjar människors välbefinnande. Detta kräver dock en företagspolitik som identifierar och erkänner mikro- och egenföretagarnas nöd, behov och potential.  

Över 90 % av alla företag i Finland är mikroföretag och enskilda firmor som sysselsätter över en femtedel av arbetskraften i den privata sektorn. Även om mikroföretag och enskilda firmor utgör ett viktigt ekosystem som bär hela ekonomin, hamnar de nästan helt utanför företags- och FUI-stöd. Vänsterförbundet vill säkerställa ett rättvist pensionsskydd även för företagare och stöder en utveckling av FöPL-systemet med hänsyn till mikro- och egenföretagarnas utmaningar. Vänsterförbundet betonar mikro- och egenföretagarnas roll i byggandet av ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart samhälle och strävar efter att förbättra deras ställning i en marknadsomgivning som styrs av kapital. Före Orpos regerings utarmande finanspolitik som ökar arbetslösheten, förbättrades sysselsättningen tack vare små och medelstora företag. Småföretagandet måste stödas genom att förenkla socialskyddet och inkomstbeskattningen. Statliga företags ägarstyrning ska få företag att agera exemplariskt ur ekonomiskt, socialt och miljöperspektiv. Belöningssystemet för ägarstyrningens ansvariga tjänsteinnehavare ska förnyas och göras helt transparent.  

Näringspolitiken måste stöda en hållbar omställning. Genom att främja cirkulär ekonomi kan miljöeffekterna av varor och tjänster väsentligt dämpas. Därför ska ställningen för personer och företag inom reparationsbranschen, dvs. de som gör olika underhålls-, bearbetnings- och reparationsarbeten, förbättras. Utbildningssystemet ska till exempel utvecklas så att den yrkeskunskap som krävs inom reparationsbranschen är bättre tillgänglig. 

På marknaden finns även andra än traditionella företag. Alternativa sätt att organisera ekonomisk verksamhet, såsom andelslag, sociala företag och icke-vinstdrivande företag gör det möjligt att driva en verksamhet utan stora avkastningskrav och sätta även andra mål för verksamheten än bara vinstdrivning.  Vänsterförbundet strävar efter att främja sådana ekonomiska verksamheter. 

Målet för Vänsterförbundets industripolitik är att förbättra människors välbefinnande samt främja en konkurrenskraftig och ekologiskt hållbar industri. Uppgiften omfattar såväl säkerställande av en tillräcklig och kompetent arbetskraft, en tillräcklig forsknings-, utvecklings- och innovationsfinansiering (FUI), investeringar i ny produktionsteknik, tryggande av arbetstagarnas ställning i brytningstider som genomförande av en rättvis omställning inom industrin. Även om utmaningarna är stora, är riskerna ännu större om inget görs. Den finländska fabriksarbetaren spelar en avgörande roll i skapandet av ett välmående samhälle och en livsduglig värld. I Finland har industrin spelat en nyckelroll i skapandet av välfärdsstaten – och på samma sätt kommer den att vara avgörande vid byggandet av ett hållbart Finland i framtiden. 

Den finländska industrins största utmaningar ur perspektivet för rättvis omställning är en hållbar användning av skogarna och jordmånen, dämpande av utsläpp från stålindustrin och ombyggnation av energisektorn. Den industriella verksamheten ska i framtiden basera sig på cirkulär ekonomi. Det finns en stor ekonomisk potential i industriella processer, där avfall omvandlas till nya råvaror. Vid industriell tillverkning ska återanvändning av råvaror och återvinning maximeras, förädlingsgraden höjas och mängden avfall minimeras. Likaså ska återanvändning av avfallskomponenter göras möjlig och användning av naturliga råvaror minimeras. 

Teknikutvecklingen och formerna för hur den används beror till stor del på de ideologier, mål, resurser och maktförhållanden som ligger bakom tekniken. Därför är teknik även ett fält för politisk kamp. Om vi vill att digitalisering, automation och artificiell intelligens ska nu och i framtiden öka vårt gemensamma välbefinnande och inte bara göra en fåtalig elit förmögnare, måste vi aktivt styra utvecklingen genom politiska beslut, reglering och medverkan av teknikanvändarna. I annat fall ökar ny teknik vanligtvis den sociala och ekonomiska ojämlikheten – som vi redan har sett. Att arbetet övergår från att vara gjort av människor till att vara gjort av maskiner kan i vissa fall vara lönsamt, men om det mervärde som tekniken medför sipprar till ägarna av maskinerna, ökar ojämlikheten i samhället. Vänsterns teknikpolitik har som mål att dela frukterna av teknikutvecklingen, reglera användningen av för människor och naturen skadlig teknik och styra samt finansiera en teknikutveckling som främjar vår livskvalitet. 

Vänsterns mål

• Förbättrad lönsamhet för arbete i och med ny teknik ska kompenseras för arbetstagarna som kortare lagstadgad arbetstid. 

• I näringspolitiken ska man satsa på reell konkurrenskraft, dvs. förutsättningarna för tillverkning av en hög förädlingsvärde. Konkurrenskraft ska inte strävas efter genom att pressa löner och skära ned på finansiering av välfärdsstaten. 

• En storskalig ekonomisk satsning ska riktas mot energi- och industripolitiken för att främja industriprojekt som stöder en grön omställning. 

• Miljöskadliga skattesubventioner ska skäras ned.  

• Småföretagare ska stödas genom att höja den nedre gränsen för momspliktig omsättning till 30 000 euro. 

• Den allmänna mervärdesskatten ska sänkas till 24 %. Dessutom ska beskattningen av läkemedel, menstruationsskydd, blöjor, reparationstjänster av förnödenheter, idrottstjänster och konst samt resebiljetter för kollektivtrafiken i land- och sjötrafik sänkas till den sänkta skattesatsen på 10 %. Mervärdesskatten för böcker ska sänkas till 0 %. 

• Mångfalden inom företagandet ska identifieras bättre än i dag. Behoven hos enskilda firmor, småföretagare, arbetstagarkooperativ samt invandrarföretagare ska flyttas till kärnan av företagarpolitiken.  

• Anställning av en första medarbetare ska underlättas genom att relatera arbetsgivaravgifterna till företagets omsättning och erbjuda nya arbetsgivarföretag rådgivning.  

• Tillsynen över betalningsvillkorslagen ska ökas och en anonym rapporteringskanal grundas om försenade betalningar för att stora bolags olagligt långa betalningstider ska kunna rensas bort och företagarna ska få sina pengar i tid. 

• Orättvis konkurrens ska rensas bort från offentliga upphandlingar och företagsstöd. Egen- och småföretagare ska få delta i alla upphandlingar och ansöka om företagsstöd. Detta gäller också andelslags ställning och behandling i förhållande till andra företagsformer.  

• Konkurrenspolitiken ska stärkas för att motverka en ohälsosam koncentration på marknaden.  

• Målen och inriktningarna för rättvis omställning inom industrin ska definieras så detaljerat som möjligt för att enskilda aktörers incitament för att göra investeringar på lång sikt förbättras. Centrala styrningsmekanismer är till exempel bindande avtalade mål om utsläppsminskning, mål för cirkulär ekonomi, mångfaldsmål och färdplaner för koldioxidsnålhet inom industrin samt en samordning som säkerställer dess vetenskaplighet och förenlighet. Den planeringsenhet för rättvis omställning inom industrin som grundas i statsrådets kansli ska övervaka att helheten är hållbar för klimatet, miljön och samhället samt samordna sammanjämkning av olika enheters mål och resursbehov. 

• Aktivt statligt ägande ska stärkas. Statligt majoritetsägda bolag ska följa en god arbetsgivarpolitik, skattetransparens och en hållbar miljöpolitik med beaktande av det regionala perspektivet.  

• I all lagstiftning ska verksamhetsförutsättningarna för andelslag och sociala företag säkerställas.  

• Småskalig frivillig- och föreningsverksamhet ska lämnas utanför inkomstregistret. På så sätt säkerställs verksamhetsförutsättningarna för små frivilligorganisationer och förhindras att föreningsverksamhet som producerar välfärd falnar under myndighetsreglering och en administrativ börda.  

• Nivån på finansiering av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet ska fastställas till fem procent av bruttonationalprodukten. Andelen grundforskning och högskolor av FUI-finansieringen ska stärkas.  

• Stöd för innovations- och produktutvecklingsverksamhet på företag och universitet ska ökas så att de stöder utbyggnaden av FUI-verksamhet samt gör näringsstrukturen mångsidigare.  

• Strategiska tyngdpunkter som stöder rättvis omställning och sociala innovationer ska fastställas för den offentliga FUI-finansieringen. Finansieringen ska riktas effektivt så att den inte sipprar ut till stora bolags utdelningar. Även mikro- och egenföretagarna ska kunna ansöka om FUI-stöd. 

• Statsrådets forsknings- och utredningsverksamhet ska återställas och allokeras en tillräcklig finansiering. 

• Även små och medelstora inhemska producenter i jordbruket ska stödas för att säkerställa självförsörjning, försörjningsberedskap och en rättvis omställning. Primärproducenterna ska garanteras utkomst och dumpning av butikspriserna begränsas.  

• Företagare ska stödas när de frångår från näringar som är skadliga för miljön och djur.  

• Hållbar och ansvarsfull turism ska utvecklas och stödas. Inom hållbar turism ska miljövård, social jämlikhet och livskvalitet, kulturell mångfald och samernas rättigheter samt en livskraftig ekonomi som ger arbetsplatser och välfärd för alla beaktas. En regional turismavgift ska fastställas för turism. 

• Regional upphandlingskompetens i offentliga organisationer ska stärkas.   

• Ställningen, rättsskyddet, tryggheten och arbetsförhållandena för myndiga företagare och egenföretagare som säljer sex ska förbättras mot en riktning som stärker sexarbetarnas självbestämmanderätt och möjliggör kollegialt stöd. Företagare som säljer sex ska behandlas lika som andra företagare. Bestämmelserna om koppleri i strafflagen ska uppdateras så de mer exakt gäller koppleri mot någons vilja samt ta bort punkterna i bestämmelserna som försvårar ett frivilligt arbete som grundar sig i samtycke mellan vuxna. Förbud att marknadsföra sexuella tjänster samt ordningslagens förbud att på allmän plats köpa och mot betalning erbjuda sexuella tjänster ska tas bort. Utlänningslagen ska ändras så att uppehållstillstånd för offer för människohandel beviljas offer för människohandel, om hjälpsystemet för offer för människohandel har konstaterat att personen har blivit offer för människohandel i Finland eller innan ankomst till Finland. Vid beredning av lagar om sexarbete ska erfarenhetsexperter inom sexarbete inkluderas i lagberedningsprocessen samt se till att de blir hörda vid beredning av lagen. 

• Vi ska investera i företagartjänster för invandrare. På så sätt skapas möjligheter för ny tillväxt, sysselsättning och innovationer och vi främjar social mångfald och gemenskap. 

• Könskvotering ska fastställas för börsbolags styrelser. 

• Statens investeringsbolag Solidiums äganden ska riktas om till skalningsfasen för tillväxtföretag. 

• Finlands Industriinvestering Ab Tesis kapital ska ökas och rollen av rättvis omställning i dess verksamhet stärkas. 

• Konkurrensmyndigheterna ska förpliktas och befullmäktigas att alltid bedöma betydelsen och godtagbarheten av enskilda företagsförvärv eller andra marknadsåtgärder utifrån systemet, ekosystemet eller sektorn i fråga och dess koncentration. 

• EU:s konkurrensmyndigheter ska ges möjlighet att vid överträdelser utfärda så stora böter, dvs. en tillräcklig procent av företags omsättning, att de på riktigt avsevärt påverkar teknikjättarnas verksamhet. 

• Konkurrensmyndigheterna ska ges möjligheter att, förutom hindra företagsförvärv som ökar koncentrationen och utfärda böter för överträdelser, även i sista hand bryta upp företag som blivit för stora och dominerande. 

• EU-kommissionen ska påverka för att säkerställa att även molntjänster granskas och regleras enligt förordningen om digitala marknader och att även mindre företag hörs vid verkställandet av förordningen. 

• Möjligheterna för plattformsföretag eller techjättar att diktera orimliga avtalsvillkor utifrån sin monopolistiska ställning ska begränsas ännu mer. 

• Moln- och andra digitala tjänster som den offentliga sektorn använder ska stegvis omvandlas mot ett måltillstånd, där tjänsterna produceras i offentlig ägo och behandlingen och förvaringen av data sker i Finland. Apptjänster för kontor som köps av techjättar ska ersättas med öppen källkod-alternativ. Kommuner, samkommuner, universitet och andra aktörer inom den offentliga sektorn ska erbjudas hjälp för att nå målet. 

• Vi måste påverka så att finansieringen för stärkande av en hållbar och rättvis omställning, digitalisering samt strategisk autonomi på EU-nivå mångdubblas. Finansieringen ska omfatta villkor som styr verksamheten och garantera att de tekniker som utvecklas betjänar de gemensamt definierade samhällsmålen. 

• En teknikutveckling som följer vänsterns värden och är globalt konkurrenskraftig ska säkerställas. Öppna offentliga digitala infrastrukturer ska byggas som säkerställer en rättvis delning av data och offentligheten av till exempel beräkningskraft. 

• Transparensen och hållbarheten av artificiell intelligens ska ökas genom förpliktande reglering genom att betona reglering på EU-nivå och dess effektiva nationella verkställande samt internationellt samarbete bland annat inom FN och OECD. För regelbrott ska betydande sanktioner regleras. Internationellt ska vi också främja en överföring av AI-sektorn till socialt ägande. 

• Finansieringen av offentlig AI-forskning och utvecklingen av offentliga, öppna AI-modeller ska ökas i Finland och i EU. Vi ska säkerställa att det finns tillräckligt med effektiv gemensam beräkningskapacitet i Finland och i EU. 

• Ett nytt offentligt organ ska grundas i Finland för att övervaka den estiska aspekten av AI samt verkställandet av EU:s AI-förordning och annan tillämplig reglering nationellt, för att arbeta i växelverkan med europeiska AI-byrån och producera nödvändiga rådgivningstjänster. 

• Bindande regler på EU-nivå för användning av artificiell intelligens i kreativa yrken ska främjas. Vi ska säkerställa att kreativa yrkesutövare får en adekvat ersättning för sitt arbete och trygga deras rättigheter i förhållande till de verk de skapat. 

• Reglering på EU-nivå ska främjas, där vi försöker dämpa de ökande klimateffekterna av AI-tekniken, till exempel genom att förplikta eller uppmuntra till energieffektivitet i modeller, användning av förnybar energi och geografisk spridning av datahallar så att tider för låg energiförbrukning kan utnyttjas eller till och med begränsa användningen. 

• Märkningsskyldighet, där man tydligt berättar vilka kulturverk som är delvis eller helt skapade av artificiell intelligens, ska främjas. Upphovsrättsligt material får inte användas som utbildningsmaterial för artificiell intelligens utan uttryckligt tillstånd från skaparen eller rättsinnehavaren. Ett ersättningssystem ska införas som möjliggör ersättningar till konstnärer och skapare när deras verk utnyttjas för att utbilda AI eller skapa med AI. 

• Främjande av enhetlighet och smidighet i miljötillståndsprocesser får inte ske genom att minska kraven för säkerställande av god miljöstatus eller underlätta avvikelser från miljökraven. Uppfyllandet av det allmänna intresset rörande miljön ska säkerställas även i fortsättningen. För att målet om smidigare miljötillståndsprocesser ska förverkligas ska miljöförvaltningen allokeras tillräckliga resurser. 

• Strikta villkorlighetkrav ska fastställas för näringspolitiken på EU-nivå, dvs. kriterier för vilken typ av verksamhet som överskrider grundnivån som kan ges stöd. Alla regleringar och investeringar ska stöda social och ekologisk hållbarhet. 

• Vi måste påverka så att även finansieringen på EU-nivå för stärkande av en hållbar och rättvis omställning, digitalisering samt strategisk autonomi mångdubblas. 

2. En bättre morgondag inom jordens gränser

Den viktigaste frågan för vår tid är hur vi lyckas dämpa den ekologiska kris som människan orsakat. Den visar sig som en uppvärmning av klimatet, minskad biologisk mångfald och förorening av miljön. 

Människans agerande måste dimensioneras utifrån ekologiska och planetära gränser. Vårt samhälle ska byggas om ekologiskt, och en rättvis klimat- och miljöpolitik ska ligga i fokus för allt beslutsfattande. Detta är framför allt en uppgift för vår tid, eftersom kommande generationer inte längre hinner agera. Den ekologiska krisen pågår redan, och prioriteten ska vara att vända riktningen. 

Förlusten av biologisk mångfald är ett hot som kan jämföras med klimatkrisen. Den biologiska mångfalden minskar radikalt, vilket gör att vi förutom arter av organism även håller på att förlora hela ekosystem. Det största hotet mot den biologiska mångfalden är förstörelse av biotoper. Även om det är nödvändigt att skydda tillräckligt med naturområden och lämna dem i fred från byggande och mänsklig verksamhet som förändrar miljön, ska systematiska hållbarhetsändringar också riktas mot materialekonomin. De viktigaste är ändringar i livsmedelssystemet, energisystemet, byggandet och trafiksystemet. En grundlig och omfattande tillämpning av cirkulär ekonomi kan för sin del stöda den biologiska mångfalden. 

Vänstern strävar efter att genom aktiv klimatpolitik undvika katastrofala följder av klimatkrisen. Den klimatuppvärmning som människan orsakat leder dock redan nu till att extrema väderfenomen blir allt vanligare. Därför ska vi satsa på anpassning till klimatförändringen på alla förvaltningsnivåer. Vi ska genomgående utvärdera hur ökningen av extrema väderfenomen samt nya djur- och växtarter påverkar naturen, stadsmiljön och samhällets funktioner. Även i stadsplaneringen ska vi förbereda oss på effekter av klimatförändringen, till exempel genom att satsa på hantering av dagvatten samt stadsgrönska som under värmeböljor kyler mikroklimatet.  

De skadliga effekterna av klimatkrisen är kännbara och fortskrider kontinuerligt. I Finland orsakas direkta hälsoeffekter av temperaturökningen och ökningen av extrema väderfenomen. Indirekta effekter orsakas av framför allt förändringar i övriga världen: livsmedelsförsörjningen försvåras, landsflykten ökar och konflikter speglar sig även i Finland. Viktiga orsaker till problem utgörs av minskningen av brukningsvärd jordbruksmark och vattenbrist som i sin tur beror på torka, oväder och att landområden förloras och översvämningarna ökar när havsnivån höjs. Smältningen av glaciärer försämrar vattensituationen och smältningen av inlands- och havsisen höjer havsnivån. Vi ska också förbereda oss för förändrade havsströmmar, såsom Golfströmmen som försvagas. 

Det är absolut nödvändigt att dämpa den ekologiska krisen, men den omställning som det kräver kan också skapa ett mer rättvist och välmående samhälle. Genom att avstå från fossila bränslen minskas hjärt- och lungsjukdomar. Genom att äta mer växtbaserat och röra sig i tillgängliga omgivningar med egen muskelkraft eller med hinderfri och tillgänglig kollektivtrafik gör vi klimatgärningar, men även främjar vår hälsa. Genom minskad biltrafik minskas mängden mikropartiklar, olyckor och, i kombination med tillgängliga offentliga utrymmen, ökas mängden rörelse med egen muskelkraft och skapas ett trevligare livsrum. Genom att välja hållbara byggnadsmaterial, återvinningsmaterial, minska industriutsläpp samt betona ombyggnad i stället för nybyggnad kan klimatbelastningen från byggande minskas. En mer ekologisk konsumtion i sig är inte tillräckligt, utan totalkonsumtionen måste minskas över lag. 

Utgångspunkten för Vänsterförbundets miljöpolitik är rättvisa. Rättvisa i miljöpolitik innebär i första hand att vi genomför den nödvändiga ekologiska omställningen. Passivitet och söl är det mest orättvisa alternativet. Omställningen ska genomföras på ett rättvist sätt så att den inte orsakar orimliga kostnader för låg- och medelinkomsttagare och att inkomstskillnaderna inte ökar. Genomdrivande av samernas och olika minoriteters rättigheter ska ha en viktig roll i omställningspolitiken. Alla måste inkluderas i förverkligandet av omställningen för att alla människor ska uppleva att den ändring som genomförs är deras och känna ägarskap för den. Social- och hälsovården samt räddningstjänsten ska stå på en ekologiskt hållbar grund, eftersom sektorn utgör en väsentlig del av Finlands koldioxidavtryck. 

2.1 En rättvis omställning – ekonomin och industrin

Steg mot en grön omställning har tagits i Finland, Europa och övriga världen. Åtgärderna är fortfarande otillräckliga för att lösa miljökatastrofen. Sysselsättningen och välfärden ska säkerställas och ojämlikheten minskas även i den föränderliga ekonomin. Rika länders ekologiska fotavtryck ska minskas betydligt. Grönskande här och där räcker inte, utan vi behöver en ekologisk återuppbyggnad likt återuppbyggnaden efter kriget på alla samhällsnivåer. 

En rättvis omställning ska främjas i alla sektorer. Jordbruk är oersättligt viktigt för Finland. Jordbruksföretag stöder försörjningsberedskapen, sysselsättningen och hela livsmedelskedjan. Vänsterförbundet stöder jordbrukare att bygga ett ekologiskt hållbart jordbruk och en matproduktion som är även ekonomiskt lönsam för producenterna. En rättvis grön omställning innebär en systematisk övergång bort från ohållbara industriella tillverkningssätt.  

Rättvisan i omställningen innebär att den genomförs socialt rättvist. Omställningen kräver stora investeringar i ny tillverkningsteknik och -forskning, vilket möjliggör skapandet av nya arbetsplatser. Arbetstagarna ska garanteras utkomst, nya arbetsplatser och eventuell vidareutbildning och omskolning. Låginkomsttagare ska kompenseras för prisökningen av fossil energi. För att säkerställa hållbara alternativ ska lösningar för förnybar energi och hållbar infrastruktur till rimliga priser hittas snabbt och stödas genom tillräckliga offentliga investeringar.  

Med hjälp av beskattning ska till exempel en hållbar omstrukturering och omställning mot ett energieffektivt, smart och på förnybara källor baserat energi- och tillverkningssystem stödas mer effektivt än i dag. Som ramvillkor som styr statens ekonomi och verksamhetsplanering ska vid sidan av euros lyftas utsläpps- och miljöbudgetar. Som en styrande princip vid beskattning ska vid sidan av bekämpning av ojämlikhet lyftas miljöstyrning. Den som förorenar och orsakar miljöolägenheter ska betala, och de alternativ som är hållbara för miljön ska göras ekonomiskt lönsamma.  

Genomförandet av en grön omställning kan öka industrins andel av Finlands branschstruktur. Ökningen av industrins andel är önskvärt när den skapar högklassiga arbetsplatser, svarar på den gröna omställningens behov och framför allt fokuserar på branscher med högt mervärde. Industripolitiken ska främja dessa mål. Investeringar i en hållbar industri samt utbildning och forskning som främjar den skapar många nya arbetsplatser. Dessutom har Finland som ett högteknologiskt land med hög kompetens goda förutsättningar för att vara föregångare vid utveckling av nya lösningar inom industrin. Utvecklingen av nya lösningar ökar också kompetensen som har exportpotential i sig. Andelen industrikompetens och tjänster av exporten kan ökas ännu mer.  

För att främja cirkulär ekonomi ska både tillverkningsstrukturer och konsumtionsvanor ändras. Cirkulär ekonomi baserar sig på en minskad konsumtion, återanvändning och återvinning som kan stödas till exempel genom att gynna reparation och förhyrning samt få konsumenter att välja återvunna och begagnade produkter i stället för nya. För att ändringen ska vara möjlig ska både medborgarnas konsumtionsbeteende och företagens verksamhetsmodeller förändras. Staten måste bära ett globalt ansvar och stöda denna förändring bland annat genom beskattning samt genom att stoppa konsumtionen av billiga produkter av dålig kvalitet, framför allt varor som producerats oetiskt, icke-ekologist eller till exempel med barnarbetskraft. Offentliga upphandlingar ska stöda lösningar för cirkulär ekonomi och skapa marknader för hållbara produkter, och vi ska satsa på utveckling av nya tekniker genom forskning och innovationer. 

Vänsterns mål

• Vi ska sluta ha ekonomisk tillväxt som det primära målet för finanspolitiken och i stället utgå från ekonomisk jämlikhet och en ekologiskt hållbar välfärd. Den sociala och ekonomiska utvecklingen ska mätas mångsidigt med även andra indikatorer än bara tillväxt av bruttonationalprodukten, med beaktande av framför allt människors och miljöns välbefinnande. 

• Skapande av hållbara arbetsplatser inom industrin i Finland ska stödas. Staten ska genom investeringar delta i den gröna omställningen och upprätthålla en egen företagsverksamhet, vilket gagnar både den finländska exportindustrin och samhällsekonomin över lag. 

• Incitament för att konsumera och producera sådana tjänster och produkter som stärker tillväxten av cirkulär och delningsekonomi ska ökas.  

• Utgångspunkten ska vara att maskiner, utrustning och förnödenheter är reparerbara. 

• Tidsbestämda stöd som siktar på ett förändrat bilbestånd, såsom skrotningspremier eller konverteringsstöd, ska finnas kvar. Skrotningspremien ska riktas resurssmart och tillgängligt. 

• För olika förvaltnings-, samhälls- och ekonomiområden ska definieras årliga utsläpps- och naturresursbudgetar som inte kan överskridas. I alla offentliga upphandlingar ska utsläpps- och naturpåverkan minimeras samt inhemsk och närproduktion betonas.  

• Finländarnas konsumtionsbaserade utsläpp ska läggas till i Finlands mål för kolneutralitet. I konsumtionsbaserade utsläpp ingår förutom utsläpp som orsakas av den inhemska tjänsteproduktionen även utsläpp från produktionskedjor och transport av importprodukter utomlands.  

• Koldioxidavtrycket av byggande och framför allt byggnadsmaterial ska minskas genom att främja cirkulär ekonomi. Reglering som minskar utsläpp från byggnadsmaterial ska införas. Existerande byggnadsbestånd ska i första hand utnyttjas: gamla byggnader ska underhållas och renoveras samt vid nybyggnad utnyttja gamla byggstommar och byggkomponenter.  

• Miljöfostran ska stärkas och etableras som en del av undervisningen i alla stadier. Under nästa valperiod ska ett nationellt projekt, Hållbar skola, startas och en tillräcklig finansiering säkerställas för den.  

• En inkomstfördelningsmekanism ska skapas för att återbära insamlade miljöskatt till människor på regional- och socialpolitiska grunder.  

• Pensionsfonder ska förpliktas att avskaffa investeringar i fossil energi.  

• Jordbruksstöd ska utvecklas för att starkt stöda en rättvis omställning av jordbruket. Vi ska gå mot ett växtbaserat och kolbindande livsmedelssystem. 

• Förseningar i betalning av jordbruksstöd ska åtgärdas och stöd riktas till aktiva jordbrukare. Dessutom ska onödig byråkrati kring betalning och övervakning av stöd minskas. Lönsamheten av inhemskt jordbruk samt utkomsten och arbetsförhållandena för producenterna ska förbättras.  

• Projekt för småskalig energi och cirkulär ekonomi på lantgårdar ska stödas för att förbättra självförsörjningen. Incitament ska också skapas för mer omfattade buffertzoner i områden där gödsel körs ut.  

• Systemet för tillvaratagande av metan från jordbruk ska utvecklas, vid behov med statligt stöd. 

• Trädjordbruk ska stödas som en ny odlingsmetod. I trädjordbruk planteras träd- eller buskrader mellan åkeralléer. Denna metod stöder den biologiska mångfalden även i stora åkermarker och ökar bevisligen den totala skörden.  

• Den hållbara förändringen av livsmedelssystemet ska granskas längs hela livsmedelskedjan. Ett åtgärdsprogram för växtbaserat mat och en separat investeringsfond ska grundas. 

• I statsrådets kansli ska en vetenskapsdriven planeringsenhet för industriell omvandling för de kommande valperioderna grundas som producerar tvärvetenskaplig information för industrin och samhället samt samordnar styrningen av en rättvis omställning.  

• Ett förvaltningsbolag för grön industri inom den statliga sektorn ska grundas med uppgift att samordna en grön omställning och resurser mellan företag samt hitta synergier mellan olika sektorer.  

• Samanvända varor och färdmedel i bostadsaktiebolag ska ökas. Ett konkret incitamentssystem för samanvända varor ska skapas, som momsfrihet.  

• I EU ska bindande mål för cirkulär ekonomi sättas för att minska användningen av naturresurser och minimera de miljöolägenheter som användningen orsakar. Cirkulär ekonomi ska främjas även internationellt genom samarbete och finansiering. 

• Industrin i Finland ska i sin helhet vara koldioxidneutral senast 2035.  

• Återvinningskapaciteten ska höjas genom att bygga ut pantsystemet och öka mängden återvunnet material. 

• Staten ska ordna en kampanj för att öka återvinningsgraden av metallskrot. Finansiering ska riktas mot forskning som gör tillverkningsprocessen av stål så utsläppsfri som möjligt. 

• En ökad förädlingsgrad av metaller i Finland ska stödas genom investeringar. Hållbarhet och konkurrenskraft ska säkerställas genom koldioxidneutrala produkter och tillverkningskedjor. 

• EU:s mekanism för koldioxidjustering vid gränserna ska utvecklas för att så bra som möjligt förebygga koldioxidläckage, dvs. att koldioxidintensiv produktion flyttas till länder utanför EU eller koldioxidintensiva produkter importeras från länder utanför EU. 

2.2 Energiproduktion och trafik

Energiproduktion och användning av fossila bränslen orsakar majoriteten av de globala utsläppen. Fossil gas har också en stark geopolitisk dimension. Vi måste komma ifrån beroendet av energileveranser från autoritära styren. Finland ska investera i framför allt vind-, sol- och geotermisk kraft. Utsläpp från trafik och boende ska minskas genom att ersätta fossila bränslen med andra drivkrafter samt bygga ut laddnätverket för elbilar och distributionen av biogas. Att stöda konvertering till bioetanol och biogas är ett klokt och kostnadseffektivt sätt att stöda klimatarbetet.  

Att avskaffa den för klimatet ohållbara elproduktionen samtidigt som den energiintensiva industrin ska elektrifieras kräver en betydande ökning av för klimatet hållbar elproduktion. För att nå målet krävs att såväl sol-, vind-, geo- som kärnkraft ökas från dagens nivå. För att säkerställa ett inhemskt ägarunderlag av eventuella nya storskaliga kärnkraftverk och förebygga riskerna med för invecklade underleverantörskedjor ska ett särskilt statligt bolag grundas som en genomförare och operatör av dem. Ibruktagandet av småskalig kärnkraft ska främjas med beaktande av säkerhetskraven och med tanke på den inhemska och internationella utvecklingen i området. För att upprätthålla inhemsk kärnkraftkompetens ska vi satsa på utbildning och forskning i området.  

 
Transmissionsnätet för el ska återställas i statlig ägo. Den nationella infrastrukturen får inte vara ett verktyg för att främja vinstintressen. Kostnaderna för elöverföring har rusat i väg till följd av privatiseringen och därför ska förvaltningen av nätet flyttas tillbaka till händerna på samhället. Ett offentligt ägande av elnät möjliggör rimliga priser, bättre transparens och en långsiktig utveckling. 

Fjärrvärme är en central del av uppvärmningslösningar för hem och en energieffektiv samhällsstruktur. För att utveckla systemet och göra det utsläppssnålt krävs förmåga till långsiktiga investeringar, transparens och lokal kontroll. Offentligt ägande möjliggör bättre beaktande av perspektiv för de boende, miljön och områdets vitalitet vid beslutsfattande. Privatiseringen har lett till ökade priser och en fördröjning av investeringar. Vi vill behålla förvaltningen och produktionen av fjärrvärmesystemet i lokal ägo och stöda en övergång mot decentraliserade uppvärmningslösningar som baserar sig på förnybara energikällor. 

En säker och tillräcklig vattenförsörjning ska säkerställas i alla kommuner i Finland. För vattenförsörjning behövs en långsiktig finansiering av infrastrukturella investeringar samt projektpengar med vilka vattenförsörjningen utvecklas långsiktigt för att motsvara de utmaningar som framtiden innebär. Framtida utmaningar är till exempel klimatförändringen samt en kraftig ökning i intensiteten av skyfall. Vattenförsörjningen tillhör, liksom el och fjärrvärme, den kritiska infrastrukturen för vilken också en tillräcklig kapacitet för krishantering samt cybersäkerhet ska säkerställas. Vattenförsörjningen har även en stor betydelse för vattenkvaliteten, tillståndet i vattendrag samt miljöskyddet. Vid sidan av vattenförsörjningen ska vi också se till hanteringen av dagvatten som orsakar översvämningar i framför allt städer på grund av regnintensiteten och en för liten kapacitet av det gamla nätverket. Bristen på hanteringen av dagvatten orsakar kostnadspåverkan samt även förbikopplingar i nätverk för spillvatten, eftersom dagvatten inte avleds rätt eller på ett tillräckligt sätt i centralorter. Inom vattenförsörjningen behövs ett starkt samarbete mellan vattenverk, övervakningsmyndigheter och den offentliga sektorn. 

Energibeskattningen är i en brytningstid. I och med att användningen av fossila bränslen minskar sjunker inkomsterna från dem i beskattningen. Hushåll med låga inkomster använder i proportion en större andel av sina inkomster på de grundläggande behoven i livet, som mat och energi. Dessutom överförs energibeskattningen alltid till slut till konsumentpriserna. Därför drabbar energibeskattningen låginkomsttagarna hårdare. 

Tillgången till och tillgängligheten av kollektivtrafik ska ökas i hela landet och trafikfattigdom minskas. Kollektivtrafiken mellan regioncentrum ska vara regelbunden och uppfylla behoven av pendling och uträttande av ärenden. Detta kan uppnås genom att förbättra utbudet av turer, utveckla efterfråge- och anropsstyrda trafiklösningar även i glesbebyggda områden, sänka biljettpriserna, sammanjämka biljettsystem, utveckla anslutningsparkeringar, öka omstigningsställen och spår i kollektivtrafiken samt minska trängsel. Staten ska stöda ordnande av kollektivtrafik och hålla priserna på en rimlig nivå. En tillgänglig kollektivtrafik som stöds tillräckligt stöder också självständig mobilitet för personer med funktionsnedsättning. Mobiliteten för personer med funktionsnedsättning ska göras smidigare i hela landet, oavsett om det innebär transporttjänster i enlighet med lagen om funktionshinderservice eller transport med kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken ska vara billigare för personer med funktionsnedsättning och deras assistenter än för andra eller gratis. Möjligheten för personer med funktionsnedsättning att självständigt verka i samhället kräver dessutom tillräckliga transporttjänster när användning av kollektivtrafiken inte är möjlig. 

Vi ska satsa på spårtrafiken även utanför huvudstadsregionen, och tvärförbindelserna i spårtrafiken ska vidareutvecklas. Matartafiken, såsom busstrafiken från ytterområden, ska vara flexibel. Kommuner ska uppmuntras till att utnyttja spårtrafiken.  

Personbilstrafiken ska minskas framför allt i tättbebyggda områden med välutbyggda kollektivtrafikförbindelser. Det ska beaktas att samma trafiklösningar inte fungerar överallt i landet. Personbilar kommer att behövas även i framtiden framför allt i glesbygden. Utsläpp från personbilar kan skäras ned bland annat genom att stöda åkning med elbil, gasbil, vätgasbil samt samåkning.  

Transportarbetet ska minskas genom smart planering av samhällsstrukturen: genom att till exempel placera tjänster, affärslokaler och fritidsaktiviteter nära varandra minskar vi både transportarbetet och underlättar människors vardag. Genom att minska antalet bilplatser kan byggandet komprimeras och grönskan ökas. Genom att öka distansarbetet ges människor mer möjligheter att välja sin bostadsort, när de inte är absolut tvungna att flytta efter arbete. 

Ökningen av flygtrafiken måste brytas. Flygtrafiken är lågbeskattad i förhållande till övrig trafik. Regleringen av flygtrafiken ska vara internationell likt all klimatpolitik, men även ske på EU-nivå och nationellt. Det offentliga stödet till inhemsk flygtrafik ska flyttas till att utveckla förbindelser för färdsätt i kollektivtrafiken. Utsläpp från sjötrafiken ska minskas genom att påverka de internationella utsläppsnormerna för sjötrafiken samt stöda utveckling av nya mer hållbara framdrivningstekniker i samarbete med den inhemska varvsindustrin och högskolorna. 

Vänsterns mål

• Den totala energiförbrukningen ska minskas. Även koldioxidsnål energi skapar ett utsläpps-, natur- och naturresursavtryck. 

• Energiomställningen ska genomföras systematiskt med hjälp av statliga investeringar, stöd, beskattning och lagstiftning. Vid byggande av olika energiformer ska landets interna skillnader samt de lokala invånarnas och ursprungsbefolkningen samernas rättigheter beaktas.  

• Vi ska satsa på ett decentraliserat och smart energisystem som baserar sig på koldioxidsnål energi, energilagring och flexibilitet i Finland. Människors självförsörjning i elproduktion ska stödas och utnyttjande av överskottsel främjas. 

• Transmissionsförbindelserna för el i Finland och mellan de nordiska länderna ska stärkas. I byggnadsskedet när områden löses in ska man se till att markägarna får rättvisa ersättningar.  

• Energirenoveringar av gamla bilar ska stödas i högre grad, framför allt när kraven på energieffektivitet ökar.  

• Naturliga monopol, såsom vattenförsörjning och elnät, ska behållas i statlig ägo. Privatiserade transmissionsnät för el ska återställas i statlig ägo. 

• Staten ska fortsätta att öka ekonomiska incitament för en övergång bort från husspecifika uppvärmningssystem som använder fossila bränslen, till exempel genom att ekonomiskt stöda byte av uppvärmningsform till jordvärme, luftvärmepumpar eller hållbart producerad fjärrvärme.  

• Användningen av all olja som kommer från Ryssland ska omedelbart stoppas. Fossila bränslen ska inte ersättas med ohållbar användning av biomassa.  

• Användningen av fossil gas i energiproduktionen och vätgasproduktionen ska avskaffas med snabb tidtabell. 

• Skogsindustrins förädlingsgrad ska höjas och fasta trädbränslen beskattas. Biomassa eldas i för hög grad till energi i Finland jämfört med andra mer hållbara ändamål med högre mervärde. 

• Förbränningen av torv ska avskaffas. Krig och geopolitiska spänningar får inte utgöra ett svepskäl för att avstå från klimatåtgärder. I stället för torv ska vi satsa kraftigt på förnybar energi som inte baserar sig på förbränning. Användningen av växttorv ska stegvis avskaffas.  

• Användningen av småskaliga kärnreaktorer för produktion av koldioxidsnål energi i Finland ska utredas förutsatt att projekten för småskaliga reaktorer uppfyller alla säkerhetskrav, uranproduktionen och slutförvaringen av kärnavfall löses på ett hållbart sätt och leverantörerna av kraftverk är från demokratiska länder.  

• Skapande av energigemenskap, såsom andelslag, ska främjas i kommuner. Energigemenskap möjliggör en energieffektiv, utsläppsfri och lokal energiproduktion tillgängligt, förmånligt och leveranssäkert. Staten och kommunerna ska med ekonomiska incitament stöda bland annat bostadsaktiebolag, grannskap och lantgårdar mot energigemenskap.  

• Investeringar i trafikleder och infrastruktur riktade mot huvudleder och järnvägsnät ska stödas. Storleken på investeringspaketet ska bedömas utifrån rådande produktionsgap, men även i ett bättre efterfrågeläge ska resurser sannolikt riktas om för att uppdatera infrastrukturen. 

• Utsläpp från flygtrafiken ska minskas enligt principen förorenaren betalar. Flygbranschen ska krävas en färdplan för att uppnå dessa minskade utsläpp.  

• Incitament ska ökas för att övergå till hållbara och fossilfria trafikformer även i kollektivtrafiken och den tunga trafiken. Införande av trängselavgifter ska möjliggöras.   

• Den nuvarande mängden och kvaliteten av körundervisning ska omvärderas och ändras i ljuset av statistiken över trafikolyckor. 

• Fotogen- och flygskatt ska införas i mån av möjlighet i hela EU eller på nationell nivå.  

• Stöd till kollektivtrafiken ska ökas och riktas i tillräcklig grad även mot glesbebyggda områden. Biljettpriserna ska göras rimliga och på lång sikt övergå till en gratis offentlig kollektivtrafik i närtrafiken.  

• Ett ladd- och tankningsnätverk för el- och gasbilar ska byggas i hela landet.  

• Såväl i städer som på landsbygden måste det investeras i cykelleder. Likaså ska system med stadscyklar, sänkta körhastigheter och bilfria centra främjas.  

• Tågresandet ska göras ekonomiskt möjligt för alla genom att sänka biljettpriserna och förbättra landets interna tågförbindelser.  

• Anslutningsparkeringar för kollektivtrafiken ska ökas och förbättras i gränsområdena till det täta kollektivtrafiknätverket.  

• Finansieringen av spårtrafiken ska fortsätta. Pengar ska fortfarande riktas mot utveckling av tågresandet och närtågsnätverket byggas ut. EU-omfattande tågförbindelser ska förbättras och vi ska investera i ett välutbyggt snabbtågsnätverk.  

• Samhällsstrukturen ska tätas för att minska transportarbetet och underlätta vardagen för människor. 

• Vi ska satsa på fungerande datakommunikationer i hela landet. 

• Välfärdsområdena ska beakta miljöpåverkan i all verksamhet, såsom inköp av förnödenheter, energieffektivitet i byggnader, logistik och tekniska lösningar. 

2.3 Miljö och biologisk mångfald

I kampen mot klimatkrisen och minskningen av biologisk mångfald är skogar, jordbruksmarker, myrmarker och vattendrag mycket viktiga. En ökning av kolsänkor och -lager tryggar jordens förmåga att binda koldioxid från atmosfären och dämpar klimatuppvärmningen. Förutom för klimatet har naturen i Finland en stor betydelse för såväl biodiversiteten, människors välbefinnande som ekonomin. Vänstern anser att naturen har även ett egenvärde.  

Finlands natur kan skyddas endast i Finland. För varje naturtyp, såsom skogar, myrmarker, vattendrag och kulturbiotop, ska en sådan målnivå för mångfald som säkerställer arters och ekosystemens livskraft skapas utifrån forskningsdata. Målet ska vara naturpositivitet, där naturens tillstånd förbättras tills livskraften hos majoriteten av arterna har återställts. 

Tillståndet i Östersjön ska förbättras genom att minska näringsbelastningen på den genom att ingripa framför allt i den kväve- och fosforbelastning som jordbruket orsakar. Likaså ska vi effektivare förhindra att mikroplaster och andra skadliga ämnen når vattendrag. 

Avverkningsvolymen ska ligga på en hållbar nivå för klimatet och den biologiska mångfalden både på kort och lång sikt. Alla statens gamla skogar i naturtillstånd ska lämnas i fred från avverkningar och skydd av privata skogar ska stödas. Förädlingsvärdet inom skogsindustrin samt användningsändamål för träd ska utvecklas för att öka hållbarheten, och de mest potentiella skogsområdena ska restaureras. En hållbar nivå för användning av skogar samt hållbara föryngrings- och skötselmetoder ska definieras utifrån tillgänglig vetenskaplig expertis så att de stöder bevarandet och främjandet av biodiversitet samt ökningen av kollager och -sänkor. Den ökande pressen på träanvändning får inte leda till ökade avverkningar utan de ska hållas på en nivå som möjliggör ökade kolsänkor. Lägre avverkningsvolymer leder till en ökad tillväxt av trädbeståndet och på så sätt till en återhämtning av kolsänkor. Minskad avverkning skulle kunna främjas genom att inkludera effekten av skogssektorns nettoutsläpp i EU:s utsläppsmarknad. 

Genom att täppa till eller dämma upp misslyckade dikningar kan man i flesta fall och på lång sikt positivt påverka klimatutsläpp från jordmånen samt utsläpp till vattendrag från torvmarker. På myrmarker som används för virkesproduktion ska grundvattennivån hållas så konstant som möjligt. Detta kan främjas genom traditionell skogsvård samt genom att undvika rensning av diken och kompletteringsdikning. Åkrar på torvmarker orsakar över hälften av klimatutsläppen från jordbruket i Finland. Torvåkrar utanför den aktiva matproduktionen ska restaureras till våtmarker eller beskogas.  

Batteriproduktionen kräver massiva mängder mineral i dag och även flera decennier framåt. Lagar och myndighetskrav om gruvdrift ska garantera att brytningen inte orsakar någon stor skada för miljön, att effekterna begränsas i ett litet område och att de instanser som drar nytta av gruvdriften i fråga också betalar både en kompensation för skador från gruvdriften under verksamheten och en restaurering av området.  Naturskyddsområden ska lämnas i fred från gruvdrift, inklusive mineralprospektering. 

Europeiska unionen ska på internationella arenor verka som en förebild för begränsande av klimatförändringen och minskningen av biologisk mångfald. EU ska bära sitt historiska ansvar för de utsläpp som det orsakat och stöda utvecklingsländer samt till exempel arktiska områden, där följderna av klimatförändringen är särskilt stora, i begränsande av och anpassningen till klimatförändringen.  

Vänsterns mål

• En lag om naturen ska stiftas. Lagen om naturen ska likt klimatlagen fastställa mål och vägen till att stoppa minskningen av biologisk mångfald. 

• Ekocid ska kriminaliseras i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC).  

• Ytan, omfattningen och anslutbarheten av olika typer av naturskyddsområden ska ökas. Målet är enligt EU:s strategi för biologisk mångfald en skyddsgrad på minst 30 procent som mångsidigt täcker olika typer av områden. EU:s strategi för biologisk mångfald ska verkställas så att minst 10 procent av arealen strikt skyddas i alla landskap. 

• Finansieringen av naturskydd ska höjas avsevärt. Finansieringen av naturskydd och restaurering ska bindas till BNP (0,5–1 %) tills naturmålen har uppnåtts. Även nivån på skydd och finansieringen av havsnaturen och vatten ska ökas. 

• Nya nationalparker ska grundas. Tillgången till och tillgängligheten av nya och nuvarande nationalparker och rekreationsområden ska främjas på ett för naturen hållbart sätt. 

• Olika ekosystem ska restaureras till naturtillstånd och kompensation för förstörelse av utrotningshotade naturtyper ska göras obligatorisk. Anslag för restaurering av myrmarker och torvmarker ska ökas för att motverka effekterna va misslyckade dikningar. 

• Sanering av vattendrag, framför allt restaurering av dikningar, ska ökas avsevärt. Framför allt i Lappland är dikningar den överlägset största faktorn som belastar vattendrag. Dessutom ska vandringshinder tas bort från strömmande vatten. Vattenkraftbolag ska bygga fiskvägar i kraftverken. 

• Verksamhetsförutsättningar och resurser för miljöförvaltningen och -tillsynen ska säkras. 

• Röjning av nya torvåkrar ska stoppas och frigörelsen av koldioxid från nuvarande torvmarker förhindras. Genom Forststyrelsens ägarstyrning förbjuds kalhuggning av torvmarker och vi övergår till hyggesfritt skogsbruk på de torvmarker som används för skogsbruk. 

• Städer ska uppmuntras till att öka den biologiska mångfalden i grönområden samt betona vikten av närskogar. Tak-, vägg- och gårdsytorna på fastigheter inom den offentliga sektorn ska användas för att öka grönskan och den biologiska mångfalden. Fastighetsägare ska uppmuntras att öka grönytor och andra åtgärder som stöder den biologiska mångfalden. 

• Avverkningsgraden på skogar ska sänkas för att kolsänkorna ska kunna återhämtas och Finlands klimatlag ska verkställas. 

• Alla gamla skogar i naturtillstånd och naturstillståndslikande skogar på statliga marker ska skyddas permanent. Ett tak ska sättas för Forststyrelsens avverkningsmål under de närmaste decennierna. I skogsmarker som används för aktivt skogsbruk ska områden i naturtillstånd samt skogar som räknas som utrotningshotade naturtyper lämnas i fred från avverkningar. Skogar som används för rekreationsändamål samt områden i kulturhistoriska objekt ska skötas i enlighet med deras användningsområde. Skogar i sameområden ska lämnas utanför Forststyrelsens resultatmål, för renskötseln viktiga naturskogar ska skyddas samt restaurering av försvagade områden påbörjas.  

• Skogslagen måste uppdateras för att säkerställa hållbarheten av skogsvårds- och skogsbehandlingsmetoderna. I skogslagen ska man reglera om bland annat skyldigheten att grunda skyddszoner framför allt i närheten av sårbara vattendrag samt om naturtillstånd vid dikning. Minimikrav på skogsbeståndets ålder och grovhet vid slutavverkning ska återinföras i skogslagen. 

• Skyddsgraden av skogar ska höjas, framför allt i södra Finland. Kriterierna för gamla skogar ska upprättas så de utgår från vetenskapliga fakta och Finlands åtaganden för biologisk mångfald.  Tillräcklig finansiering ska erbjudas för restaurering av skyddade områden i objekt där behov för detta finns. 

• Finansieringen av skogsskydd ska säkerställas. För att en hållbar skyddsnivå ska uppnås även i områden där det finns lite naturtillståndslikande skogar att skydda ska restaureringsåtgärder av de strukturellt och för fördelningen av ståndorter mest värdefulla skogar främjas där. 

• På varje hygge ska 20–30 m³ per hektar grova sparträd lämnas som grupper av blandskog för att säkerställa kontinuiteten av murket trä vid såväl trakthyggesbruk som hyggesfritt skogsbruk. I alla ekonomiskogar i södra Finland ska det permanenta målet vara 30 m³ och i norra Finland 20 m³ stående sparträd per hektar. 

• En prisstyrningsmekanism för kolsänkor ska skapas som består av koldioxidskatt och ett stöd för kolbindning till skogsägare. På så sätt beskattar vi åtgärder som minskar kolsänkor och uppmuntrar till kolbindning. 

• Ett omställningsstöd för hyggesfritt skogsbruk till skogsägare ska införas. 

• Anslag till miljöstöd ska ökas, och vid stöd av skogsnaturvård ska vi övergå från ersättning av förluster till incitamentsbonus, dvs. handel med naturvärden. 

• Utbildning och rådgivning för skogsägare och aktörer inom skogsbruk ska ökas nationellt för att dessa aktörers medvetenhet om klimat- och miljöfrågor ska öka. Detta är en viktig del av verkställandet av hållbarhetsmålen för skogssektorn. 

• Markberedning ska minimeras, eftersom det ökar koldioxidutsläpp från marken. Mark ska beredas i situationer där det säkerställer en tillräcklig återväxt av skogen, men även då ska det göras så försiktigt som möjligt. 

• Onödig åkerröjning ska undvikas genom att införa en avgift för ändrad markanvändning. 

• Beskogning av områden som inte används ska stödas. 

• Gruvbranschen ska regleras så att det lokala demokratiska beslutsfattandet får en starkare roll vid etableringsbeslut, samhället får en rättvis ersättning från företagens vinster och miljösynpunkterna beaktas bättre än i dag. Staten måste ha en behogenheter att vid behov stänga privata gruvor av miljöskäl.   

• Gruvverksamheten ska vara demokratiskt och ansvarfullt styrd. Gruvmineralerna och grundvattnet ska vara i offentlig ägo, och den privata sektorn ska endast kunna utnyttja dem mot en rimlig ersättning.  Grundande av ett statligt gruvbolag ska utredas. Ifall en gruva ska etableras i sameområdet, ska det stödas av gemenskapen och invånarna i området.  

• Gruvskatten ska höjas. Gruvorterna ska få en rättvis kompensation genom beskattning av gruvor för de kostnader för byggande av infrastruktur och produktion av andra tjänster som etableringen av gruvan orsakar. Den fastighetsskatt som tas ut från privata markägare för marker som tagits till ett gruvdistrikt ska flyttas till gruvorna att betala.  

• Samerna, Sametinget och renskötarna samt Renbeteslagsföreningen ska som rättsinnehavare ha en särställning vid beslut om markanvändning i sitt område. Verkställandet av principen om fritt och förhandsinformerat samtycke ska stärkas i alla statliga åtgärder i samernas ursprungsregion, och en utvärdering av samlade effekter i alla större markanvändningsprojekt i sameområdet ska göras. 

• Bekämpningen av skadliga främmande arter ska effektiviseras. Information om bekämpningsmetoder ska ges ut, god praxis spridas och staten ska ansvara för bekämpning vid vägrenar längs det statliga vägnätet. Staten ska också erbjuda ekonomiskt stöd till kommuner för bekämpning av främmande arter. 

• Vid offentliga upphandlingar ska mängden animalisk mat halveras och i stället inför mer hållbar, växtbaserad mat. Vid offentliga måltider ska vegetariska rätter vara fritt tillgängliga som ett alternativ för alla. Offentliga måltider ska följa riktlinjerna för gällande näringsrekommendationer. Vid offentliga upphandlingar ska andelen närproducerad mat ökas. Vid skolmåltider ska skolelevers önskemål beaktas. 

• Det bindande klimatmålet för 2040 som fastställs i EU:s klimatlag ska sättas enligt vetenskapliga rekommendationer. Vänsterförbundet har som mål att stärka målen och motverka alla möjliga försämringar i lagen.  

• Utläggning av minskad biologisk mångfald utanför Europa ska förhindras bland annat genom att sätta bindande mål för minskning av EU:s ekologiska fotavtryck. Samtidigt ska bekämpandet av minskad biologisk mångfald integreras som en central del av EU:s handels- och utrikespolitik. 

• Minskningen av utsläpp inom jordbruk ska påskyndas på EU-nivå, framför allt genom att förnya miljökriterierna för jordbruksstöd samt stöda jordbrukarna i förändringen. 

• I EU ska en stark och separat finansiering med tillräckliga resurser säkerställas för klimat-, natur- och miljöåtgärder. LIFE-programmet ska behållas som ett självständigt och målinriktat verktyg som stöder verkställandet av EU:s åtagande för klimat och biologisk mångfald. Investeringar riktade mot klimatet och naturen samt anknytande mål för finansieringsandel ska stärkas från dagens läge. 

• EU ska driva förutom en socialt rättvis och vetenskapligt motiverad klimat- och miljöpolitik även upphävande av alla åtgärder som försämrar den gröna omställningen. Sådana ingår till exempel i EU-kommissionens Omnibus-projekt. 

2.4 Djurpolitik

Djur är kännande och upplevande varelser med egenvärde. Människan är en del av djurriket. Grunden för lagstiftning och samhällsbeslut måste vara alla djurs egenvärde som inte är beroende av djurets ekonomiska eller annat värde för människan. Djur ska inte jämställas med föremål eller egendom i lagstiftningen. Linjeringen om djurens rättigheter ska läggas till som en del av Finlands grundlag. 

Lagstiftningen om djur säkerställer inte djurvälfärden på mjölk- och köttgårdar, pälsdjursfarmar eller i äggproduktionen. Intensiv djurproduktion orsakar onödigt lidande för djuren. Den nuvarande lagstiftningen om djur tillåter fortfarande att djur hålls uppbundna eller i bur. Djuren kan inte leva ut ett arttypiskt beteende på ett naturligt sätt. Gårdar med betesboskap är mikrohabitat där det lever ett stort antal djur- och växtarter som inte finns någon annanstans. Deras artmångfald kan tas hand om med respekt för djurens rättigheter. Som viktigaste åtgärder för att djurvälfärden ska kunna verkställas ska antalet djur minskas avsevärt samt omställningen till växtbaserad matproduktion stödas genom att rikta om jordbruksstöd och aktivt utveckla hela värdekedjan för växtbaserad mat.  

Vilda djur i naturtillstånd måste garanteras en möjlighet att leva ett arttypiskt liv som en del av ekosystemet. Varje art har sin plats och betydelse. Alla vilda djur ska behandlas med respekt för deras liv och skyddas mot onödigt lidande. De största faktorerna som hotar välfärden av vilda djur är habitatförlust, byggande, jakt och tjuvjakt. Vänsterförbundets mål är fredlig samexistens av människor och djur av annan art samt förebyggande av risker. Den ansträngda situationen för vargen är en fråga som är särskilt oroväckande i Finland. Även vargen måste ges en möjlighet till ett arttypiskt liv.  

Misshandel av djur på djurgårdar och pälsdjursfarmar samt tjuvjakt av vilda djur i naturtillstånd visar att tillsynen över djurvälfärden är otillräcklig. Djur ska garanteras ett bra liv där rätten till ett arttypiskt beteende förverkligas. Utan tillräckliga resurser och kompetens kan detta inte tryggas genom myndighetsarbete. Vänsterförbundets mål är att säkerställa och stabilisera djurens välfärd och rättigheter som en del av ett rättvist samhälle. 

Vänsterns mål

• Djurens rättigheter ska läggas till i grundlagen. 

• Lagen om djurvälfärd ska förbättras genom att linjera djurens egenvärde direkt i lagparagraferna, förkorta övergångsperioderna och så att alla strukturer som förhindrar rörelsefriheten, såsom existerande grisningshäckar och båsladugårdar, förbjuds efter en kort övergångsperiod. Dessutom ska djurvälfärden förbättras genom att öka utrymmet inomhus per djur samt förbättra möjligheterna att vistas utomhus. Honan och avkomman måste få skapa ett band. 

• Produktionsdjur måste få leva ett arttypiskt liv i enlighet med lagen om djurvälfärd. Intensiv djurproduktion måste förbjudas.  

• Pälsdjursuppfödning måste förbjudas i såväl Finland som Europa. Pälsdjursuppfödares övergång till andra näringar ska stödas.  

• Hållning och uppfödning av produktionsdjur i bur måste förbjudas. 

• Sådan avel med djur som orsakar lidande och defekter för djurindivider eller försvårar deras arttypiska beteende ska stoppas. Till exempel produktionen av kycklingar som avlats för att vara snabbväxande måste upphöra. 

• Dödande av tuppkycklingar i äggindustrin måste förbjudas i lagen. 

• Förbudet av kirurgisk kastrering av smågrisar måste sättas i kraft. 

• Välfärden av de fiskar som används i produktion ska ökas och artspecifika förordningar ska utfärdas. Först ska en förordning utfärdas för produktion av regnbågslaxar. 

• Skattemässiga åtgärder för att öka användningen av växtbaserade proteiner ska utredas. 

• Djurrättsombud och djurpolis som tjänster ska göras lagstadgade. I utbildningen av poliser, domstolsledamöter, jakt- och fiskeövervakning samt gränsbevakning ska studier i djurskydd läggas till. 

• Rättsskyddet för djur måste förbättras genom att göra djur till sakägare hos myndigheter och domstolar. Talerätten för djur förs av djurets lagliga representant. Dessutom ska djurskyddsorganisationerna ges rätt att överklaga om förvaltningsbeslut som rör djur. 

• Transport av hittedjur ska läggas på kommuners eller välfärdsområdens ansvar, och mottagande av hittedjur dygnet runt ska ordnas.  

• Djurparkerna ska fokusera på djur- och naturskyddsfostran och endast hålla utrotningshotade djur. Användning av djur i cirkus måste förbjudas.  

• Ansvaret för förvaltning av jakt- och fiskeärenden ska flyttas från jord- och skogsbruksministeriet till miljöministeriet. 

• Dold brottslighet likt tjuvjakt måste bekämpas genom att öka lokala jakt- och fiskeövervakares befogenheter samt effektivisera övervakningen.  

• Det mycket utrotningshotade vargbeståndet ska skyddas. För att bekämpa skador orsakade av varg ska i första hand andra metoder användas än jakt. Sådana är till exempel rovdjursstängsel samt ett ersättningssystem och stöd för projekt som ökar information om stora rovdjur och deras beteende. 

• Slagfällor för små rovdjur måste förbjudas i lagen i hela landet. 

• Import av troféer, dvs. minnen från jakter, måste förbjudas som en del av naturskyddslagen för att förebygga utrotning av djurarter, framför allt rovdjur.  

• Vilda djur ska beaktas vid stadsplanering, byggande och avverkningar. Även husdjurs behov ska beaktas vid stadsplanering. 

• Tillräckliga resurser ska säkerställas för forskning och utveckling av djurfria försöksmetoder. Målet är att avskaffa djurförsök så snabbt som möjligt och effektivisera tillsynen över brott. 

• Grundläggande veterinärtjänster samt akuta veterinärtjänster till rimliga priser ska säkerställas. Jourhavande veterinärer ska omfattas av arbetstidslagen. 

• Främjande av djurens rättigheter ska ses som en del av ekosocial uppfostran, och djuretisk uppfostran ska ingå i skol- och daghemsverksamheten. 

3. Ett bra liv

Vårt tjänstesystem har under de senaste decennierna blivit mer ojämlikt till följd av försämringar, nedskärningar samt privatisering av samhällets stödnätverk och offentliga tjänster. 

Den ökade ojämlikheten visar sig genom att problem hopar sig och fattigdom och sociala problem ärvs i flera generationer. Ojämlikheten yttrar sig också i Finland som ovanligt stora skillnader i hälsa. Låginkomsttagare är oftare sjuka och köar orimliga tider för att få vård. Höginkomsttagare använder privata tjänster som stöds med skattemedel och är mer sällan sjuka. Skillnader i hälsa visar sig också i medellivslängden. Män med låg inkomst lever upp till 10 år kortare än de med högre inkomst. 

Vinststrävan passar inte ihop med välfärdstjänster. Det här är också en fråga om demokrati. När tjänsterna behålls i offentlig ägo, säkerställs också tillgången till information om dem. Därför finns det anledning för kommuner och välfärdsområden att producera sina tjänster i huvudsak som egen verksamhet eller tillsammans med icke vinstdrivande aktörer, såsom organisationer. Välfärdsstaten ska ta hand om människan i alla skeden i livet. Den måste garantera varje människa rätten att leva ett människovärdigt liv. Tillgängligheten i samhället måste förbättras. Offentliga aktörer ska i sin kommunikation använda ett begripligt och inkluderande språk och satsa på fler- och klarspråkighet. Svenskspråkigas rätt att få tjänster på sitt modersmål måste tryggas och verkställandet av rättigheter säkerställas. Användning av erfarenhetsexperter vid beslutsfattande om tjänster ger beslutsfattare och myndigheter en direkt kanal till beaktande av slutanvändarnas ställning.  

Befolkningen i Finland åldras snabbare än i andra EU-länder på grund av låga födelsetal och ökad livslängd. Samtidigt hotar äldre personer att marginaliseras i samhället och det politiska beslutsfattandet. Äldre personer är inte bara en kostnadspost i samhället, ett problem i försörjningskvoten eller en källa till hållbarhetsgapet. Äldre är aktiva medborgare, konsumenter, volontärer och omsorgsgivare mellan generationer. Deras röst måste höras i såväl den sociala debatten som vid beslutsfattandet. De ska inte stängas utanför efter att de nått en viss åldersgräns. Det ökade antalet äldre förutsätter ett övergripande förhållningssätt till de behov som åldrandet medför (till exempel Välfärdsprogrammet för äldre finländare) för att möjliggöra ett bra och människovärdigt liv för alla äldre. 

Vänsterförbundets grundläggande värden kan endast främjas i en demokrati där varje person är en medlem av samhället berättigad till politisk verksamhet. Demokratin och rättsstaten är nödvändiga för ett civiliserat samhälle. All offentlig maktutövning måste grunda sig på lagar, vars stiftande alla medlemmar av samhället kan påverka. Grundläggande och mänskliga rättigheter ska värnas om, även och framför allt under svåra tider, när våldsamma konflikter, pandemier och fenomen orsakade av klimatförändringen skakar om vår trygghetskänsla. Rasism är ett seglivat och omfattande problem i Finland som kräver målmedvetna åtgärder på alla samhällsnivåer för att utrotas.  

I kärnan av vänsterns utbildningspolitik ligger bildning, jämlikhet, likabehandling och rättvisa. Vid skapande av ett hållbart och rättvist samhälle spelar utbildning, stärkande av kompetens och vetenskap en stor roll. Det är viktigt att alla har lika möjligheter till tillväxt och lärande i alla skeden av livet. Likaså ska konst och kultur som egenvärden och mångfald värnas om och vara tillgängliga för alla. I Finland görs innehålls- och kvalitetsmässigt rik och livskraftig konst som inte kan hållas vid liv utan offentligt stöd. 

3.1 Arbetsliv

Under de senaste åren har eliten och högern i Finland attackerat arbetstagarnas rättigheter och fackföreningsrörelsen. Samtidigt som fattigdom bland arbetande och osäkerheten i arbetslivet ökar försöker man bryta ner arbetsmarknadssystemet som baserar sig på kollektivavtal och ersätta det med gammaldags husbondemakt. I stället för att gå tillbaka i historien vill Vänsterförbundet öka arbetstagarnas makt på arbetsplatser och säkerställa en människovärdig lönesättning och arbetsförhållanden för alla oavsett arbetsform eller arbetstagarens medborgarskap.  

Vänstern strävar efter att förnya arbetslivet med hjälp av såväl parlamentarisk politik som fackföreningsverksamhet. Detta innebär en stärkning av arbetstagarnas utkomst och ställning både genom kollektivavtalssystemet och lagstiftningen. Arbetstagarnas organisationsgrad och kollektivavtalens omfattning måste aktivt försöka stärkas för att utvecklingen mot ojämlikhet i arbetslivet kan stoppas. EU-kommissionen har sagt att kollektiva förhandlingar om minimikrav för egenföretagare kan hållas utan att konkurrensrätten hindrar det. Verkställandet av förhandlingsrätten ska säkerställas även i Finland. Alla försämringar i arbetstagarnas strejkrätt måste återkallas, och arbetsmarknadsorganisationernas medlemsavgifter ska vara avdragsgilla.  

Enligt Vänsterförbundet måste arbetstagarnas ställning stärkas genom att öka demokratin på arbetsplatser. Detta innebär en ökning av såväl arbetstagarnas direkta som representativa makt på arbetsplatser och i förvaltning av företag. Varje arbetstagare måste kunna påverka organiseringen av arbetet, skiftplaneringen och utvecklingen av arbetssätt på sin egen arbetsplats. Förtroendemäns ställning och personalens representation i förvaltningen av företag måste stärkas. I ett demokratiskt arbetsliv ingår också att ständigt förnya arbetslagstiftningen för att stärka arbetstagarnas ställning och utkomst samt utrota överträdelser.  

Vi är för en förkortning av arbetstiden utan att sänka inkomstnivån. Som en del av övergången till en förkortad arbetstid genomförs ett försök på förkortad arbetstid med olika arbetstids- och lönemodeller inom både den privata och offentliga sektorn. I tidigare försök har man konstaterat att en kortare arbetstid leder till sysselsättning av arbetslösa, minskar arbetstagarnas belastning och stress samt förbättrar betjäningskvaliteten, produktiviteten och ger bättre ork i arbetet.  

Vid sidan om fasta och heltidsanställningar arbetar många i del- och visstidsanställningar, med nolltidskontrakt och som hyrpersonal. Att ha många inkomster har blivit vanligare, och även sysselsättning utanför anställning, olika former av självsysselsättning, behovsarbete eller varaktigt arbete, egenföretagande och arbete med stipendium har etablerat sig som en del av arbetsmarknaden. Arbetstagarens rättigheter och skydd är svaga utanför fast och heltidsanställning. Vänsterförbundet vill förbättra alla arbetstagares ställning så att sysselsättningsformen i framtiden inte ska definiera rättigheterna, skyddet eller hur de verkställs.  

På 2020-talet låter man hundratusentals människor att göra arbete som vedertagen praxis i visstids- och deltidsanställningar. Ett nytt mentillägg ska regleras för situationer där man prutar på människors anställningar. Skyddsdelarna i utkomstskyddet för arbetslösa och bostadsbidraget ska återinföras och höjas till 500 euro per månad för att det ska vara lönsamt att ta emot deltids- och korttidsjobb. Alla visstidsanställningar måste oavsett längden vara lagligt motiverade. Ett nytt miljötillägg ska betalas för arbetet varje gång man låter någon utföra ett arbete på visstid eller deltid. Betalning av ett nytt miljötillägg skulle uppmuntra arbetsgivare att ordna arbete på heltid och i fast anställning och avstå från visstids- och deltidsanställningar utan giltig orsak.  

Rätten att avtala om arbetsvillkor kollektivt gör det möjligt för alla att arbeta med rättvisa arbetsvillkor. Kollektivavtalens allmänbindande karaktär är en hörnsten i det finländska arbetsmarknadssystemet som måste fortfarande stärkas. Fackföreningsrörelsen skyddar allas rätt att utföra ett människovärdigt arbete med rättvisa arbetsvillkor. Rätten att organisera sig fackligt och kollektivavtal möjliggör en förbättring av arbetsvillkoren för alla. Rättvist genomfört är lokala avtal en fördel för arbetstagare och arbetsgivare, men under de senaste åren har högern och arbetsgivarsidan gjort det till ett verktyg för lönedumpning. Lokala avtal ska förhandlas rättvist och inom ramen för förtroendemanna-/ombudssystemet för att man inte under täckmanteln av det till slut enbart försämrar arbetstagarnas möjligheter att säkerställa tillräckliga och trygga arbetsvillkor för sig själva. Den finländska utbildningen från grundskolenivå till högskoleutbildning ska omfatta tillräckligt med undervisning om den finländska arbetsmarknadsmodellen för att alla arbetstagare även i framtiden ska ha tillräckliga färdigheter att delta i upprätthållandet och den utveckling av den som behövs. 

Överträdelser i arbetslivet ska utrotas genom att öka resurserna och befogenheterna av tillsynen över arbetarskyddet och strama åt sanktionerna för överträdelser. Rätten att verka som arbetsgivare av alla som dömts för människohandel ska hindras och tillsynen effektiviseras. Användningen av skattenummer som finns på skeppsvarv och byggarbetsplatser ska breddas och beställaransvarslagen stramas åt. Dessutom måste underbetalning kriminaliseras och fackförbund ges talerätt. Talerätt innebär att fackförbund får rätt att initiera ärenden om arbetstagarnas arbetsförhållanden, jämlikhet och likabehandling inför domstol. Tolkningsföreträde likt den svenska modellen ska regleras för arbetstagare i konflikter om arbetsvillkor. Utläggning och privatisering av offentliga tjänster måste stoppas för att dumpning av arbetsvillkor och underbetalning ska kunna hindras och tjänsterna bibehållas under demokratisk kontroll.  

Alla arbetsföra eller med partiell arbetsförmåga måste garanteras rätten till ett arbete som passar dem. Staten och kommunerna måste med sin sysselsättningspolitik aktivt och systematiskt eliminera hinder för sysselsättning av svårt anställbara personer, såsom långtidsarbetslösa, funktionshindrade och begränsat arbetsföra. För långtidsarbetslösa ska en 12 månaders arbetsgaranti regleras, där den offentliga och tredje sektorn agerar som en sista hands sysselsättare. Sammanjämkningen av pensioner och löneinkomster samt ändamålsenligheten av personlig assistans och hjälpmedels-, tolknings-, rehabiliterings- och transporttjänster ska förbättras. De facto arbetsoförmögna måste befrias från byråkratin för utkomstskydd och få gå i pension eller ges rehabilitering.  

Kommuner som ansvarar för sysselsättningstjänster ska ges tillräckliga resurser för skötseln av sysselsättningen, för vilket även krävs normavveckling. Mekaniska skyldigheter att söka jobb, sanktioner och annan onödig byråkrati för arbetslösa måste avvecklas och de resurser som sparas ska användas för tjänster som motsvarar de individuella behoven. Marknaden för gratisarbete måste avvecklas, och rätten till avlönat arbete framför allt för personer med funktionsnedsättning måste främjas.  

Den finländska arbetsmarknaden kännetecknas av en fördelning enligt kön, vilket gör att majoriteten av branscherna är tydligt antingen mans- eller kvinnodominerade. Många kvinnodominerade branscher, såsom tjänsteindustrin samt hälso- och sjukvårdssektorn och sektorn för undervisning och fostran inom den offentliga sektorn har fastnat i en lönefälla, vilket är ett konkret bevis på brist på uppskattning. Detta är också ett bevis på att betydelsen av omsorg i samhället och livet vanligtvis inte identifieras utan dessa branscher hamnar i konkurrenskraftens namn under nedskärningar. Kvinnodominerade branscher inom den offentliga sektorn hotas av en enorm brist på arbetskraft, och många som arbetar inom branschen överväger att byta bransch, vilket hotar samhällets funktionalitet.  

Under de senaste åren har högern alltmer försämrat situationen inom kvinnodominerade branscher med ett antal åtgärder, såsom genom att reglera en exportdriven lönemodell som i princip bestämmer taket för löneförhöjningar i kvinnodominerade branscher. I fortsättningen ska riksförlikningsmannen ha som uppgift att främja lika lön oavsett kön, och förhöjningar i exportbranscher får inte bestämma taket för andra. Lika lön oavsett kön ska främjas genom betydande jämställdhetsförhöjningar samt genom att stifta en lag om en så omfattande lönetransparens som möjligt.  

Det måste i arbetslivet finnas en bättre förståelse för mångfalden av familjeformer, familjers olika situationer och arbetsuppgifternas olikheter. Till exempel personer med oregelbundet skiftarbete har ofta större svårigheter att kombinera arbetet och det övriga livet än de som har regelbunden arbetstid under kontorstider och de som har flexibla arbetstider. Att kombinera omsorg med arbete är inte bara en fråga för småbarnsfamiljer utan det kan vara aktuellt även i många andra livssituationer under olika skeden i livet. Sammanjämkning av det övriga livet och arbetet och hur det lyckas är kopplade förutom till kön även till socioekonomisk status och klass.   

Arbetsmarknadsdebatten förs i Finland fortfarande i hög grad som en inhemsk politisk fråga, där internationell rekrytering av arbetskraft behandlas som en avvikelse och kuriositet. Arbetskraft har dock rekryterats till Finland från den multinationella arbetsmarknaden redan i snart tjugo år och kommer att göras i allt högre grad under de kommande åren. Vänsterförbundet är ett parti för arbetarklassen som verkar för rättigheter för alla som arbetar i Finland, oberoende av medborgarskap och bakgrund. Vi frågar inte om arbetskraft ska rekryteras till Finland utan hur och med vilka villkor och hur ska Finland även internationellt skydda rättigheterna för de som får arbete i Finland. Arbetsgivare är skyldiga att ta hand om språkutbildning för sina arbetstagare som de rekryterar från utlandet. 

Internationella rekryteringar ska i första hand styras av normerna för mänskliga rättigheter och etiska riktlinjer, inte arbetsgivarnas önskemål om billig arbetskraft.  Utveckling av en ansvarsfull internationell rekryteringsmodell förbättrar Finlands konkurrenskraft på den multinationella arbetsmarknaden, eftersom experter väljer det land där de respekteras och där de kan leva och arbeta tryggt. Detta förutsätter en utrotning av utnyttjande av utländsk arbetskraft genom en striktare reglering än i dag och sanktioner samt en effektiv verkställande av dem från tillsyn över arbetarskyddet till domstolar.  

Vänsterförbundet främjar utvecklingen av ett inkluderande och antirasistiskt arbetsliv, oavsett arbetskraften rekryteras från Finland eller utomlands. Identifiering och erkännande av kompetensen och examina av internationellt rekryterad arbetskraft och studerande måste utvecklas. Även personer som flyttar till Finland på grund av arbete och studier ska garanteras tillräckliga integrations- och etableringstjänster, inklusive språkutbildning, och det kan inte lämnas på finländska arbetsgemenskaps ansvar.  

Vänsterns mål

• Arbetstagares köpkraft ska förbättras genom att flytta en större del av socialskyddsavgifterna än i dag till arbetsgivarna att betala. Detta ska påbörjas genom att i konkurrenskraftsavtalet återställa de avgifter som flyttats till arbetstagarna tillbaka till arbetsgivarna. 

• En lag om en lägsta timlön på 15 euro som kompletterar kollektivavtalssystemet ska regleras. 

• Finland ska binda sig vid målen för EU-direktivet om minimilöner. 

• Underbetalning, dvs. lönestöld, ska kriminaliseras. Forskning och rättegångsförhandling av överträdelser i arbetslivet ska allokeras tillräckliga resurser längs hela kedjan från arbetarskyddsmyndigheten och polisen till domstolar.  

• Inkomstregistret måste utvecklas så att arbetsgivaren anmäler dit förutom lönen den arbetstid för vilken lönen har samlats. Detta möjliggör en automatisk jämförelse av uppgifterna med kollektivavtal och arbetstidsbestämmelser. Ändringen effektiviserar myndigheternas möjligheter att övervaka och undersöka arbetsbrott.  

• Domstolar ska i rättegångsbalken stiftas skyldighet att i samband med arbetsbrott utse ett rättsbiträde till målsägande. Inkomstgränserna för att beviljas offentlig rättshjälp ska höjas för att låginkomsttagare ska kunna få rättshjälp bland annat i arbetstvister.  

• Förtroendevaldas ställning ska stärkas i lagstiftningen oavsett storleken på arbetsplatsen. Förtroendevaldas verksamhetsförutsättningar och tillgång till information ska förbättras framför allt vid misstanke om lönediskriminering. Förtroendevaldas tillgång till information och förhandlingsrätt ska utvidgas vad gäller hyrpersonal som företag använder. 

• Könsuppdelade yrkes- och förtroendebefattningar, såsom förtroendeman, talman, syssloman och motsvarande ska ändras i lagstiftningen och göras könsneutrala, när lagar uppdateras. Lokala avtal måste alltid förhandlas inom ramen för förtroendemannasystemet även i oorganiserade företag. Om det inte finns någon förtroendevald på arbetsplatsen, ska man inte kunna avtala om sämre arbetsvillkor. 

• Förtroendevalda, och i brist på dem fackförbund ska garanteras en möjlighet och tillräckligt med tid att presentera organiseringen samt betydelsen av den för verkställande av arbetsplatsdemokrati på arbetsplatsen som en del av introduktion av ny personal oavsett personalantal. 

• Alla begränsningar i strejkrätten måste avvecklas. Lagstiftningen måste förnyas för att förhindra att ansökan om säkringsåtgärd används för att utan giltig orsak begränsa konflikträtten. 

• Strejkunderstöd ska göras skattefria. 

• Arbetsmarknadsorganisationernas medlemsavgifter ska vara avdragsgilla. Debitering via arbetsgivaren av fackföreningars medlemsavgifter ska göras lagstadgad. Hög organisationsgrad och omfattningen av kollektivavtal måste främjas enligt EU-direktivet om minimilöner.  

• Den regelbundna arbetstiden ska förkortas till 30 timmar per vecka så omfattande som möjligt i olika branscher utan att lönenivån sänks. Som en del av övergången till en förkortad arbetstid ska ett försök på förkortad arbetstid genomföras med olika arbetstids- och lönemodeller inom både den privata och offentliga sektorn. 

• Anställdas ägande av företag och arbetsplatsdemokratin ska ökas. Införande av löntagarfonder som breddar ägarunderlaget ska främjas och arbetstagares lagstadgade representation i företags förvaltningsorgan ökas.  

• Tillämpningsgränsen för förvaltningsrepresentation ska sänkas till samma nivå som i Sverige, till 25 anställda. I företag som sysselsätter minst 150 personer ska minimiantalet förvaltningsrepresentanter sättas till 2 medlemmar i ett förvaltningsorgan. Representation i styrelsen ska garanteras genom lagstiftning, om ingen lösning inte nås genom förhandlingar. Samtidigt ska övervakning och sanktioner ökas, eftersom för närvarande saknas det i vartannat företag där lagen förutsätter förvaltningsrepresentation.  

• För att arbetsmarknaden ska fungera bättre ska arbetstagarnas rätt till information ökas. I konfliktsituationer ska tolkningsföreträdet flyttas till löntagarna fram till domstolsbeslut och en lag om arbetstagarnas medbestämmanderätt stiftas. 

• De ändringar i lagen om medling i arbetstvister som Orpos regering har gjort måste hävas och reglera en skyldighet för förlikningsmän att ta hänsyn till strävan efter lika lön oavsett kön och icke-diskriminering i sina förlikningsförslag. 

• Det kollektiva uppsägningsskyddet ska stärkas genom att förlänga uppsägningstiderna och stärka omställningsskyddet. Uppsägning av personliga skäl ska inte tillåtas utan tungt vägande orsak.  

• Visstidsavtal ska inte kunna tecknas utan lagliga orsaker ens för en kort tid. Även deltidsarbete utan giltig orsak ska begränsas och ett lagstadgat mentillägg måste betalas för allt deltidsarbete.  

• Försämringar i samarbetslagen ska återkallas. Tillräckliga skydds- och förhandlingstider ska återställas och tillämpningsgränsen för lagen ska sänkas till 20 anställda.  

• För att bekämpa långtidsarbetslöshet och verkställa jobbgarantin måste anslagen till lönesubventioner ökas inom alla arbetsgivarsektorer och användningen av lönesubventioner i företag främjas genom att automatisera det så långt som möjligt. Begränsningar i kommuners användning av lönesubventioner ska tas bort. 

• Alla ska garanteras en subjektiv rätt till studievägledning genom studier och karriären. Arbetslösas studier och företagsverksamhet som bisyssla ska inte begränsas och det får inte leda till förlorat utkomstskydd för arbetslösa. 

• Sysselsättningstjänsters resurser ska stärkas mot den nordiska nivån. Inriktningen av resurser ska förbättras genom att avskaffa mekaniska skyldigheter att söka jobb och annan byråkrati.  

• Rätten till lönefordran inom en månad ska säkras. Detta genomförs genom att öka arbetskraftsmyndigheternas lönegarantiresurser.  

• Fackförbund ska ges talerätt i konflikter som rör medlemmarnas anställning och tjänsteboende. Dessutom ska fackförbund ges möjlighet till grupptalan i ärenden som rör tolkning och efterlevnad av kollektivavtal, där fackförbundet skulle ha rätt att föra talan även för de arbetstagare som inte har organiserat sig i förbundet som en del av grupptalan. 

• En anonym kanal ska skapas för arbetstagare för anmälan om överträdelser till myndigheter.  

• Utnyttjande av utländsk arbetskraft på arbetsmarknaden måste stoppas bland annat genom omfattande arbetsavtal samt genom att öka resurserna till tillsynen över arbetarskyddet och fackförbunds möjligheter till tillsyn.   

• Skyldighet att språkutbilda arbetstagare i samarbete med myndigheterna måste regleras för arbetsgivare som rekryterar utomlands. Utbildningen måste ske på arbetstid. 

• Utnyttjande på arbetsmarknaden måste stoppas bland annat genom att öka tillsynen över arbetsgivare samt öka resurserna till tillsynen över arbetarskyddet och fackförbunds möjligheter till tillsyn. 

• Stärkande av rättigheterna för plockare av vilda bär och utrotningen av utnyttjande måste fortsätta genom att utvärdera effekten av den senaste tidens ändringar, fortsätta utveckla lagstiftningen och effektivisera tillsynen. 

• En modell för närståendeledighet ska utvecklas, med hjälp av vilken närståendevårdare kan med stöd av ett inkomstrelaterat stöd vid behov vårda en närstående hemma under en viss tid. 

• De marknader för gratis och billigt arbete som uppstått i Finland ska avvecklas. Arbete som motsvarar avlönat arbete ska inte låta göras genom att ständigt byta praktikanter eller med rehabiliterande och utlokaliserad arbetsverksamhet.   

• Missförhållandena i arbetsverksamheten ska kartläggas och åtgärdas. För arbete som uppfyller kriterierna för anställning ska en kollektivavtalsenlig lön betalas och det skydd som ingår i arbetet erbjudas. Arbetsverksamheten ska vara meningsfull och sikta på anställning.  

• Den dagliga ersättningen för deltagande i sysselsättningsfrämjande tjänster, såsom rehabiliterande arbetsverksamhet, arbetsprövning och arbetskraftsutbildning, ska förbättras. 

• Maskering av anställning som egenföretagande ska förhindras både i plattformsekonomin och även bredare på arbetsmarknaden. Detta förutsätter införande av presumtion om anställningsförhållande.  

• Tillsynsmyndigheten ska få tillräckliga resurser för att arbetstagaren enkelt kan kontrollera riktigheten av sin arbetsform.    

• Semesterlagen måste ändras så att lördagar inte räknas som semesterdagar. Även rätten till semester för nya och visstidsanställda arbetstagare ska stärkas. Korttidsanställda ska samla in lika mycket semester som de som anställs under ett år. 

• Rollen av och resurserna till förlikningsmän samt skapande av en gemensam lägesbild ska stärkas.  

• Lågavlönade branscher ska genom jämställdhetspott få större löneförhöjningar. Förlikningsmannen ska ha som uppgift att främja lika lön oavsett kön, och den s.k. exportdrivna lönemodellen ska avskaffas. 

• Lika lön ska betalas för lika och likvärdigt arbete. Löneuppgifterna ska vara transparenta på arbetsplatsen. Om genomgående lönetransparens ska stiftas i lagen.   

• Skyldigheten att upprätta en jämställdhetsplan och en lönekartläggning ska gälla arbetsplatser av alla storlekar. 

• Framskridandet av jämställdhetsmålen för familjeledighet ska följas upp. Föräldraledigheten ska fortsätta förnyas enligt modellen 6+6+6. 

• Ensamförsörjares möjligheter till arbete ska stödas genom flexibla arbetstider. Ekonomiskt stöd vid deltidsarbete möjliggör det också för den enda föräldern i familjen och hjälper föräldern att orka. 

• Den offentliga sektorn måste rekrytera anonymt som lagstadgat. Målet ska vara anonymitet vid rekrytering även inom den privata sektorn. Användning av anonym rekrytering inom såväl den offentliga som privata sektorn ska utvecklas genom reglering. 

• Ett likalönsprogram med ambitiösa och konkreta åtgärder vid vilket båda arbetsmarknadsparterna förbinder sig ska genomföras.  

• Flexibilitet i arbetslivet ska ökas för närståendevårdare. Arbetslagstiftningen ska till exempel göra det möjligt för arbetstagare som vårdar en närstående att arbeta deltid eller med kortare arbetstid.  

• Identifiering och erkännande av kompetensen och examina av internationellt rekryterad arbetskraft och studerande måste utvecklas.  

• Även personer som flyttar till Finland på grund av arbete och studier ska garanteras tillräckliga integrations- och etableringstjänster, inklusive språkutbildning.  

• Internationella studerande som avlagt examen i Finland ska på ansökan beviljas permanent uppehållstillstånd. Inkomstkravet för uppehållstillstånd för studier ska sänkas. 

• Sysselsättning som motsvarar utbildningen av personer som flyttat till Finland på grund av arbete, familjeband eller humanitära skäl ska stödas. I integrationstjänster ska ingå utbildning om det finländska arbetsmarknadssystemet, arbetstagares rättigheter och vikten av organisering.  

• Behovsprövning av utländsk arbetskraft ska betraktas som en del av förhandsövervakning av arbetsvillkor och bekämpning av utnyttjande av arbetskraft. Behovsprövning ska inte avskaffas utan tillräckliga kompenserande metoder med vilka överträdelser kan utrotas effektivare än i dag. 

• Arbetstagarnas rätt att skilja på arbete och fritid ska förbättras. Arbetstagare ska ha rätt att till exempel inte läsa jobbmeddelanden utanför arbetstid. 

• För att stöda arbetstagares ork ska en ersättare till alterneringsledighet utvecklas. 

• Arbetsrådet får inte avvecklas och det ska finnas en tjänst som samverkansombud i Finland. 

• Skyldigheten för personer som flyttat till landet med uppehållstillstånd på grund av arbete att hitta ett nytt arbete inom tre månader med hot om återkallelse av uppehållstillstånd ska avskaffas. 

3.2 Social- och hälsopolitik

Offentliga social- och hälsovårdstjänster har under de senaste åren medvetet försämrats genom en nedskärningspolitik samt genom att kanalisera alltmer skattepengar till vinstdrivande hälsojättar. Växande kundavgifter och ojämlikheten i det flerkanaliga hälsovårdssystemet har lett till att personer som behöver tjänsterna mest har svårast att få tillgång till dem. Utan en politisk kursomläggning är Finland på väg mot ett hälsovårdssystem, där rollen av multinationella vårdbolag och försäkringsbolag betonas. Detta är en extremt ojämlik, dyr och ineffektiv riktning. 

Vänsterns mål är att både förbättra hela befolkningens välfärd och hälsa och minska välfärds- och hälsoskillnaderna. Vi vill flytta skattepengar från centraliserad hälsobusiness till offentliga social- och hälsovårdstjänster för att väntetiderna kan försnabbas likvärdigt och kontinuiteten i vården stärkas. Genom att satsa på förebyggande och bättre tillgänglighet till bastjänster säkerställs finansiering av social- och hälsovårdstjänster till Finlands befolkning även i framtiden.  

Socialvårdens uppgift är att jämna ut välfärdsskillnader mellan olika grupper av människor och främja invånarnas delaktighet i sin gemenskap. Med hjälp av vuxensocialarbete och samhällsinriktat socialarbete stöds människors möjligheter att påverka sitt liv och människor i svåra livssituationer. Genom individinriktat arbete kan omfattande strukturella problem inte förebyggas eller elimineras. Dessutom ska vi i välfärdsområdena säkerställa tillräckliga tjänster i enlighet med socialvårdslagen till alla som behöver dem. Brister i bastjänster ska inte ersättas med dyra specialtjänster. 

Staten ska även i fortsättningen bära huvudansvaret för tillräcklig finansiering av social- och hälsovårdstjänster, men för att verkställa lokal demokrati ska välfärdsområdena ges beskattningsrätt. Den statliga finansieringen ska också förnyas så att den bättre beaktar ökade kostnader och behov av tjänster. FPA-ersättningar för privat vård som sipprar ut till vinster inom centraliserad hälsobusiness ska avskaffas och riktas till att öka den offentliga hälsovården.  

Fördelningen av social- och hälsovårdstjänster i allt mindre finansierade offentliga tjänster och privata tjänster använda av höginkomsttagare måste stoppas och utvecklingen vändas. Privatisering och bolagisering av tjänsteproduktionen inom social- och hälsovården måste avbrytas och det offentliga tjänstesystemet stärkas och allokeras mer resurser än i dag. Privata social- och hälsovårdstjänster producerade med offentliga medel ska inte vara vinstdrivande. I till exempel vård utom hemmet inom barnskyddet ska vinststrävan förbjudas helt. 

Garantier för tillgång till bedömning av servicebehovet, tillgång till vård och kontinuiteten i vården ska breddas och stärkas samt tidsfristerna förkortas såväl i tjänster för fysisk som psykisk hälsa och socialtjänster. Garantierna ska säkerställa rätten till de tjänster som personen i behov av tjänster behöver och välfärdsområdenas finansiering av tjänsteutbudet. I primärvården ska modeller med husläkare, egen skötare och eget vårdteam skapas som säkerställer kontinuiteten i vården och där icke-brådskande vård alltid ska garanteras gratis inom en vecka. Integrationen och det tvärprofessionella inom social- och hälsovårdstjänster ska stärkas vidare. Socialtjänsterna måste vara tillgängliga i social- och hälsocentraler vid sidan av hälsotjänsterna så att människor får hjälp och stöd till sina problem snabbt och med låg tröskel. I socialtjänster ska rådgivning med låg tröskel ansikte mot ansikte erbjudas för de som behöver hjälp. På så sätt garanteras likvärdig tillgång till tjänster och tillgänglighet. 

Utgångspunkten för tjänstesystemet ska vara främjande av välfärd genom att förebygga problem, missförhållanden och sjukdomar på kundernas villkor likvärdigt och genom att stöda mänskliga resurser. I social- och hälsovårdstjänster ska människan mötas och hjälpas övergripande och vid behov tvärprofessionellt. Tjänstesystemet ska stöda människan i olika livssituationer, och kundavgifterna eller byråkratin får inte bli ett hinder för att söka vård och stöd. I stället ska kostnaderna sänkas betydligt genom att bredda omfattningen av gratis tjänster, sänka läkemedelskostnader och förbättra utkomsten under sjukdomstid.  

I Finland behövs uppskattningsvis 200 000 nya arbetstagare inom social- och hälsovården, vilket förutsätter att attraktionskraften inom branschen stärks. Därför ska lönesättningen, arbetsvillkoren och arbetsförhållandena inom vård och omsorg systematiskt förbättras. Tillräcklig personaldimensionering och fasta anställningar ska utgöra grunden för kommunernas och välfärdsområdenas arbetsgivarpolitik. Arbetsgemenskap inom social- och hälsovården ska ges tillräckligt med autonomi, makt och möjligheter att påverka organiseringen av omsorgs- och servicearbetet, även schemaplaneringen och innehållet i fortbildning. Hållbarheten av praxisen vid internationell rekrytering inom social- och hälsovården ska säkerställas i välfärdsområdena, och processen ska övervakas på en nationell nivå. 

Alla äldre har rätt till en värdig ålderdom. Finland måste förbereda sig på ett växande vårdbehov genom att se till att äldreomsorgen får tillräckliga resurser, personaldimensionering och tillsyn. Vården av äldre får inte vara beroende av personens eller anhörigas ekonomiska resurser. Vänstern förutsätter att alla äldre har en subjektiv rätt till den omsorg och vård som de behöver. Subjektiv rätt till vård är nödvändig för att äldre ska få högklassig vård och omsorg i rätt tid utifrån sina behov.  

Alla personer med funktionsnedsättning ska garanteras rätt till de funktionshindertjänster som de behöver, och ingen får lämnas utanför tjänster på grund av ålder eller någon annan ogrundad anledning. Självbestämmanderätten ska vara grunden till funktionshinderpolitik och funktionshindertjänster. Personer med funktionsnedsättning och deras familjemedlemmar ska kunna delta i beslutsfattandet om frågor som rör dem. 

För närvarande ligger tyngdpunkten för mentalvårdstjänster i specialistvården, och det är för svårt och det tar för lång tid att få hjälp i rätt tid. Psykosociala tjänster med låg tröskel och tillgång till terapier ska förbättras. Mentalvårdstjänster inom primärvården ska stärkas för att förbättra tillgången till vård och likabehandling. Förutom mentalvårdstjänster med låg tröskel ska också rätten till psykiatrisk vård samt rehabilitering och boendetjänster som stöder självständighet för personer som behöver långsiktig och avancerad vård säkras. För att säkerställa mentalvårdstjänsterna ska man satsa framför allt på förebyggande åtgärder i samarbete med den tredje sektorn.  

Utgångspunkten för missbrukar- och beroendepolitiken ska vara att minska skador, eliminera den stämpel som är riktad till brukare och sänka tröskeln till att söka vård. Alkoholskadorna är omfattande såväl mänskligt för individen och familjerna som för folkhälsan och samhällsekonomin. Välfärdsområdena ska allokera resurser till missbrukar- och beroendetjänster utifrån områdets verkliga behov, och tjänsterna ska skräddarsys efter behov. Människor får inte bli bollade mellan myndigheter, och psykiska problem får inte utgöra ett hinder för tillgång till missbrukar- och beroendetjänster eller tvärtom.  

Vänsterns mål

• Välfärdsområdena ska ges beskattningsrätt som kompletteras med en statsandel som jämnar ut regionala skillnader. För att förebygga felaktiga sparåtgärder ska längden på underskottsförfarandet i lagen om finansiering förlängas. Lagen om finansiering ska förnyas så att den statliga finansieringen bättre än i dag motsvarar ökade kostnader och servicebehov.   

• FPA-ersättningar för privat sjukvård ska avskaffas stegvis samtidigt som tillgången till och finansieringen av offentlig sjukvård stärks. 

• Offentligt finansierade social-, hälso- och räddningstjänster ska åter göras offentligt producerade. Huvudsyftet med produktion av tjänster som är nödvändiga för människor får inte vara vinstdrivning. Möjligheter till vinstdrivning för privata social- och hälsovårdsföretag som finansieras med offentliga medel samt koncentrationen av hälsomarknaden ska begränsas med lag. 

• Primärvården ska stärkas nationellt med en modell med husläkare och egen skötare, där utgångspunkten är att patienter som är i behov av icke-brådskande vård ska få en vårdansvarig läkare och skötare. På patienter som behöver många tjänster ska en modell med eget vårdteam tillämpas.  

• Alla ska få besöka sin egen hälsocentralläkare eller skötare gratis inom en vecka från kontakt med sjukvården. Förutom primärvården ska tidsgränserna i vårdgarantin förkortas för alla social- och hälsovårdstjänster.  

• För nyexaminerade läkare ska en tidsbestämd arbetsskyldighet inom den offentliga primärvården regleras för att likvärdiga läkartjänster ska kunna säkerställas i hela landet. 

• Mun- och tandvården och kundavgifterna för den ska likställas med hälsovården. Vårdköerna i mun- och tandvården måste förkortas.  

• Koncentrationen av specialistvården som ökar den regionala ojämlikheten och försämrar patientsäkerheten ska avskaffas. Välfärdsområdena ska själv kunna bestämma om utvecklingen av sjukhusnätverket. 

• Specialistmottagningar ska kunna regelbundet ordnas även i hälsocentralerna för välfärdsområdenas mindre enheter så att läkare flyttar sig i stället för patienter. Verksamhetsmodellen minskar onödigt resande för människor, förbättrar servicenivån förmånligt och främjar hälsan. 

• Rimliga avstånd till förlossningsavdelningar ska säkras även i glesbebyggda områden. Resurser ska ökas till fertilitetsbehandlingar som produceras med offentliga medel för att förkorta köerna. Äggfrysning ska göras gratis. Fertilitetsbehandlingar ska vara likvärdigt tillgängliga för alla familjeformer. 

• Kundavgifterna för social-, hälsovårds- och räddningstjänster ska sänkas och hälsocentral- och jouravgifterna avskaffas. Skuldsättning av användare av social- och hälsovårdstjänster ska förebyggas genom att förbättra praxis för reduktion och uppbörd av kundavgifter för välfärdsområdena. Avgifterna får inte gå till inkasso.  

• Läkemedelsersättningar ska höjas för att underlätta kostnaderna för långtidssjuka och personer som är i behov av många läkemedel. Initialsjälvrisken för läkemedel ska avskaffas. Avgiftstaket för läkemedel ska avsevärt sänkas.  

• Personaldimensioneringen för heldygnsomsorg av äldre ska vara minst 0,7 anställda per kund. Gruppboende av äldre och närståendevård ska inte användas som sparåtgärder för att minska heldygnsomsorgen.  

• Ett nationellt välfärdsprogram för äldre ska upprättas. Målet ska vara att främja en social, kulturell och hälsomässig välfärd samt ett aktivt medborgarskap. 

• Resurserna till hemvård ska stärkas så att vårdgivarna på riktigt har tid att möta de äldre. Antalet vårdbesök ska ökas och till exempel teknik får inte användas som ett skäl för att minska dem.  

• För att säkerställa att närståendevårdare ska orka ska man satsa på högklassiga tjänster som stöder närstående- och familjevård och öka ledigheter och vikariearrangemang för närståendevårdare. Stödet för närståendevård ska höjas till en sådan nivå att närståendevårdare kan leva på ersättningen. Anslagsbundenhet i närståendevården ska avskaffas. 

• Alla obotligt sjuka har rätt till palliativ vård och vård i livets slutskede. Avdelningar och hem för vård i livets slutskede ska grundas även annanstans än i stora städer.  

• Obotligt och allvarligt sjuka ska ha rätt till dödshjälp. Därför ska beredningen av en lagstiftning som tillåter eutanasi främjas. Vid beredning av lagstiftningen ska man se till att bristande resurser i vård- och omsorgssystemet inte löses med hjälp av eutanasi. 

• För att garantera kvaliteten i socialarbetet ska ett högsta antal kunder fastställas för socialarbetare. Kontakt till socialarbetare eller -handledare ska kunna fås inom en vecka. Tillräckliga behörighetskrav för socialarbetare ska tillämpas även på tillfälliga arbetstagare.  

• Välfärdsområdena ska öka antalet egna barnskyddsenheter och satsa tillräckligt på arbetsförhållandena och lönesättningen för att kunna rekrytera fast anställda. Vinstdrivning i vård utom hemmet inom barnskyddet ska förbjudas.  

• Krävande medicinsk rehabilitering ska breddas så det gäller även personer över 65 år. 

• I äldreomsorg, funktionshinderservice och barnskydd ska tillsynen och kvaliteten ökas avsevärt. Myndigheters inspektionsbesök i enheter ska alltid kunna göras oanmält. Den offentliga sektorn ska övervaka såväl sina egna som köpta tjänster och tjänster mot servicesedel. För systematiskt utvecklingsarbete och arbete för egenkontroll av verksamhetsställen drivna av välfärdsområden ska centrum för kvalitetsarbete grundas genom samarbete mellan enheterna för hälsovård och sociala tjänster.  

• Tillräckliga tjänster för tolkning, vårdartiklar och hjälpmedel samt äldreomsorg och funktionshinderservice ska säkerställas för alla som behöver. Tillgång till personlig assistent ska göras enklare än i dag. Ändringsarbeten i bostaden ska garanteras för de personer med funktionsnedsättning som behöver dem. 

• Försämringar i tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice ska återkallas, och äldre med funktionsnedsättning får inte lämnas utanför servicen. Tillämpningsområdet för lagen ska vara så omfattande att inga grupper ska hamna mellan stolarna. Förhållandet mellan socialvårdslagen och lagen om funktionshinderservice ska förtydligas för att se till att inga grupper hamnar mellan stolarna när lagen ska tolkas. I välfärdsområdena ska tillräckliga tjänster i enlighet med socialvårdslagen garanteras till alla åldersgrupper. 

• Social- och hälsovårdstjänster för barn och unga med låg tröskel ska stärkas. Antalet professionella inom elevvården i grundskolan och på andra stadiet ska ökas.  

• Resurserna till socialt arbete för barnfamiljer ska säkerställas. Stödet och tjänsterna ska omfatta alla minderåriga och vid behov personer över 18 år. Även i mentalvårdstjänster samt missbrukar- och beroendetjänster ska hela familjen beaktas.  

• Familjer med en förälder ska säkerställas gratis barnomsorg med låg tröskel för att stötta föräldern. 

• Högskolestuderande ska garanteras tillräckligt snabb tillgång till vård genom att öka resurserna till Studenternas hälsovårdsstiftelse utan att hälsovårsavgiften för studerande ska ökas. Hälsovårdsavgifter för studerande ska inte få gå till inkasso.  

• Tillgången till psykoterapi och psykosociala tjänster med låg tröskel inom den offentliga hälsovården ska ökas och vårdkedjor stärkas. Integrationen av missbrukar- och mentalvårdstjänster ska stärkas. Även missbrukare måste ha lika rätt till mentalvårdstjänster. Rehabiliterande psykoterapi som ersätts av FPA måste kunna fås även på andra kriterier än upprätthållande eller återställande av arbets- eller studieförmåga.  

• Tillgången till platser för psykiatrisk avdelningsvård ska säkerställas i hela landet. Samarbetet mellan barnskyddet och ungdomspsykiatrin ska intensifieras. 

• Resurserna till psykiatrisk öppenvård ska ökas så att öppenvården kan möta vårdbehoven även för svårare psykiatriska sjukdomar samt personer med dubbla diagnoser.  

• FPA:s rehabiliterande psykoterapi ska vara gratis för låginkomsttagare, personer utanför arbetslivet samt studerande under 30 år. Den besöksspecifika FPA-ersättningen för rehabiliterande psykoterapi ska ökas för att gälla även andra grupper. Den tillgjorda stödpausen på fem år efter tre år av rehabiliterande psykoterapi ska tas bort. Dessutom ska mängden engångsstöd kunna ökas enligt prövning på individuella grunder genom att prioritera patientens välbefinnande och vårdbehov högst. 

• Psykoterapeut- och sexualterapeututbildningen ska ändras så de blir gratis specialistutbildningar.  

• Det ska säkerställas att man i social- och hälsovårdstjänster är medveten om hur olika neuropsykiatriska egenskaper och störningar påverkar individer och familjer av alla åldrar. Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ska garanteras tillräckliga stödåtgärder genom hela livet. 

• Personer under 25 år, de som fött barn mindre än ett år sedan samt kunder av missbrukartjänster oavsett ålder ska garanteras rätt till gratis preventivmedel i hela landet. 

• Rätt till vasektomi och sterilisering ska garanteras alla utifrån egen vilja, även utan medicinsk grund. Steriliseringslagen i Finland ska uppdateras så den respekterar självbestämmanderätten och blir modern samt motsvarar steriliseringslagarna i de andra nordiska länderna. 

• Finansieringen av organisationer inom social- och hälsosektorn ska stärkas med både nationella och regionala finansmetoder. För att garantera civilsamhällets oberoende ska allmänna understöd betonas. Välfärdsområdena och kommunerna ska utveckla och fördjupa sitt samarbete med den tredje sektorn.  

• Den ojämlikhet som flerkanalfinansieringen av hälsovården har skapt ska avvecklas. De mottagningstjänster och rehabilitering som välfärdsområdena erbjuder till exempel inom gynekologi, ögonsjukdomar, ortopedi, barnsjukdomar och geriatri ska ökas för att användningen av tjänsterna ska basera sig på behov och inte betalningsförmåga.  

• Tillgång till gynekologtjänster i den offentliga hälsovården ska förbättras. I hälsocentraler behövs gynekologisk kompetens samt kunskap om förklimakteriet och klimakteriet. 

• Småföretagare och yrkesutövare ska erbjudas bättre möjligheter till att producera social- och hälsovårdstjänster än i dag genom att utveckla upphandlingspraxis, trots pressen från stora internationella företag. Vid upphandlingar ska effektstyrning betonas. 

• Vid schemaplanering inom social- och hälsovården ska arbetstagarnas åsikter beaktas i hög grad. I en aktivitetsbaserad schemaplanering är så inte fallet nödvändigtvis. Till exempel på vårdpersonalsidan har man bra erfarenheter från samplanering som förbättrar arbetstillfredsställelsen och underlättar balansen i livet. 

• Internationell rekrytering inom social- och hälsovården ska genomföras enligt internationella normer om mänskliga rättigheter och etiska riktlinjer. Välfärdsområdena ska utveckla sin upphandlingskompetens vid anskaffning av rekryteringstjänster och i stället för pris satsa på kvalitet. Arbetsgivarna ska garantera den arbetskraft som rekryteras från utlandet såväl tillräcklig språkutbildning och integrationstjänster som karriärvägar som siktar på identifiering och erkännande av examina för att undvika ogiltigförklarande av kompetens. Om det i olika skeden av leveranskedjan i rekryteringsprocesserna framgår utnyttjande, såsom debitering av tröskelpengar, ska arbetsgivaren bära sitt ansvar och erbjuda den internationellt rekryterade arbetstagaren stöd och hjälp. 

• Papperslösas rätt till nödvändig vård ska säkras i lagstiftningen.  

• Tolkningstjänster ska förbättras och rätten till tolkning vid rehabilitering av användare av rehabiliteringstjänster med något annat språk ska säkras med lagstiftning. Jourhavande tolkar ska anställas till social- och hälsovårdstjänster. Tolkning i nödsituationer på distans ska officiellt införas.  

• Arbete mot våld och diskriminering ska ökas bland män och riktas även till pojkar och unga män.  

• Tillräckliga resurser ska reserveras för genomförande av programmet för suicidprevention. 

• Om reglering av alternativa behandlingar ska stiftas i lagen så att patienternas rättsskydd förbättras och deras självbestämmanderätt stöds samt tillsynen stärks och personer i särskilt sårbar situation skyddas.   

• Vid utveckling av social- och hälsovårdstjänster ska könsmångfald och sexuell mångfald beaktas, och arbetstagarna ska ges utbildning i dessa teman. Social- och hälsovårdstjänsterna ska vara könssensitiva och identifiera till exempel kvinnors särskilda behov. Vid behov ska det finnas kvinnospecifika tjänster.  

• Kamratstöd- och erfarenhetsexperter ska anställas till kommuners och välfärdsområdenas social- och hälsovårdstjänster.  

• Låginkomsttagare ska garanteras gratis menstruationsskydd och inkontinensskydd även vid lindrig inkontinens.  

• Man ska satsa på förebyggande inkontinens till följd av graviditet och förlossning genom att integrera tjänster inom fysioterapi för bäckenbotten i servicestigen av rådgivningsbyråerna för mödravård så att föderskors välbefinnande tas hand om före och efter förlossningen.  

• Antalet skyddshemplatser ska ökas även fortsättningsvis. Skyddshem ska vara tillgängliga överallt i Finland oberoende av bostadsort, funktionsnedsättning, ålder, kön, missbruk eller andra faktorer. Förutom skyddshem ska Seri-stödcenter, online skyddshem samt andra tjänster för personer som upplevt våld och förebyggande tjänster ska ökas och utvecklas. Utbildningen av social- och hälsovårdspersonal, räddningstjänster, polis och andra aktörer ska ökas för att förbättra identifieringen av våld i nära relationer och bemötandet av offer. I utbildningar ska särdragen i våld mot kvinnor samt våld mot minoriteter, hedersvåld och våld i nära relationer inom mångkulturella kontext beaktas. Man ska satsa även på tiden efter skyddshemsperioden bland annat ur perspektivet för tryggt boende och barns välbefinnande. Antalet sådana skyddshem där personer som flyr våld i nära relationer även kan ta med sällskapsdjur ska ökas. 

• Identifieringen av psykiskt våld ska förbättras och kryphål i strafflagen ska täppas genom att kriminalisera tvingande kontroll, såsom justitieministeriets utredning och människorättsorganisationerna har framfört och Istanbulkonventionen kräver. 

• Användning av cannabis ska legaliseras och försäljning av den flyttas till statligt ägda butiker. Dessutom ska småskalig odling av cannabis tillåtas. 

• Straffbarheten för narkotikaanvändning ska också avskaffas. Narkotikaanvändningen ska åtgärdas genom social- och hälsopolitik, inte genom straff. Även efter avskaffande av straffbarheten för användning och innehav av små mängder narkotika ska tillverkning, import och export, transport och försäljning av narkotika vara straffbara gärningar.  

• Det saknas en fungerande vårdstig för beroende av centralstimulantia i Finland. I missbrukarvården i Finland ska substitutionsbehandling och/eller avgiftning vid beroende av centralstimulantia införas samt andra forskningsbaserade metoder för behandling av beroende av centralstimulantia. Erfarenhetsexperter ska höras vid skapande av fungerande tjänster. 

• Möjligheten att testa och inneha narkotika ska frisläppas även för andra undersökande instanser än polisen och tullen.  

• Ett nationellt program för förebyggande av narkotikarelaterade dödsfall ska upprättas. 

• Narkotikarelaterade dödsfall ska förebyggas genom att underlätta tillgång till substitutionsbehandling för opioidberoende, möjliggöra tjänster för identifiering av substanser samt ge möjligheter till tryggare narkotikaanvändning till exempel i injiceringsrum. Dessutom ska möjligheten till utdelning av naloxon som används som motgift vid överdoser utredas och informationen till målgruppen om att man inte kan drabbas av straffrättsligt ansvar om man ringer efter hjälp ökas. Missbrukartjänster, avgiftning samt rehabilitering ska vara tillgängliga omedelbart om personen så önskar. Förutom medicinsk behandling ska det också erbjudas läkemedelsfria alternativ och psykosocialt stöd.  

• Marknadsföring av hasardspel ska förbjudas helt för att förebygga och minska hasardspelrelaterade problem samt framför allt sårbara grupper ska skyddas. Forskningen och WHO:s rekommendationer stöder effekten av marknadsföringsförbud, och flera europeiska länder har redan strikt begränsat marknadsföringen efter införandet av licenssystemet. 

• Personer som upplever spelrelaterade problem och andra beroenden och deras närstående ska erbjudas ändamålsenlig behandling och stöd. Alla arbetstagare inom social- och hälsosektorn ska erbjudas utbildning i hur man tar upp hasardspelrelaterade problem och hänvisar till behandling.  

• Problem med hälsoskadliga produkter ska bekämpas genom beskattning och begränsningar i marknadsföring. Hälsosam mat och hållbara sätt att röra sig ska också vara billigare. 

• Antalet nybörjarplatser vid utbildningar inom räddningsbranschen ska ökas för att det ska finnas kompetent personal i hela landet. 

• Kvinnors sökande till räddningsbranschen samt avancemang till chefsuppgifter ska främjas. Trakasserier, diskriminering och osakligt bemötande av kvinnliga arbetstagare inom räddningsbranschen ska bekämpas. Jämlikhets- och likabehandlingsplaner ska införas vid räddningsverk i alla välfärdsområdena. 

• Finansiering av verksamheten vid avtalsbrandkår ska säkras för att säkerställa kontinuiteten. 

• Den språkliga tillgängligheten och tillgången till social- och hälsotjänster ska stärkas så att svenskspråkigas rätt att få service på sitt modersmål verkställs i tvåspråkiga områden. 

• Rättsläget gällande icke-medicinsk omskärelse av pojkar ska förtydligas. Målet ska vara att ingrepp som kränker självbestämmanderätten ska avskaffas. 

3.3 Utbildning, kultur och idrott

För Vänsterförbundet har utbildning ett egenvärde och värnande om kunskap och bildning en hörnsten i kritiskt tänkande och demokrati. Den nedåtgående trenden i läskunnighet är ett hot för hela det demokratiska systemet. Under kommande år utmanas det finländska skolsystemet framför allt av differentiering mellan skolor och kommuner i Finland på grund av minskade barnkullar och urbanisering. Samtidigt påverkar familjers socioekonomiska bakgrund och resurser alltmer barns och ungas skolframgång, vilket leder till ökade inlärningsskillnader. Differentiering är en nationell trend, men sker också inom stora städer. Det viktigaste för vänstern är att säkerställa varje barns lika rätt att lära sig och gå i skolan oavsett kön, modersmål, föräldrars förmögenhet eller utbildningsbakgrund eller elevens behov av inlärningsstöd. Varje barns närskola ska vara världens bästa skola och lärarna världens bäst utbildade. Skolorna ska ha tillräckligt med trygga vuxna, individuellt stöd och tillräckligt små grupper för att garantera studiero. Genom att allokera tillräckligt med resurser kan vi garantera arbetsro och välbefinnande för lärare och se till att lokalerna för fostran och utbildning är trygga och hälsosamma.  

Högklassig småbarnspedagogik är bra för alla barn, men framför allt de barn som bor i familjer som drabbas av arbetslöshet, fattigdom, sjukdom eller annan utsiktslöshet.  Högklassig småbarnspedagogik minskar enligt forskning de skillnader som skapas av socioekonomisk bakgrund och stöder senare inlärning samt färdigheter att klara sig i livet. Vänsterns mål är att höja deltagandegraden i småbarnspedagogik genom att satsa på kvalitet och jämlikhet samt personalens ork, lönesättning och välbefinnande. I lönesättningen ska arbetets svårighetsgrad beaktas.  Personalbrist och utbrändhet bland personalen utgör för närvarande de största hoten för genomförande av högklassig småbarnspedagogik. Ökad användning av servicesedlar i småbarnspedagogiken ökar framför allt stora multinationella daghemsföretags makt. Detta leder till bland annat dyrare avgifter och att daghemmen kan selektera sina kunder. Detta försämrar likabehandling inom småbarnspedagogik. 

Den grundläggande utbildningen ska stärkas så att tillräckliga baskunskaper och -färdigheter kan säkerställas för alla barn och unga och att alla har tillräckliga färdigheter att påbörja studier på andra stadiet. För att utbildningen ska vara mer jämlik än i dag ska resurserna till den grundläggande utbildningen stärkas framför allt för att bättre möjliggöra stöd för lärande och utveckling.  

Minskade barnkullar och urbanisering sätter press på tillgången till utbildning på andra stadiet. Vänsterns mål är att det ska finnas högklassig utbildning på andra stadiet tillgänglig i hela landet som svarar på behoven av både läropliktiga och livslångt lärande. Inga ungdomar ska behöva flytta hemifrån av tvång för studier på andra stadiet. 

Förlängningen av läroplikten och gratis utbildning på andra stadiet har stärkt utbildningens jämlikhet. För att utbildningsnivån ska kunna höjas och kompetensnivån stärkas ska utbildningen på andra stadiet ge en stark allmänbildande grund, nödvändiga kunskaper och färdigheter att delta i samhället samt färdigheter att fortsätta studier på högskola. Yrkesutbildning på andra stadiet är en mer arbetslivsorienterad utbildningsstig än gymnasieutbildning, men framtidens yrkesverksamma behöver också bättre färdigheter att uppdatera sin kompetens än i dag. Föränderliga kompetensbehov i arbetslivet förutsätter att studerande kan flexibelt välja studier både i gymnasiet och i yrkesutbildningen. Samtidigt som undervisningsmetoder och -innehåll utvecklas, ska man se till att det finns tillräckligt med närundervisning och att unga har förmågan att klara av studierna, men också värna om de ungas välbefinnande. Stöd för lärande ska fortsätta på andra stadiet efter individuella behov för att alla ska kunna uppnå färdigheter för arbetslivet och fortsatta studier. Studieplatser inom krävande särskilt stöd ska finnas tillgängligt regionalt tillräckligt och mångsidigt för att rätten av unga med funktionsnedsättning att hitta sina styrkor och utbilda sig ska förverkligas. Stöd och åtgärder ska fortfarande riktas till att förebygga avhopp från skolan, framför allt i yrkesutbildning. 

Finland lever på kunskap så det är viktigt förutom för vetenskapen som värde i sig även ur samhällsekonomiskt perspektiv att satsa på högskoleutbildning, vetenskap och innovationer. I framtiden är målet att åtminstone 50 procent av åldersklasserna för unga vuxna ska avlägga en högskoleexamen. Ökningen av antalet högskoleexamen får inte innebära att innehåll görs lättare. För att nå målet ska antalet nybörjarplatser fortfarande ökas och basfinansieringen av högskolor höjas till en nivå som motsvarar nybörjarplatserna. För att nå målet krävs framför allt en stärkning av färdigheterna av utexaminerade inom yrkesutbildning och ett starkare stöd mot högskoleexamen. Studiestödets nuvarande låga nivå och lånebetoning ökar ojämlikheten bland unga. Studerandes välbefinnande och möjlighet att fokusera på studier heltid ska garanteras med en tillräckligt hög studiepenning, bostadsbidrag och genom att satsa på studerandes hälsotjänster. Studerandes huvuduppgift är att studera och ingen ska behöva arbeta av tvång på grund av problem med utkomst. En höjning av utbildningsnivån och stärkning av kompetensnivån innebär att man ska även ta hand om högskolepersonalens ork, arbetshälsa och lönesättning. Ökning av nybörjarplatser utan full finansiering har redan lett till belastning av högskolepersonal och försämring av kvaliteten på examina. Omskolning och uppdatering av kompetens är också en viktig del av en hög utbildningsnivå. Det ska kunna vara möjligt att avlägga flera examina. Ansökan till examensinriktad utbildning ska vara öppet och likvärdigt. 

Genom att satsa på jämlikhet i utbildningen avvecklas den könssegregerade och differentierade arbetsmarknaden. Studiehandledning ska utvecklas så att alla inlärare får göra individuella utbildnings- och karriärval. I studiehandledningen ska utbildningssystemets diskriminerande strukturer beaktas och stöda inlärare som tillhör minoriteter och är i en socioekonomiskt skör ställning att nå sin fulla potential. Dessutom ska särskild uppmärksamhet fästas vid välbefinnande av studerande som valt en bransch som är atypisk för deras kön, diskriminering under studier och arbetspraktik bekämpas och studieavbrott förebyggas. Yrkesutbildning på andra stadiet och gymnasier ska ge alla en tillräcklig allmänbildning och arbetslivsfärdigheter. Demokratifostran ska ökas på alla utbildningsnivåer för att stärka människors delaktighet. Under de senaste åren har andelen närundervisning minskat dramatiskt på såväl andra stadiet som högskolor. Detta försämrar kunskaperna bland unga avsevärt men också välbefinnandet bland unga, när de inte blir en del av studentgemenskapen. Därför ska man se till att ha tillräckligt med närundervisning.   

Att stärka basfinansieringen av högskolor spelar en nyckelroll för högklassig och fri vetenskap och forskning samt utbildning av experter för arbetslivets behov. Friheten för vetenskap och forskning samt utbildning är ett livsvillkor för hela det civiliserade samhället och demokratin, men de senaste årens högskolereformer, resultatstyrning och nedskärningar i finansieringen har försvagat den allvarligt. Den globala undermineringen av demokratin och rättsstaten speglar sig också i den akademiska världen till exempel genom vetenskaplig censur. Friheten för vetenskap, konst och högsta undervisning verkställs inte i en tillräcklig hög grad i dagens läge. Universitetsdemokratin ska återställas fullt ut och förvaltningssystem ska granskas även inom yrkeshögskolor. Affärs- och administrationsexpertdrivna styrelser och att anpassa sig till näringslivet och den politiska styrningen hör inte hemma på universitet och andra högskolor. Den forskningspolitiska förvaltningen vid universitet ska vara i händerna på själva den akademiska gemenskapen, dvs. de som forskar, undervisar och studerar där. Även den administrativa och stödpersonalen ska vara representerad i beslutsfattandet vid universitet. Yrkeshögskolor har även i framtiden en viktig roll i den regionala utvecklingen och som en aktör som främjar sysselsättningen. Utvecklingen av samarbetet mellan universitet och yrkeshögskolor får inte leda till en underminering av yrkeshögskolornas autonomi och modellen där yrkesutbildning varvas med praktik. 

Komplettering av kompetens eller studier till ett nytt yrke mitt i karriären kommer i framtiden bli alltmer vanligt och samhället måste också uppmuntra till det. Därför behöver vi ett utbildningssystem som kan erbjuda examina, examensdelar och enskilda färdigheter till vem som helst i alla livsskeden. Livslångt lärande ska vara möjligt för alla och får inte vara beroende av individens egna resurser. Ett fungerande utbildningssystem är en förutsättning för att kunna svara på bristen på kompetens. Framför allt i arbetslivet ska man satsa mer än i dag på personer med svaga grundläggande färdigheter. 

Det fria bildningsarbetet är en del av det finländska utbildningssystemet. Läroanstalter inom det fria bildningsarbetet möjliggör livslångt lärande med låg tröskel genom att erbjuda utbildning i hela landet och nå även sådana grupper som den formella examensinriktade utbildningen inte når. Läroanstalter inom det fria bildningsarbetet har som uppgift att främja harmoni, jämlikhet och aktivt medborgarskap i samhället. Av läroanstalter inom det fria bildningsarbetet utbildar studiecentraler majoriteten av finländska volontärer och föreningsaktiva. Läroanstalter inom det fria bildningsarbetet utbildar inte människor i första hand för arbetslivet utan för bildning och demokratisk aktivism. Det fria bildningsarbetet stöder människors sociala gemenskap och delaktighet samt förbättrar välfärden. Vikten av det fria bildningsarbetet som en del av det finländska utbildningssystemet måste erkännas och dess verksamhetsförutsättningar säkras. 

Ett mångsidigt konst- och kulturliv samt ett livligt medborgarsamhälle är en grundförutsättning för fungerande demokrati och en del av ett civiliserat samhälle. Konst har en central roll även i ett demokratiskt samhälle. Konstnärlig frihet som säkerställer ett kritiskt betraktande av samhället ur olika perspektiv ska tryggas. Detta förutsätter efterlevnad av noninterventionsprincipen vid beslut om finansiering av konst och säkerställande av offentlig finansiering till konst. 

Konst och kultur är grundläggande behov för ett mänskligt liv och socialt umgänge och ska vara människans grundläggande rättigheter. Vänstern anser att möjligheten att njuta av kultur samt utveckla sin egen kreativa förmåga och förmåga att uttrycka sig är en rättighet som tillhör alla. Konst och kultur ska i högre grad än i dag erbjudas där människor bor och rör sig. Konstnärers förutsättningar för att kunna försörja sig ska tryggas. Nationella och tvärkommunala konstorganisationers samt professionella kulturgemenskaps finansbas ska stärkas. 

Kultur, konst och motion har en stor betydelse för människors välbefinnande och hälsa. Idrotts- och kulturtjänster riktade till äldre i god tid förebygger fysiska och psykiska sjukdomar. Samhället ska säkerställa att alla har möjlighet att hålla på med kultur, konst och idrott, även personer med funktionsnedsättning, långtidssjuka och äldre. Alla förvaltningsområdena ska öka mängden åtgärder med vilka kostnader för barns och ungas hobbyverksamhet kan sänkas. Barn eller unga ska i hela Finland ha rätt till åtminstone ett gratis intresse, även en mer långsiktig målinriktad hobbyverksamhet. Mervärdesskatten för kultur-, motions- och idrottstjänster ska sänkas till 10 % och för böcker till 0 %. 

Det frivilligarbete som görs av organisationer, volontärer och församlingar är värdefullt och därför ska medborgarorganisationers verksamhetsförutsättningar säkras. Finansieringen av studiecentraler ska stärkas för att de ska kunna stöda kontinuiteten och påverkan av medborgarverksamheten. Staten, kommunerna och välfärdsområdena ska engagera medborgarorganisationerna, arbetstagarna och invånarna i beslutsfattandet genuint. Den offentliga sektorn ska också stöda medborgarorganisationernas arbete. Föreningsverksamhet är kärnan i medborgarverksamhet inom idrott. På idrottsföreningar ställs krav på å ena sidan professionell träning och ledning, å andra sidan avgiftsfrihet. Denna ekvation är för svår för många föreningar som drivs med frivilligarbete. Förutsättningarna för allmännyttig medborgarverksamhet ska stödas i högre grad än i dag. Studiecentraler utbildar volontärer, förtroendemän och beslutsfattare. Att säkra studiecentralernas verksamhet handlar om att säkra medborgarnas demokratifärdigheter. Biblioteksväsendet är vår civilisations vagga. Det är vår skyldighet att se till att finansieringen av bibliotek ligger på en nivå som kan garantera högklassiga tjänster även i framtiden. Att bibliotek ska vara gratis ska inte tummas på. Samarbete mellan bibliotek och skolor ska stödas. 

Vänsterns mål

• En tillräcklig finansiering av utbildning ska säkerställas på alla utbildningsstadier från småbarnspedagogik till högskolor och av vetenskap och forskning genomgående i hela landet. Andelen behovsbaserad finansiering i småbarnspedagogik samt förskoleundervisning och grundläggande utbildning ska ökas. Jämlikhetsunderstödet ska utökas även till andra stadiet.  

• Gruppstorlekarna i grundskolor, på andra stadiet och i daghem ska minskas. Bindande personaldimensionering, såsom personaldimensionering för lärare, ska införas.   

• Resultaten från försöket med tvåårig förskoleundervisning ska utnyttjas, och man ska fortsätta utvidga förskoleundervisningen till att gälla hela åldersgruppen 5–6-åringar. Dessutom ska flexibel förskole- och nybörjarundervisning utvecklas nationellt för 5–8-åringar. 

• En plan för en övergång till helt gratis småbarnspedagogik ska upprättas. 

• Personaldimensionering för småbarnspedagogik på deltid ska höjas till samma nivå som för småbarnspedagogik på heltid.  

• Småbarnspedagogik ska genomföras som kommuners egen tjänst. Vinstdrivning i småbarnspedagogik ska avskaffas på samma sätt som i grundläggande utbildning, och kommuners användning av servicesedlar ska bekämpas. Om kommunen använder servicesedlar ska man anteckna i regelboken att serviceleverantören inte har rätt att debitera avgifter som är högre än värdet på servicesedeln.  

• Kommuner ska ordna morgon- och eftermiddagsverksamhet för elever i årskurs 1–4. Målet ska vara att morgon- och eftermiddagsverksamheten ska vara gratis.  

• Skolornas eftermiddagsverksamhet ska utvidgas till att gälla alla elever i årskurs 1–2 och göras gratis. Kommuners uppgift är att garantera alla elever i årskurs 1–2 gratis plats i eftermiddagsverksamheten om staten ska stöda kommuner ekonomiskt i denna uppgift. Den s.k. Finlandsmodellen för hobbyverksamhet ska utvecklas så att alla barn i årskurs 1–6 ska ha möjlighet att välja en gratis hobby som de gillar. 

• Den subjektiva rätten till småbarnspedagogik ska gälla även barn i sårbar ställning som inte har en fast hemort i Finland, såsom asylsökande och papperslösa barn. Undervisning som förbereder för grundläggande utbildning ska bli en subjektiv rätt för nyanlända barn.  

• Revideringen av stöd för lärande ska fortsättas. Målet är att bygga ett kontinuum av stöd för lärande från småbarnspedagogik till högskoleutbildning. Utgångspunkten ska vara en tydligare allokering av resurser till stöd än i dag. Som en del av revideringen ska personaldimensionering för småbarnspedagogik samt förskoleundervisning och grundläggande utbildning granskas. Kommuner ska se till att den ökning av statsandelen som allokerats till revidering av stöd för lärande riktas till gruppspecifika stödformer. 

• Varje elev ska ges en möjlighet att välja livsåskådningskunskap oberoende av elevens eller vårdnadshavarnas religiösa sammanslutning. Målet är att avskaffa separat undervisning av religion och livsåskådningskunskap och övergå mot ett nytt ämne som baserar sig på livsåskådningskunskap.  

• Närundervisningen inom yrkesutbildning ska ges förstärkningsresurser för att säkerställa inlärningsresultat och hela skoldagar. För inlärning på arbetsplatsen ska högklassig och personlig handledning erbjudas, vilket sker bland annat genom att utbilda arbetsplatshandledare.  

• Studentexamen ska ge en stark allmänbildning. I stället för överdriven betoning på studentexamen ska undervisningen sikta på en mer övergripande inlärning och ökade studiefärdigheter. 

• Fysiska tryckta skriftliga läromedel ska säkerställas från grundläggande utbildning till andra stadiet.  

• Undervisning av minoritetsspråk ska stärkas. Det bör satsas på kvaliteten på undervisningen och undervisningsmetoderna av det andra inhemska språket. Samespråkiga ska ha rätt till undervisning på sitt eget modersmål under hela läroplikten. Tillgången till läromaterial och lärarutbildning på samiska ska främjas i samarbete med de nordiska länderna. Dessutom ska personer som tillhör språkgemenskapen garanteras möjlighet att studera samiska, finskt och finlandssvenskt teckenspråk, finsk romani samt karelska gratis under hela läroplikten. Språkrevitalisering ska stärkas. Finansieringen av samiska språkbon ska säkerställas och utbudet ökas. 

• Antagning på basis av betyg som den primära vägen till högskoleutbildning ska avskaffas. Branschspecifika urvalsprov som mäter sökandes lämplighet eller gemensamma antagningar inom branschen ska vara den primära vägen till universitet. Kvoten för förstagångssökande till högskolor ska avskaffas, och man ska utreda orsaker som leder till studieavbrott på högskoleexamen.  

• Samarbetet mellan gymnasier och yrkesskolor ska utvecklas för att motsvara allas individuella kompetensbehov. Lokal tillgång till utbildning på andra stadiet och yrkeshögskoleutbildning ska säkras. Genom att öka samarbetet mellan utbildningsanordnarna säkerställs verksamhetsförutsättningar lokalt på ett omfattande sätt. Finansieringen av yrkesutbildning ska genomföras så att den garanterar högklassig utbildning för läropliktiga och möter behoven för livslångt lärande. Finansieringen av gymnasier ska säkras, likaså möjlighet att avlägga gymnasiediplom på alla gymnasieskolor.  

• Könssensitiv och antirasistisk fostran ska beaktas på alla nivåer av utbildning. Könssensitiv fostran och utbildning ska starkare integreras i lärarutbildningen. Även föräldrar ska erbjudas stöd i könssensitiv fostran ända från rådgivningsbyrån. Ett könssensitivt och antirasistiskt förhållningssätt ska integreras i all elev- och studerandevård.  

• Samtyckesbaserad sexualundervisning utifrån åldersnivå ska ökas och förbättras på alla skolstadier. Sexualundervisningen ska basera sig på WHO:s principer för omfattande sexualundervisning enligt vilka sexualundervisningen ska omfatta människans hela livslängd, basera sig på vetenskapligt bevisade fakta om sexualitetens olika dimensioner med beaktande av mångfalden, främja ett ansvarsfullt och fördomsfritt förhållningssätt till mänskliga relationer och sexualitet samt hjälpa att utveckla mer rättvisa samhällen, där diskriminering, trakasserier och våld motverkas. 

• Tillgången till studerande- och elevvårdstjänster och dimensionering för skolpsykologer och -kuratorer ska förbättras samt skolpsykologers och -kuratorers möjlighet till förebyggande och gemensamt arbete vid läroanstalter säkerställas. 

• Högskolestuderande ska säkerställas likvärdiga studerandevårdstjänster genom att stifta en lag om studerandevård för högskolestuderande. I lagen ska en dimensionering stadgas som säkerställer tillräckliga psykolog- och kuratorresurser. 

• Bindande jämlikhets- och likabehandlingsplaner för utbildning som omfattar hela utbildningsstigen ska verkställas i både kommuner och läroanstalter. I dessa ska särskild uppmärksamhet fästas vid tillgång till högskoleutbildning av underrepresenterade grupper, såsom personer med funktionsnedsättning, romer och samer.  

• Man ska se till att teckenspråkiga barn i inkluderande undervisning får undervisning och stöd för att stärka sin språkliga och kulturella identitet. 

• Yngre skolelever ska erbjudas skiftomsorg. Tillgången till skiftomsorg ska förbättras även inom småbarnspedagogik i hela landet.   

• Lagstiftningen och finansieringen av undervisning på samiska ska utvecklas så att även samiska elever som bor utanför samernas ursprungsregion har lika rätt och möjlighet att lära sig språket för sin släkt. 

• Renovering av läroanstalter ska försnabbas så att både elever och personalen kan garanteras trygga och hälsosamma arbetslokaler.   

• Nybörjarplatserna inom högskoleutbildning ska ökas och en ökad utbildningsnivå stödas så att hälften av varje åldersklass avlägger en högskoleexamen. Basfinansieringen av högskolor ska ökas till en nivå som motsvarar antalet studerande. Samtidigt ska tillräckliga resurser säkerställas för att trygga högklassig undervisning och handledning. Möjligheter till fortsatta studier för framför allt de som avlagt en yrkesinriktad examen ska stödas. Utbildningar som leder fram till en examen ska vara gratis. Basfinansieringen av högskolor ska ökas och ökningen av nybörjarplatser finansieras fullt ut. 

• Vid högskoleutbildning ska man genom begränsning av gruppstorlekar se till att webbaserad undervisning som metod inte leder till exploatering av lärare och sämre inlärning bland studerande. 

• Benämningen högre yrkeshögskoleexamen (YAMK) ska ändras till examensbenämningen magister (AMK) för att den ska vara identifierbar och jämställd med magisterexamen från universitet. 

• Universitetslagen ska förnyas för att stärka den interna demokratin, autonomin och arbetsmiljön vid universitet. I universitetsförvaltningen ska man övergå till en parlamentarisk modell, där den högsta makten ligger hos ett organ med många ledamöter som utses genom allmän och lika rösträtt och vars förtroende styrelsen och rektorn vid universitetet måste åtnjuta. 

• Representativiteten i yrkeshögskolornas ledning ska stärkas genom att öka antalet personal- och studeranderepresentanter i yrkeshögskolornas styrelser. Personal- och studeranderepresentationen ska säkerställas på alla nivåer av yrkeshögskolornas ledning.  

• Terminsavgifterna för studerande utanför EU- och ETA-länderna ska avskaffas. 

• Man ska ingripa i verksamhetsprinciperna för avgiftsbelagda uppdragsutbildningar så att utnyttjande av studerande för ekonomisk vinning förhindras.  

• Öppna universitetet och öppna YH ska öka antalet kurser som är gratis för alla. Studier vid öppna universitetet och öppna YH ska vara gratis för personer som inte har någon högskoleexamen eller studieplats. Högsta nivån för avgifterna ska återställas till 15 euro. Studier som enbart avläggs via öppna universitetet får inte leda fram till en examen och på så sätt till utveckling av en avgiftsbelagd högskoleutbildning i Finland. 

• Tillräckliga mentalvårdstjänster ska säkerställas för elever och studerande, och en tillräcklig dimensionering för studerandevården och tillgången till tjänster ska följas upp. 

• Modeller för livslångt lärande ska utvecklas på alla nivåer av utbildningssystemet i samarbete med utbildningsanordnare och arbetsgivare. Ett system för finansiering av livslångt lärande, där samhället, arbetsgivare och individer deltar, ska skapas. 

• Finansieringen av studentkår vid yrkeshögskolor ska säkerställas med en statsandel. 

• Mängden yrkesmässig arbetskraftsutbildning ska ökas.  

• Det fria bildningsarbetet ska allokeras mer resurser. 

• Vuxenutbildningsstöd ska återställas. Rätten till vuxenutbildningsstöd ska utvidgas så att även personer utan ett långt giltigt anställningsförhållande ska ha rätt till stöd.  

• Alla arbetslösa arbetssökande ska garanteras rätt till självstudier. Examensstudier under arbetslöshetstiden ska göras mer flexibla.  

• Som beslutsstöd för regeringen ska en vetenskapspanel eller -paneler på hög nivå utses. Expertisen av forskare inom olika branscher ska utnyttjas framför allt som stöd för utveckling av lagstiftning. 

• Utländska examensstuderande ska ges tillräckligt med lektioner i ett inhemskt språk för att de ska ha bättre förutsättningar att få arbete i Finland efter utexaminering. 

• Främjande av studerandevälbefinnande och fysisk aktivitet ska även i fortsättningen vara en del av finansieringen av högskolor. 

• Skolan i rörelse-verksamhetsmodellen ska göras nationell och utvidgas till alla utbildningsstadier från småbarnspedagogik till högskolor. Målet är att införa fysisk aktivitet i skoldagar på alla skolstadier.  

• Alla ska ha rätt att ha en hobby. Hobbylokalerna ska vara tillgängliga. I hobbylokalerna ska det finnas också könsneutrala omklädnings-, tvätt- och wc-utrymmen.  

• Finlandsmodellen för hobbyverksamhet ska utvidgas till andra stadiet och högskolestadiet och genomföras så att även mindre föreningar kan vara anordnare. Sätt att öka grundläggande utbildning i konst som en del av Finlandsmodellen för hobbyverksamhet ska utredas. 

• För att öka tillgången till kultur-, motions- och idrottstjänster ska kommuner erbjuder idrotts- och kultursedlar för låginkomsttagare, som garanti- och folkpensionärer, personer med låg garantipension samt långtidsarbetslösa.  

• Incitament för att beakta personer med funktionsnedsättning och särskilda/underrepresenterade grupper i allmänna hobby- och kulturtjänster ska skapas.   

• Kommuner ska erbjuda grundläggande idrottsanläggningar gratis framför allt för barn- och ungdomsidrotten. Fördelningskriterierna för användning av idrottsanläggningar ska upprättas i kommuner och godkännas officiellt.  

• Finansiering av ungdomsarbete och ställningen för professionen inom ungdomsarbete ska stärkas. Vikten av ungdomsarbete för främjande av välbefinnande bland unga ska identifieras och ansvaret att ordna ungdomsverksamhet enligt ungdomslagen ska preciseras och konkretiseras. Verksamhetsmodellerna och yrkesbenämningarna för skolungdomsarbete ska standardiseras och kontinuiteten i det nationella utvecklingsarbetet säkerställas. En separat ungdomsombudsman ska grundas för att övervaka ärenden som rör välbefinnande bland unga och ansvara för välbefinnande bland unga på samma sätt som Barnombudsmannen. 

• Det statliga anslaget till kultur och idrott ska ökas och bindas till budgeten. En regeringsöverskridande minsta finansiering av konst och kultur (1 %) samt idrott (0,5 %) av statens budget ska stiftas i lagen och inte vara beroende av nedskärnings- eller konjunkturpolitiken. 

• Betoningen på främjande av välfärd och hälsa i kommunernas och välfärdsområdenas statsandelar ska ökas genom att höja HYTE-koefficienten och i koefficienten möjliggöra särskild belöning av kommuner och välfärdsområden för konkreta åtgärder. HYTE-koefficienten ska utvecklas så att man i HYTE koefficienten för enskilda kommuner eller välfärdsområden beaktar välbefinnandet och hälsan hos personer med funktionsnedsättning, långtidsarbetslösa och långtidssjuka samt kommunens eller välfärdsområdets åtgärder för att förbättra dem. 

• I statens och kommunernas MBT-avtal ska omfattande motionsplatser i närnaturen inkluderas och den trafikmässiga tillgängligheten av idrottslokalerna betonas. 

• Förmånscykeln som en skattefri personalförmån ska återställas. 

• Den skattefria andelen av arbetstagarnas frivilliga kultur- och motionsverksamhet ska höjas. 

• Den oberoende konstscenen ska stärkas genom att öka antalet och omfattningen av konstnärsstipendier, projektstipendier samt allmänna understöd till konst och kultur samt höja nivån på dem. Även organisationsfältet inom konst samt nationella och lokala konstnärsorganisationer ska stärkas. Praxis för ansökan om finansiering ska utvecklas så den blir tydligare och mer tillgänglig för att finansieringen ska omfatta en bredare grupp av människor och konst med större mångfald. 

• Utkomstskyddet för konstnärer samt andra yrkesverksamma inom konst och idrott ska utvecklas för att bättre motsvara skyddet för fast anställda genom att göra lagstiftningen mer förutsebar gällande tolkningen av sysselsättning i eget arbete. Utkomst- och pensionsskyddet för konstnärer samt yrkesverksamma inom konst, kultur och idrott ska stärkas genom att införa en modell för kombinationsförsäkring, där stipendier, löneinkomster och inkomster från näringsverksamhet kan inkluderas samtidigt. 

• Möjligheter för nya konstarter att omfattas av stöd ska underlättas. 

• För att säkerställa konstens autonomi måste man hålla fast vid ett tillräckligt avstånd och kamratbedömningens betydelse vid bedömning av stipendier när statsförvaltningen förnyas. 

• Procentsprinciperna för konst, kultur och idrott ska stiftas i lag. Förutom byggkostnader ska en egen procentsprincip upprättas för verksamhet inom social- och hälsotjänster.  

• Lagen om kommunernas kulturverksamhet ska göras mer förpliktande. 

• Program för kulturfostran ska ingå som en obligatorisk del i läroplanerna. 

• Finansieringen av grundläggande utbildning i konst ska stärkas och dess ekonomiska, språkliga och lokala tillgänglighet som tjänster ordnade av kommuner förbättras. 

• I statsandelsfinansieringen för grundläggande undervisning i konst ska ett jämlikhetsunderstöd läggas till för att stärka den socioekonomiska och lokala tillgängligheten av grundläggande utbildning i konst. 

• Stödet till inhemska filmer ska ökas gradvis närmare nivån i de övriga nordiska länderna. Lagen om statlig finansiering för främjande av filmkulturen ska ändras så att filmstiftelsens anslag ska mestadels användas i Finland. Betalningsskyldighet enligt AVMS-direktivet ska införas i Finland och som kriterier för den ska sättas till exempel att inspelningen ska genomföras i Finland. På så sätt kan vi stärka sysselsättningen av arbetstagare som bor i Finland och öka kompetensen inom den inhemska AV-branschen och antalet produktioner, vilket är också ett mål som satts för investeringsskyldigheten.  

• Nivån på utlåningsersättning till författare och översättare ska höjas och e-bokhyllor ska inkluderas i ersättningen för e-utlåning.  

• Tillgången till bibliotekstjänster ska säkerställas även i glesbygden till exempel genom bokbussar för allmänheten. Samarbete mellan bibliotek och skolor ska stödas.  

• Högklassig utbildning inom biblioteksbranschen ska värnas om. 

• Medborgarorganisationernas livsviktiga roll som erbjudare av stöd med låg tröskel och för integration i samhället måste erkännas. Nivån på statsunderstöd till organisationer ska vara förutsägbar på lång sikt och permanent på en tillräcklig nivå. 

• Stöd för kvalitetslitteratur med liten upplaga ska återställas. Förutom inköpsstöd till bibliotek ska stöd även ges till bokförlag, till exempel förläggare av finskspråkig facklitteratur och vetenskaplig litteratur för att existensen av sådan litteratur på finska ska kunna tryggas. Finansieringen av öppen vetenskaplig publicering ska lösas på ett sådant sätt att verksamhetsförutsättningarna för inhemska vetenskapliga utgivare säkras. 

• Offentlig finansiering av konst och kultur ska i första hand riktas till kreativt arbete som utförs av människor. Offentligt finansierade aktörer ska endast använda artificiell intelligens som ett kompletterande verktyg, inte för att ersätta kreativa aktörer. 

3.4 Områden och boende

I Finland finns många olika resurser och styrkor såväl i städer som i landsortsaktiga områden. Urbanisering är ett globalt fenomen, där befolkningen flyttar från den glesbebyggda landsbygden till tillväxtcentra efter arbete och utbildning. 70 procent av finländarna bor redan i städer eller kransområden till dem. Som bäst erbjuder städer invånarna klimatsmart boende, arbetsplatser och utbildningsmöjligheter, mångsidig kultur samt hobby- och idrottsmöjligheter. 

Den snabba urbaniseringen har lett till en situation där framför allt glesbebyggda kranskommuner kring landskapscentra har lidit av avfolkning. Trots den föränderliga situationen är det viktigt att det nationella beslutsfattandet siktar på att stöda livskraften, servicekvaliteten och invånarnas möjligheter till ett bra liv även i områden med lägre befolkning. Att bo på landsbygden ska vara möjligt även i framtiden. Genom samarbete skapas en grund för livskraftiga städer och landsbygder med beaktande av områdenas särdrag. 

Alla ska kunna bo i den bygd eller stad som de vill oberoende av inkomstnivå. Vi kan inte skapa ett samhälle, där förmögenhet definierar bostadsområdet och där låginkomsttagare som inte har råd att bo i tillväxtcentra får resa väldigt långt till arbete.  

Utvecklingen av områden kan påverkas genom infrastruktur, utbildning samt närings- och bostadspolitik. I Finland framträder i detta avseende framför allt behoven av huvudstadsregionens metropol, landskapens huvudorter och den glesbebyggda landsbygden. Dessa ska inte ställas mot varandra. Dessutom ska behoven och styrkorna av svensk- och finskspråkiga områden beaktas. Vänsterns regionalpolitik utvecklar landet utifrån varje områdes egna styrkor och genom att identifiera områdenas särdrag samt beaktar landets totala försörjningsberedskap.  

Högerns bostadspolitik som utgår endast från marknadens villkor leder till en allt snabbare ökande ojämlikhet samt försämrad boendekvalitet. Det görs nedskärningar på stöd till boende, och produktion av bostäder till rimliga priser avvecklas. Man vill begränsa bostadsbidrag och offentligt finansierad bostadsproduktion till allt färre och kasta allt fler finländare till fattigdom och beroende av utkomststöd. Försämringar i bostadsbidrag ska återkallas. 

Alla har rätt till en bostad till ett rimligt pris. Det höga priset på boende och snabbt sjunkande bostadspriserna i områden med inflyttningsunderskott hindrar människor från att flytta efter arbete inom landet. Framför allt i stora städer ska fler bostäder till rimliga priser byggas. En bostadsgaranti samt en modell för mellanhyrning ska införas där till exempel kommunen eller välfärdsområdet hyr bostaden i stället för invånaren. Fler stödbostäder, första bostäder och nödbostäder ska byggas. För att eliminera bostadslöshet krävs både fler bostäder till rimliga priser och fler stödboenden. Uppsökande bostadslöshetsarbete, bostadsrådgivning och skuldrådgivning samt missbrukar- och mentalvårdstjänster ska satsas på. Mer resurser ska styras till tvärprofessionellt stöd samt förebyggande tjänster till bostadslösa och personer som lever under hot om bostadslöshet. I tjänster till bostadslösa och i det förebyggande arbetet mot bostadslöshet ska särskild uppmärksamhet fästas vid könsuppdelade skillnader samt bostadslöshet bland HBTQI-personer. Bostadslöshet bland kvinnor är ofta s.k. dold bostadslöshet, och den förhöjda risken för bostadslöshet bland sexuella minoriteter och könsminoriteter identifieras vanligtvis inte i servicesystemet. 

Eftersom hyresnivån för fritt-finansierade bostäder har framför allt i huvudstadsregionen rusat i väg utom räckhåll för vanliga människor, är ökad bostadsproduktion det viktigaste sättet att dämpa höjningstrycket mot hyrorna orsakat av utbudet. Det behovs dock också mer prisreglerad produktion av bostäder till rimliga priser. Ökningen av bostadsbeståndet med stöd från VARKE (tidigare ARA) dämpar också för sin del den allmänna hyresutvecklingen och på så sätt har en välgörande inverkan på bostadsmarknaden. Städernas och kommunernas eget bostadsägande ska ökas för att en tillräcklig produktion av bostäder till rimliga priser kan säkerställas. Inkomstkontrollgränserna som hindrar bostadsbyten för invånare i VARKE-bostäder ska avskaffas för att undvika skapande av en situation där invånare vid ändrade livssituationer bor i bostäder som är av fel storlek. 

Samhället måste säkerställa att det finns ändamålsenliga bostadsalternativ till rimliga priser tillgängliga för äldre i olika livssituationer i olika delar av landet. Det behövs både tillgängliga hyresbostäder, gemenskapsboende och serviceboende som hjälper dem att klara sig i vardagen. Vid planeringen ska även vikten av gemenskap och trygghet beaktas. 

En välbalanserad utveckling av stadsstrukturen och förebyggande av segregation är viktigt. Segregation kan förebyggas genom att satsa på trivsel, närtjänster och -skolor i områdena, bygga blandat med hyresbostäder och egnahem och olika bostadstyper i olika områden samt satsa extra på utveckling av bostadsområden med låga inkomster.  

Under nästa mandatperiod ska en central myndighet för bostadsärenden grundas på nytt som också skulle ansvara för utveckling av boende och byggande. Räntestödslån med statlig garanti (21 miljarder euro) ska i fortsättningen inte räknas med i statsskulden. Detta förutsätter påverkansarbete i EU och en reform av det nuvarande stödsystemet. 

Vänsterns mål

• Indragningen av statens bostadsfond ska återkallas. En central myndighet för bostadsärenden ska grundas på nytt som också skulle ansvara för utveckling av boende och byggande. Räntestödslån med statlig garanti (21 miljarder euro) ska i fortsättningen inte räknas med i statsskulden. Detta förutsätter påverkansarbete i EU och en reform av det nuvarande stödsystemet. 

• Betydligt mer ska satsas på offentlig bostadsproduktion.  

• Ökningen av hyror ska dämpas genom att bromsa hyreshöjningarna: hyror ska kunna höjas endast motsvarande levnadskostnadsindexet eller faktiska kostnader i objekt finansierade av VARKE (tidigare ARA).  

• Åldersvänlig och tillgänglig stadsutveckling ska genomföras i Finland genom att uppmuntra till lokal innovation och utveckling. Här ska tjänsternas synergi, lokal samlevnad samt rekreations- och andra områdenas tillgänglighet beaktas. För att förbättra områdenas tillgänglighet och utveckla stadsregionerna i landskap ska tillväxtavtal tecknas. Till exempel spårprojekt är ytterst viktiga för livskraften av många områden.  

• I varje landskap i Finland ska högskolors överlevnad säkras, och även på andra stadiet ska det finnas tillräckligt med utbildningsplatser per landskap.  

• Finansieringen av basunderhållet av transportinfrastrukturen i glesbebyggda områden ska säkerställas. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid nivån på vinterväghållning.  

• Kollektivtrafiken, inklusive den efterfrågestyrda trafiken, ska utvecklas till ett fullgott alternativ till privatbilismen.  

• Det snabba bredbandsnätet ska täcka hela Finland. 

• Statsandelssystemet ska förnyas övergripande för att motsvara dagens behov. Målet med förnyelsen ska vara dämpande av utvecklingen med polarisering i kommuner, säkerställande av ett högklassigt och omfattande servicenät i hela landet samt stärkande av kommuners livskraft. I förnyelsen ska social- och hälsovårdsposterna inom statsandelarna tas bort och se till att det inte ska vara möjligt att få en negativ statsandel. 

• Statens finansieringsmodeller till städerna ska göras mer jämlika. Möjligheterna att utvidga praxisen med avtal om markanvändning, boende och trafik även till stadsregioner med under 100 000 invånare ska utredas.  

• Ett bostadsgarantilag ska stiftas för att garantera alla rätt till en trygg bostad till ett rimligt pris. Vid behov ska boende stödas genom individuella tjänster.  

• Bostadsrådgivning ska reserveras tillräckliga resurser för att förebygga vräkningar och bostadslöshet. 

• VARKE-produktionen (tidigare ARA) i tillväxtcentra ska ökas genom att öka räntestöd och utveckla villkoren för det så att dess användning är lockande med nuvarande räntenivå. Detta gör det möjligt att få in nya på riktigt allmännyttiga aktörer på marknaden. VARKE-finansiering ska riktas förutom till städer även till mindre tätorter som lider av bostadsbrist.  

• Stöd ska riktas till byggande av förmånliga hyresbostäder genom startbidrag och satsa extra på det statsägda A-kruunu, som erbjuder bostäder till rimliga priser, så det kan öka sin produktionsvolym.  

• Rättigheterna och uppsägningsskyddet för den svagaste parten i ett hyresavtal, dvs. hyresgästen, ska skyddas med lagstiftning bättre än i dag, framför allt vid hyreshöjningar. I statens och kommunernas MBT-avtal om markanvändning, boende och trafik ska andelen produktion av förmånliga hyresbostäder ökas.  

• Statlig garanti ska ges för ombyggnadslån av bostadsaktiebolag i områden med värdeminskning, när det inte längre är möjligt att ansöka om lån på marknaden.  

• Den offentliga sektorn ska själv bygga och stöda byggandet av tillgängliga bostäder och öka tillgången till dem.  

• Investeringsstöd för grupper med särskilda behov ska ökas och åter delas ut även till bostadsproduktion riktad till unga, studerande, äldre och personer i psykisk rehabilitering. 

• För att garantera boende till rimligare priser ska planläggning på marker som ska köpas eller har överförts till kommunal ägo prioriteras. Under ledning av justitieministeriet ska man börja kartlägga hur människor som bor i grupp och institutionellt behandlas. Utifrån utredningen ska en plan för att förbättra levnadsförhållandena för människor som bor institutionellt och i grupp upprättas.  

• Staten ska kompensera den på alla sätt försämrade situationen i de områden som har lidit av stängningen av östgränsen genom åtgärder och investeringar som stöder en hållbar tillväxt och livskraft i områdena. 

4. En värld där de mänkliga rättigheterna respekteras 

Den regelbaserade världsordningen hotas av vapenbaserad maktpolitik, stormakters allt hårdare konkurrens samt en ökad internationell populism och nationalism. Europas säkerhetsläge har försämrats under de senaste åren avsevärt.

Det storskaliga anfallskriget som Ryssland inledde mot Ukraina 2022 och att det pågått så länge utgör ett hot för fred och stabilitet även mer globalt. Inom Europeiska unionen visar sig urholkningen av rättsstatsprincipen till exempel i många medlemsländernas autoritära utveckling. 

Den internationella verksamhetsmiljöns oförutsägbarhet och osäkerhet har även ökats av Trumps återkomst som USA:s president och inställningen av federationens nya administration till såväl det transatlantiska samarbetet och Europa som rättsstaten, yttrandefriheten och demokratin. Den regelbaserade världsordningen ifrågasätts och världsfreden befinner sig i ett oerhört utsatt läge.  

Samtidigt med de historiska världspolitiska förändringarna pågår flera förändringar som försämrar människors hälsa och välfärd globalt: klimatförändring, förlorad biologisk mångfald, ökning av föroreningar och antibiotikaresistens. Problemen är sammankopplade och har gemensamma nämnare som överexploatering och störningar i kretsloppet av material. Samtidigt – och i samverkan med den fysiska miljön — pågår farliga sociala fenomen: konflikter och krig, koncentration av förmögenhet och ökad fattigdom. 

4.1 Demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter

De mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten är grundläggande värden för det finländska samhället och vänstern. Välfärdsstaten ska säkerställa allas grundläggande och mänskliga rättigheter samt verkliga och jämlika möjligheter att njuta av dem. Under de senaste åren har vi i Finland och globalt bevittnat en utveckling, där politiken hierarkiseras och demokratin försvagas. Runt om i världen ifrågasätts rättsstaten, den regelbaserade världsordningen, internationella avtal och viktiga mänskliga rättigheter alltmer öppet och omfattande även på lagstiftningsnivå med hänvisning till exempel till internationell säkerhet. I Finland är det grövsta exemplet på detta den så kallade avvisningslagen som bryter mot Finlands grundlag, internationella avtal och EU-rätten. Den finländska rättsstaten och den nuvarande modellen för övervakning av grundlagsenligheten är skör. Finland är inte immun för den oroväckande rättsstatsutveckling som sker i många länder, och det finns alarmerande tecken även hos oss. 

Vi måste kämpa för rättsstaten och demokratin på ett helt annat sätt än på flera decennier. Minoriteter upplever alltmer öppet hat även inne i det parlamentariska systemet, och jämlikhetsutvecklingen har i Finland och i världen upplevt ett bakslag. Könsuppdelad och rasistisk hatretorik minskar bevisligen framför allt kvinnors och minoriteters vilja att delta i samhällsdebatten. De oerhörda nedskärningar av anslagen som har riktats mot det finländska medborgarsamhället och organisationerna under de senaste åren både försämrar finländarnas möjligheter till socialt deltagande och försvagar den välfärd som tredje sektorn skapar.  

Det demokratiska utrymmet minskas också av attacker mot fria medier. Oberoende medier och journalister har i Finland upplevt riktade trakasserier även från representanter för regeringspartier, vilket har inskränkt journalistiska mediers arbetsfrid och samtidigt satt yttrande- och opinionsfriheten på spel. När trakasserier riktas till exempel mot journalister, myndigheter, rättsväsendet och forskare ska det identifieras som ett brott som hotar rättsstaten och demokratin. 

En levande, inkluderande och fungerande demokrati förutsätter ett pluralistiskt och livskraftigt medborgarsamhälle och en mångfald av oberoende medier. Vänsterförbundet verkar för att stärka den demokratiska kulturen. Förutom att försvara demokratins grundpelare, som rättsstat, fri vetenskap och pressfrihet, ska vi också värna om medborgarsamhällets möjligheter att agera och rätt att demonstrera, förutsättningarna för kultur och konst samt tillgängligheten av utbildning. Det svenska språkets ställning ska också försvaras och tillgången till svenskspråkiga tjänster säkerställas, eftersom de är särskilt känsliga för en aggressiv nedskärningspolitik. 

Den hatiska och våldsamma antigenusrörelsen hotar kvinnors samt könsminoriteters och sexuella minoriteters demokratiska medborgerliga rättigheter, vilket ska identifieras på alla förvaltningsnivåer, i arbetslivet, i fostran och i utbildningen. Vänsterförbundet främjar verkställandet av likabehandling och jämlikhet för att alla människors demokratiska rättigheter till deltagande och delaktighet ska stärkas. 

Enligt Vänsterförbundet är alla människor lika värdefulla oavsett bakgrund, såsom ålder, funktionsnedsättning eller hälsotillstånd. Välfärdsstaten ska säkerställa alla de tjänster och stöd som människor behöver i olika livsskeden, med betoning på stöd av människans egna resurser och funktionsförmåga samt förverkligande av självbestämmanderätten. Diskriminering, trakasserier och våld mot minoriteter ska förebyggas och effektivt bekämpas.  

Utbredningen av våld mot kvinnor i vårt land är ett grovt problem som rör mänskliga rättigheter. Våld mot kvinnor sker framför allt i nära relationer. Även barn och minoriteter löper risk för att bli våldsoffer. Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning löper särskild stor risk för att bli utsatta för våld i nära relationer. Hedersvåld ska förebyggas såväl i Finland som internationellt. Tjänster med låg tröskel till utsatta för våld i nära relationer ska stärkas och utvecklas i hela landet.  

Rättfärdigandet av maktanvändning kommer från folket. Det folkstyrda systemet ska ständigt utvecklas och nya former för deltagande skapas. Möjligheter och förutsättningar att delta ska tryggas för alla. I Finland ska vi främja åtgärder genom vilka i det demokratiska beslutsfattandet underrepresenterade grupper blir mer delaktiga. Deltagandet i parlamentariska val ska inte vara beroende av resurser och utbildningsnivå. Utvecklingen, där möjligheten att bli vald i olika politiska organ alltmer hänger på resurser, fördjupar polarisationen i samhället, eftersom beslutsfattandet alltmer fjärmar sig från den vardag människor lever i.  

Vänsterförbundet stöder utveckling av medborgarforum, medborgarinitiativ och verktyg för direkt och inkluderande demokrati som folkomröstningar vid sidan av representativ demokrati. Deltagande budgeteringar ska genomföras så att de inte stärker endast redan aktiva kommuninvånare, utan insamlingen av åsikter från framför allt grupper i sårbar ställning ska stärkas. Barn har enligt FN:s konvention om barnets rättigheter rätt att bli hörda i frågor som rör dem i förhållande till deras ålder. Vänsterförbundet strävar efter att främja formerna och mekanismerna för barns och ungas delaktighet och deltagande som en del av den sociala demokratifostran och verkställandet av barnets rättigheter. 

I en rättsstat utgår offentlig maktanvändning från lagen, framför vilken alla är lika och där individers och minoriteters rättigheter säkras. I en rättsstat har alla möjligheten att få rättvisa. Vår rättsstats styrkor, stabilitet och förutsägbarhet ska säkerställas även i framtiden och förtroendet för rättsstatens olika aktörer värnas om. Rättsstaten och mänskliga rättigheter ska försvaras mot icke-demokratiska ambitioner.  

Samefolket har i Finland historiskt blivit utsatt för diskriminering, fördomar och assimileringspolitik. Konsekvenserna av den diskriminerande politiken måste erkännas och åtgärdas samt samernas konstitutionella rättigheter att upprätthålla och utveckla sitt eget språk och sin kultur tryggas. Sannings- och försoningskommissionens arbete ska slutföras.  

Tryggande av säkerheten är en viktig uppgift för samhället. Polisens och andra säkerhetsmyndigheters funktionsförmåga ska säkras i hela landet. Säkerhet ska ses bredare än bara som polisens och andra myndigheters befogenheter och funktionsförmåga. Främjande av social rättvisa och förebyggande av diskriminering har en central roll i förbättrandet av säkerheten. Medborgarnas friheter och grundläggande rättigheter ska stärkas utan orimligt ökad kontroll och övervakning. Polisen ska åtnjuta även minoriteters och sårbara samhällsmedlemmars förtroende och arbeta målmedvetet för detta förtroende. 

Vänsterns mål

• Rättsstatens skyddsmekanismer ska stärkas. Grundlagsutskottets ställning som ett organ som är fri från politisk styrning och som utövar oberoende rättslig bedömning ska preciseras. Domstolarnas och domarnas oberoende samt varaktigheten i de centrala delarna av grundlagen ska stärkas. Domstolarnas möjlighet att förbigå en lagbestämmelse som strider mot grundlagen ska utvidgas genom att ta bort kravet på att den uppenbart ska strida mot grundlagen. Stärkande av övervakningen av grundlagsenligheten på nya sätt, såsom en särskild domstol eller ett expertorgan, ska utredas. 

• Påverkansmöjligheterna för kommuner och välfärdsområdenas påverkansorgan, såsom råden för äldre och personer med funktionsnedsättning, ska förbättras. Kommuner och välfärdsområden ska se till att det finns anställda som tar hand om påverkansorganens funktionalitet. Kommuners påverkansorgan ska beviljas närvaro- och yttranderätt i kommunfullmäktige, nämnder, sektioner, utskott och kommunstyrelsen. På motsvarande sätt ska välfärdsområdenas påverkansorgan beviljas närvaro- och yttranderätt i regionfullmäktige, regionstyrelsen, utskott, nämnder och sektioner. 

• Medvetenheten hos tjänsteinnehavare, beslutsfattare och arbetstagare inom den offentliga sektorn om grundläggande och mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter, likabehandling och jämlikhet ska ökas.  

• Kvaliteten på lagberedningen ska förbättras genom att stärka bedömningen av grundläggande och mänskliga rättigheter, utveckla konsekvensbedömningen och öka utredningen av vilka synergier lagändringar kan ha. 

• Rösträttsåldern ska sänkas till 16 år i alla val samt folkomröstningar. 

• I välfärdsområden och kommuner ska rapporteringskanaler främjas för att ingripa i osakligt och olagligt bemötande.  

• Längden och priset på rättegångar är ett problem som rör mänskliga rättigheter. Alla ska kunna få rättvisa oavsett förmögenhet, bostadsort eller bakgrund. Finansiering av rättskipning ska stärkas även i fortsättningen och längden på rättegångar förkortas. Det orimliga priset på och kostnadsrisken för rättegångar i tvistemål ska minskas genom att göra medling vid domstol före en egentlig rättegång obligatorisk och stadga om en rimlig fast taxa för rättegångskostnader i hyres-, konsument- och indrivningsärenden som inte påverkas av rättsbiträdens arbetsmängd. Prissättningen ska basera sig på en rimlig arbetsmängd för offentlig rättshjälp och ett rimligt pris i varje ärendetyp. Inkomstgränserna för beviljande av offentlig rättshjälp ska höjas och bindas till levnadskostnadsindexet. 

• Ett medborgarforum för klimatpolitik ska grundas för att bereda åtgärder som möjliggör en systemändring för beslutsfattarna i statliga organ. Riksdagen ska åläggas att behandla medborgarforumets resolutioner.  

• För valkampanjer ska tak i euro regleras för att säkerställa likvärdiga och demokratiska möjligheter att ställa upp som kandidat samt trygga en representativ demokrati. Förhandsredovisningen om valfinansiering ska göras obligatorisk, kryphål i lagen om valfinansiering ska täckas och efterlevnaden av lagen effektiveras. 

• Valsystemet ska vidareutvecklas för att stärka proportionaliteten och demokratin vid val. Fördelar med olika valsystem jämfört med den nuvarande ska utredas.  

• Verksamhetsmodeller som deltagande budgetering och medborgarråd ska främjas i alla organ i kommuner och välfärdsområden samt på nationell nivå, och deras beslut ska vara mer bindande än i dag. Vid deltagande budgetering ska man satsa på att nå grupper i sårbar ställning. 

• Medborgarinitiativet har konstaterats vara en fungerande form av direkt demokrati och ska utvecklas. Behandlingsprocessen ska stiftas mer detaljerat i lagen än i dag. Medborgarinitiativen ska inte rinna ut i sanden vid byte av mandatperiod, och ett formellt fel i ett initiativ får inte utgöra en grund för att avslå behandlingen av det. Den ansvariga ministern är skyldig att föra lagförslag som har upprättats till följd av ett medborgarförslag som riksdagen har bifallit till behandling i riksdagen inom en rimlig tidsgräns. 

• Centralhandelskammarens lagstadgade offentliga uppgifter ska flyttas till en myndighet. 

• Offer till hatbrott ska få rättvisa. Tolkningen av hatbrottslighet ska effektiviseras genom att säkerställa tillräckliga resurser och utveckla myndigheters kompetens. Trakasserier ska kriminaliseras och strafflagens aktualitet gällande hatbrott granskas.  

• Strafflagens paragraf om hets mot folkgrupp ska förnyas i enlighet med EU:s rambeslut om rasism och andra internationella förpliktelser, som EU-kommissionen har krävt.  

• Vi ska satsa på polisens tvärprofessionella förebyggande verksamhet framför allt vad gäller förebyggande av ungdomsbrottslighet och ingripande i den. 

• Den oberoende externa tillsynen över lagenligheten av polisens tjänsteåtgärder ska stärkas. Syftet med den oberoende tillsynen är att genomföra en trovärdig tillsyn och säkerställa effektiva rättsskyddsmetoder för individer och den ska garanteras effektiva befogenheter. Målet är att minska en kultur, där polisen till stor del själv löser ärenden som rör lagenligheten av dess verksamhet. 

• Medborgarnas rättsskydd och förtroende för polisen ska säkras genom kompetens och likabehandling oavsett brottstyp och personens bakgrund. Polisen ska i stor skala anordna utbildning om respektfullt bemötande av brottsoffer samt hänvisning till social- och hälsovårdstjänster. Polisen ska ha särskilt utsedda och utbildade personer för utredning av sexualbrott. Polisens laglighetsövervakning ska effektiviseras och medborgarnas rättsskyddsmetoder utvecklas. Polisen ska rekrytera mångsidigt från olika bakgrunder.  

• Individens grundläggande och mänskliga rättigheter ska sätta gränserna för myndigheters befogenheter även i sådana fall, där utvidgandet av befogenheter motiveras med säkerhet. I samband med befogenheter som ingriper i integritetsskyddet och andra grundläggande rättigheter ska en träffsäker reglering, begränsning till vad som är nödvändigt samt tillräcklig övervakning och rättsskyddsmetoder säkerställas. 

• Vänsterförbundet ska i högre grad ta ställning till stärkande av rättsstaten och demokratin i Finland och uppmuntra regeringen och riksdagen att grunda en permanent grundlagsdomstol. 

• Kriminalpolitiken ska i stället för straffpopulism utgå från en vetenskaplig grund, skademinskning och främjande av ett brottsfritt liv genom effektiva och fungerande metoder. I stället för att öka dyra och skadliga fängelsestraff ska vi satsa på att förbättra fängelseförhållanden och utveckla rehabiliterande verksamhet. 

• Romernas rätt till eget språk och egen kultur ska tryggas med lagstiftning. Sätt att främja romernas sysselsättning ska målmedvetet utvecklas.  

• Verksamhetsförutsättningarna för självstyret av det samiska språket och den samiska kulturen samt ursprungsbefolkningens självbestämmanderätt ska främjas genom att ratificera ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk.  

• De språkliga rättigheterna ska tryggas och tillräckliga resurser avsättas till det. Personer som talar samiska språk och teckenspråk ska ha rätt till offentliga tjänster på sitt modersmål. Tillgången till tjänster på alla minoritetsspråk ska stödas och användningen av hemspråk stödas ända från rådgivningsbyråtjänster. Blanketter som används vid tjänster ska finnas tillgängliga även på minoritetsspråk.  

• Det karelska språkets ställning ska erkännas vid sidan av de andra minoritetsspråken och dess ställning säkras med lagstiftning. Revitaliseringsprogrammet för karelska språket som publicerades 2025 ska leda till konkreta åtgärder som stöder revitaliseringen av språket. Revitaliseringen av det karelska språket ska stödas och följas upp aktivt.  

• Funktionsdugligheten av öppenhetsregistret som infördes 2024 för att främja transparens vid lobbning ska utvärderas och dess tillämpningsområde i fortsättningen utvidgas från riksdagen och statsrådet även till kommunal nivå. 

• Bestämmelser om opartiskhet av personer i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande i välfärdsområden, kommuner, samkommuner och staten vid utläggning av verksamhet ska skärpas samt bestämmelser om en karenstid för de ovan nämnda utarbetas.  

• Transparensen av stora företag vid användning av personuppgifter ska ökas och vi ska se till att medborgarna själva har möjlighet att bestämma över användningen av sina egna uppgifter samt överföringen av dem mellan serviceleverantörerna.  

• Den offentligrättsliga särställningen av evangelisk-lutherska och ortodoxa kyrkan ska avskaffas. Den offentliga makten ska övergå till att behandla religiösa samfund och religiöst obundna föreningar lika.  

• Man ska se till att kyrkans samhällsuppgifter, till exempel begravningar, underhåll av begravningsplatser samt uppgifter kring upprätthållande av befolkningsregistret kontrollerat kan överföras till antingen kommuner eller välfärdsområden så att överföringen inte skapar en orimlig ekonomisk belastning till dem eller privatpersoner. 

• Övervakningen av diskrimineringslagen och tillgänglighetskraven enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt diskrimineringsbrott och effektiva rättsskyddsmetoder ska stärkas. 

• Kommuner och välfärdsområden ska anställa samordnare för tillgänglighet, personer med funktionsnedsättning, äldre och organisationer för att ta hand om tillgängligheten i området samt invånarnas intressen och samarbetet med organisationerna.  

• Offentliga aktörer ska förbättra tillgängligheten av sin kommunikation. Offentliga aktörer övergår till flerspråkig och -kanalig samt tillgänglig kommunikation. De övergår till att använda tydligt standardspråk i sin kommunikation och sina dokument. De kommunicerar också på lättläst språk och teckenspråk. I och med att digitala tjänster ökar ska särskild uppmärksamhet fästas vid de faktiska möjligheterna för äldre och personer med funktionsnedsättning att använda tjänster. Möjlighet till personlig betjäning ska erbjudas. 

• Rundradions finansiering ska ökas och tillräckliga resurser avsättas för att genomföra oberoende och högklassig journalistik. 

• En tjänst som ombud för personer med funktionsnedsättning ska inrättas i Finland. Huvuduppgiften för handikappombudsmannen ska vara att övervaka att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning verkställs i praktiken i Finland i vardagen för personer med funktionsnedsättning.  

• I skolor ska samtyckesbaserad sexualundervisning och integritetskunskaper anordnas och tjänster med låg tröskel kring dessa teman erbjudas. Våld i sällskapsrelationer bland unga ska identifieras som en del av ungdomsarbetet.  

• Statsförvaltningen ska upprätta ett regnbågspolitiskt åtgärdsprogram för att främja könsminoriteters rättigheter och likabehandling. Åtgärdsprogrammet ska innehålla konkreta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder i olika förvaltningsområden. 

• Bristerna i lagen om könsfastställelse ska åtgärdas. Transregistret och ansökningsprocessen ska avvecklas. Ändringen av juridiskt kön ska vara möjligt för personer över 15 år genom en egen anmälan och för personer under 15 år med vårdnadshavares eller barnskyddets tillstånd. Lagen och tjänstesystemet ska identifiera även ickebinära personer. Ett tredje juridiskt kön ska införas. Även nedläggande av registrering av juridiskt kön ska utredas och främjas. 

• Behandlingen av könsdysfori ska grunda sig i internationella standarder och riktlinjer för vård och behandling. Tillgången till vård och hormonblockerare som bromsar utvecklingen av puberteten ska underlättas. I Finland ska riktlinjer för god medicinsk praxis skapas på basis av internationella riktlinjer för vård vid könsdysfori, utifrån vilka könsdysfori diagnostiseras och behandlas i alla välfärdsområdena eller inom den privata hälsovården. Välfärdsområdena säkerställer den kompetens och de resurser som behövs för diagnostisering och behandling av könsdysfori. Behandlingen ska basera sig på informerat samtycke. 

• Barns kroppsliga integritet och självbestämmanderätt ska tryggas. Behandlingar som är medicinskt onödiga och siktar på ändring av könsbundna kroppsliga drag utan barnets tillåtelse ska förbjudas, och vi ska se till att personer som blivit utsatta för sådana ingrepp ska kunna få ersättning för upplevda kränkningar. 

• Vakanser för barnatillsyningsmän och rådgivning vid skilsmässa ska ökas. Barnatillsynsmannen, som fastställer avtalet om barnets boende efter föräldrarnas separation, ska ha mer kunskap om växelvis boende och främja det.  

• Myndigheters, rättsväsendet och andra aktörers förmåga och resurser att identifiera, förebygga och bekämpa hedersvåld och könsstympning av flickor ska förbättras.  

• Föderskors självbestämmanderätt ska stärkas genom att utvidga förlossningsförberedelser, utbilda personalen och utveckla riktlinjerna.  

• Ett lagstadgat, icke-kommersiellt och oavsett kön lika tillgängligt surrogatmoderskap ska tillåtas så att intresset och välbefinnandet för både det ofödda barnet och tilltänkta föräldrar skyddas.  

• Partners ska behandlas lika oavsett bakgrund, såsom sexuell läggning eller könsidentitet. Partnern till en person som fött ett barn i äktenskap ska också automatiskt vara en förälder till barnet, på samma sätt som det i dag är i äktenskap mellan olikkönade par.    

• Den statliga sannings- och försoningsprocessen för döva och teckenspråkiga ska slutföras. Döva och teckenspråkiga personer ska inkluderas fullskaligt i sannings- och försoningsprocessen. Tillräckliga resurser ska avsättas till processen och se till att man i processen skapar en helhetsbild av diskriminerande strukturer och föreslår ändringar som förbättrar dövas och teckenspråkigas ställning i samhället. Processen erbjuder en möjlighet att behandla orättvisor och rättskränkningar i det förflutna och i dag samt bygga en mer rättvis framtid tillsammans. 

• Lagstiftningen ska identifiera familjers mångfald och möjliggöra fler än två juridiska föräldrar.  

• Adoptionslagen ska förnyas så att ingen ska behöva avstå från sitt föräldraskap i familjeinterna adoptioner.  

• Åtgärder som siktar på ändring av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck, dvs. så kallade omvändelseförsök, ska kriminaliseras som riksdagen har krävt. 

• I offentliga tjänster, boende och livsmiljön samt beslutsfattandet ska äldrevänlighet främjas och åldersdiskriminering och ensamhet förebyggas. 

4.2 Internationalism och solidaritet

För att lösa stora problem i världen behövs internationellt samarbete. Krig, klimatförändringen, storföretagens ökade makt, koncentration av förmögenhet, nedsmutsning av hav, pandemier, farlig upptrappning av spänningar mellan stormakterna samt tvångsmigration kan endast lösas genom samarbete mellan länder och människor. Vänsterns världsbild bygger på att man erkänner att de mänskliga rättigheterna hör likvärdigt till alla världens människor. Vi vill inte bygga gränser och misstänksamhet mellan människor utan lösa upp dem.  

Världen är på många sätt mindre än någonsin tidigare. I och med utveckling av kommunikation och internet kan människor vara i kontakt med varandra och vet vad som sker i världen. Å andra sidan sprider sig också falska nyheter, terrorism och propaganda effektivt från det ena landet till det andra. Den digitala makten är koncentrerad till några globala teknikjättar som kontrollerar enorma datamassor och använder därför en betydande ekonomisk och politisk makt. Teknikjättarna kan styra såväl företagsverksamhet som människors åsikter och beteenden. Närmandet i relationerna mellan Trump och teknikföretagen har lyft plattformarna allt djupare in i kärnan av geopolitiska och geoekonomiska konfrontationer. 

Till följd av olika konflikter och katastrofer finns det nu fler flyktingar i världen än någonsin efter andra världskriget. Förutom krig och våld hotas förutsättningarna för ett bra liv även av klimatkrisen, förlusten av biologisk mångfald och växande samhällsspänningar. Samtidigt hårdnar inställningarna till människor som flyr och söker asyl i rekordfart i Finland och annanstans. Hårdnade attityder visar sig direkt i invandringspolitiken, och högerpopulisternas mål har drivits igenom i såväl Finlands lagstiftning som EU:s invandrings- och asylsystem.  

Europeiska unionen är en central referensgrupp för Finland. Genom att påverka mot EU påverkar vi mot både Finland och hela världssamfundet. I stället för att ständigt betona marknadsfriheter ska EU i sin verksamhet fokusera på att lösa vår tids stora gränsöverskridande problem och främja människors välfärd.  

Vänsterns mål

• En bindande företagsansvarslag ska stiftas, där företags tillbörliga aktsamhet kommer att gälla hela leveranskedjan.  

• Sociala rättigheter, lösning av miljöproblem och människors välfärd ska prägla EU-politiken i stället för nyliberal marknadspolitik. Sociala rättigheter ska mer omfattande än i dag inkluderas i bindande EU-lagstiftning.  

• Finland ska försvara natur- och klimatåtgärder som det redan beslutats om på EU-nivå samt försöka öka ambitionsnivån för dem. 

• Orpos regerings åtstramningar av invandrings- och asyllagstiftningen ska återkallas i sin helhet. Lagstiftningen ska förnyas människorättsbaserat.  

• Asylsystemet i EU ska utvecklas människorättsbaserat. Rätten att söka asyl och få en rättvis asylprocess ska tryggas i hela EU, och säkra vägar ska ökas. EU ska bära sitt globala ansvar och skapa en rättvis och bindande mekanism för gemensam ansvarsfördelning mellan medlemsländerna.  

• Den negativa rättsstats- och rättighetsutvecklingen i EU:s medlemsländer ska kraftfullt bekämpas. En sista utväg ska vara att frysa utbetalningar till medlemslandet och utesluta landet ur unionen.  

• Sexuella och reproduktiva rättigheter ska stiftas i EU-fördragen. Rätten till fri och säker abort ska fastställas i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Rätten till preventivmedel samt tjänster för reproduktiv och sexuell hälsa ska garanteras i hela unionen. 

• Europeiska miniminivåer för arbetsvillkor ska stärkas och europeiska minimistandarder fastställas för socialskyddet.  

• För att främja en hållbar omstrukturering ska EU-finansiering riktas mot att stärka finansieringen av pelaren för sociala rättigheter, miljöfrågor, främjande av mobilitet, utbildning samt investeringar i forskning och utveckling.  

• EU ska även stöda demokratiutvecklingen i unionens kandidat- och grannländer, ta ställning till brott mot mänskliga rättigheter samt stöda ländernas civila samhällen. Finland ska vara en aktiv aktör i detta. 

• En förutsättning för samarbetet mellan Turkiet och EU ska vara att Turkiet förbinder sig vid demokratiska principer, mänskliga rättigheter och en fredlig lösning på kurdfrågan. Fängslade oppositionspolitiker, journalister och andra politiska fångar ska skyndsamt befrias. 

• Kurdistans arbetarparti PKK ska tas bort från EU:s lista över terroristorganisationer. Även om PKK år 2025 beslutade att avveckla sin verksamhet, ger EU:s klassificering av terrorism Turkiet förutsättningar för att kränka kurdernas rättigheter.  

• Finland ska följa de internationella avtal som det ratificerat, såsom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Dessutom ska Finland verka för att även andra stater ska följa dem.  

• Klimatåtgärder får inte öka det globala syds beroende av rika länder. Finland ska i internationella organisationer verka för klimatfinansiering i form av stöd framför allt till de allra fattigaste länderna. Villkoren för klimatfinansiering i form av lån ska vara rättvisa och flexibla. 

• Den gröna kolonialismen ska motarbetas. Vi ska inte kämpa emot klimatförändringen med projekt som hotar ursprungsbefolkningars rättigheter. 

• Finland och Europeiska unionen ska främja kontrollerad och gradvis utfasning av fossil energi både i Europeiska unionen och på global nivå. 

4.3 Fred och säkerhet

Förutsättningen för all utveckling och mänsklighet är en fred som baserar sig på en rättvis maktfördelning med respekt för mänskliga rättigheter. Vänsterförbundet är mot krig och militarism.  

Vänsterförbundet betonar att Finland ska försvara Ukrainas och alla staters suveränitet och stöda fredliga lösningar som utgår från självbestämmanderätten av stater och folk som blivit offer för aggressioner. Ukraina behöver fortfarande ett starkt och enhetligt internationellt stöd som behöver fortsätta även under vapenvila och fred. Freden ska vara rättvis och hållbar ur Ukrainas perspektiv, och bara ukrainare själva kan bestämma villkoren för den. Stödet för Ukraina ska i huvudsak vara i form av donation, och Finland ska även främja lättandet av Ukrainas skuldbörda. Dessutom är det viktigt att främja Ukrainas EU-medlemskap.  

Ryssland har visat att det har vilja och förmåga att använda anfallskrig som en förlängning av sin utrikespolitik för att nå sina mål. Detta har förändrat även Finlands säkerhetsmiljö samt verksamhetsförutsättningarna för utrikes- och säkerhetspolitiken. Det finns inga riskfria alternativ ur säkerhetssynpunkt. Trumps USA har försvagat federationens stöd för Ukraina samtidigt som den är på väg mot en allt starkare maktfullkomlighet. Europa måste mer kraftfullt värna om sin egen säkerhet genom att visa sitt orubbliga stöd för Ukraina och minska sitt beroende av USA. Anfallskrig ska besvaras genom att rikta kraftfulla sanktioner mot förtryckarmakternas politiska och ekonomiska eliter. Finland ska verka för en hållbar fred i såväl EU och FN som genom egna handlingar. 

Finland ska i sin utrikespolitik främja mänskliga rättigheter utan dubbla standarder. Mänskliga rättigheter och internationell rätt främjas inte selektivt utan alltid och konsekvent. Finland ska våga kritisera alla stater som i ord och handling gör sig skyldiga till kränkningar av internationell rätt och FN-stadgan. Ett litet land gynnas av att kunna försvara den multilaterala regelbaserade världsordningen, verka globalt och stärka internationell rätt, demokrati och mänskliga rättigheter.    

Israel begår ett skoningslöst folkmord och en etnisk rensning av palestinier genom att utplåna levnadsförhållandena och infrastrukturen i Gaza fullständigt, lägga hinder i vägen för humanitär hjälp och svälta ut befolkningen. Samtidigt utvidgar Israel olagliga bosättningar på Västbanken. Även om allt fler internationella aktörer har konstaterat att Israel begår folkmord samt bryter mot internationell rätt och mänskliga rättigheter, är EU fortfarande Israels största handelspartner och upprätthåller varma diplomatiska relationer med landet.  

 
Vänsterförbundet kräver att EU fryser associeringsavtalet mellan EU och Israel, inför handelssanktioner mot Israel och förbinder sig helt vid arresteringsorder utfärdade av Internationella brottsdomstolen ICC. EU ska också utöva påtryckningar på Israel med alla tillgängliga medel för att få slut på den olagliga ockupationen och verkställa palestiniernas rätt till självbestämmande. Finland ska stoppa all vapenhandel med Israel, främja förklarandet av Israel i handelsblockad och erkänna Palestina.  

Finland ska för sin del konsekvent verka för en hållbar och rättvis fred samt jämlika mänskliga och medborgerliga rättigheter för alla invånare i området. Vänsterförbundet identifierar att, förutom erkännandet av Palestina som stat, en tänkbar utväg för att nå målen är till exempel den så kallade enstatslösningen, där alla invånare i området garanteras jämlika politiska och demokratiska rättigheter utan etnisk segregation. Förutom tvåstatslösningen identifieras även enstatslösningen som ett alternativ som är förenligt med Vänsterförbundets värden. 

Vänsterförbundet anser att Finlands säkerhet förutsätter ett sådant internationellt samarbete som minskar hotet om militära anfall och påtryckningar mot Finland. Vänsterförbundet verkar för precisering av EU-ländernas solidaritetsklausul, dvs. artikel 42.7, så att medlemsländernas ömsesidiga hjälp i krissituationer ska definieras mer i detalj. Finland ansökte om medlemskap i Nato för att höja tröskeln för ett angrepp mot Finland. Vänstern betonar att medlemskapet i Nato är försvarsmässigt och varken kärnvapen, permanenta Natobaser eller Natotrupper ska etableras i landet. Vänsterförbundet motverkar användningen av Nato som redskap för stormaktspolitik och involverandet av medlemsländerna för att försvåra kärnvapennedrustningen. Vänsterförbundet anser det viktigt att Nato fokuserar på att försvara territoriell integritet av sina medlemsländer. Om Finlands deltagande i militära operationer utomlands beslutas alltid från fall till fall i riksdagen. Dessutom ska fokuset för Finlands Natopolitik ligga i att värna om riksdagens möjligheter att påverka. Finland ska även som Natomedlem på alla sätt se till sin utrikespolitiska rörelsefrihet och sitt inflytande genom att värna om den regelbaserade världsordningen och omfattningen av internationell rätt. 

Spridningen av massförstörelsevapen är ett allvarligt hot mot mänsklighetens framtid. Finland ska i det internationella samarbetet aktivt verka för att främja kärnvapennedrustningen samt stärka vapenkontrollavtalen. Export och import av försvarsmateriel ska regleras mer i detalj. Vänstern tillåter inte vapenhandel med länder som bedriver anfallskrig eller länder som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter.  

Oavsett läget för det internationella samarbetet är det viktigt för Finland att se till sitt eget starka försvar. Nivån på försvarsanslag ska utgå från behoven av Finlands försvar. En bred allmän acceptans och nationell enighet om att det finländska samhället och vår samhällsordning är värda att försvara är nödvändiga förutsättningar för upprätthållandet av försvarsviljan. Ett övertygande nationellt försvar är en grundlinje i Finlands försvarslösning som vi måste ta fasta på. Finland ska fördjupa sitt försvarssamarbete med framför allt Sverige, de nordiska länder och EU:s medlemsländer, med vilka vi delar djupaste gemensamma intressen i alla situationer. 

Vänsterförbundet verkar för att ändra militärtjänsten så att den tryggar Finlands försvarsberedskap och behandlar hela åldersklassen jämlikt. Hela åldersklassen ska oberoende av kön kallas till ett elektroniskt uppbåd. Utifrån detta första skede ska en preliminär uttagning göras, varefter en stor del av uppbådspliktiga deltar i det egentliga uppbådstillfället. Utifrån uppbådstillfället ska ett nödvändigt antal beväringar väljas ut baserat på lämplighet och motivation. Samtidigt ska längden på civiltjänsten förkortas till sex månader och bestraffning av totalvägrare avskaffas. Reservvägrares kompletterande tjänstgöring ska avskaffas. Civiltjänstgörares tillräckliga utkomst under tjänstgöringstiden ska säkras genom att höja dagpenningen och matpenningen. Förnyelsen ska genomföras så att den inte minskar antalet utbildade men förbättrar reservistarméns kapacitet. Försvaret ska utvecklas så det stöder även den övergripande säkerheten och svarar på de ickemilitära hot som klimatförändringen medför. 

Vänsterförbundet anser det nödvändigt att stärka FN-systemet och dess grundläggande principer. FN-stadgan och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna samt internationella konventioner om mänskliga rättigheter uttrycker en politisk vilja att bygga världssamfundet på en jämlik och demokratisk grund.  Vetorätten av de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd ska avskaffas för att FN ska kunna främja fred och mänskliga rättigheter effektivt på det sätt som FN-stadgan kräver. Kvinnorna är underrepresenterade i fredsförhandlingar och i det säkerhetspolitiska samtalet. Det är viktigt att höra alla kön som en del av dessa samtal, eftersom satsningar på jämlikhet mellan könen och en bred bild av framtiden är effektiva sätt att bygga och upprätthålla fred. FN:s säkerhetsråd borde utvidgas genom att inkludera fler permanenta medlemmar så att det inte bara speglar situationen efter andra världskriget utan bättre motsvarar ländernas roller i den nuvarande världspolitiken och gruppen av länder som är centrala för det. Detta är nödvändigt för att öka säkerhetsrådets och mer allmänt FN:s legitimitet. Rollen av FN:s generalförsamling ska också stärkas. 

De nordiska länderna är en central referensgrupp för Finland. Ett mångsidigt samarbete med de nordiska länderna ger Finland trygghet. De nordiska länderna har redan länge förstått att fred främjas genom ett jämlikt samhälle samt ett aktivt och initiativrikt internationellt samarbete. Det nordiska samarbetet ska ökas inom samhällstrygghet och försvar. Vänsterförbundet anser det nödvändigt att skapa ett nordiskt samarbete för kärnvapennedrustning och tillsammans främja Norden som ett kärnvapenfritt område. Det nordiska samarbetet är nödvändigt också för skydd och försvar av arktiska områden med hänsyn till ursprungsbefolkningarnas rättigheter.   

Människor i konfliktområdena lider direkt av krig och andra konflikter på grund av vapenanvändning. Konflikterna skadar också miljön, hälsovården, livsmedelsproduktionen och den övriga ekonomin. Krig påverkar också länder som inte bedriver krig genom förändringar i handeln och ekonomin samt genom ökad migration, militär upprustning och osäkerhet.  

Stormakternas och deras stödjares kraftåtgärder och kränkningar av internationell rätt ska inte godkännas för någon stormakt eller i något geografiskt område. Varje krängning av internationell rätt på närmare eller längre håll och krigsoperation i anslutning till den orsakar förutom lidande i krisområdet även försämringar i det internationella multilaterala regelbaserade samarbetet. Som värst ökar det hotet om kärnvapenkrig ytterligare.  

Vänsterns mål

• Finland ska bedriva en aktiv och initiativrik utrikespolitik som baserar sig på internationellt samarbete och betonar internationell rätt, mänskliga rättigheter och fredsarbete utan dubbla standarder samt stärka den internationella regelbaserade världsordningen samt strukturerna för ett multilateralt samarbete. Principerna för hållbar utveckling ska styra all utrikes-, säkerhets-, handels- och världspolitik.  

• Vi ska övergå mot en könsneutral värnplikt som gäller hela åldersklassen och där det första skedet är uppbåd som är gemensamma för alla. Till tjänstgöringen väljs ett nödvändigt antal beväringar ut utifrån lämplighet och motivation. Längden på civiltjänstgöringen ska förkortas och bestraffningen av totalvägrare ska avskaffas.  

• Försvarsmakten ska ha nolltolerans mot allehanda trakasserier och icke-ingripande i dem. Anonyma sätt att anmäla trakasserier ska säkerställas för tjänstgörare och fast anställd personal. 

• Dagpenningen för beväringar och personer som gör den frivilliga militärtjänsten ska fördubblas. 

• EU ska utan undantag förbinda sig att följa alla arresteringsorder som Internationella brottsdomstolen har utfärdat. 

• EU ska frysa associeringsavtalet med Israel och förklara Israel i handelsblockad. 

• Finland ska erkänna Palestina och Västsahara som stater samt stöda kurdernas självbestämmanderätt.  

• Import av produkter av en ockupationsmakt som härstammar från ockuperade områden ska förbjudas. 

• Handeln med vapen och försvarsmateriel samt försvarssamarbetet med Israel ska stoppas. 

• Finland ska inte exportera försvarsmateriel till länder som gör sig skyldiga till kränkningar av humanitär rätt eller systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. Kontrollen av vapenexporten ska utvidgas även till import av vapen, och bedömning av mänskliga rättigheter och beaktande av målen för humanitär rätt ska ingå i all vapenhandel. Finland ska också aktivt övervaka och omedelbart förbjuda all vapenexport till länder som kränker mänskliga rättigheter. 

• EU-länderna ska vid upphandling av försvarsmateriel införa principen om att köpa europeiskt och rikta medlen till den europeiska industrin och stärkandet av Europas försvarsförmåga. 

• Utveckling, produktion och användning av autonoma vapen ska förbjudas med ett internationellt avtal. 

• Vi ska verka för en aktiv nedrustning och ansluta oss till konventionen om klusterammunition samt förbudet mot kärnvapen. Finland ska åter skriva under Ottawakonventionen som förbjuder personminor. 

• Fredsarbetet ska stödas och finländska fredsorganisationers finansiering och verksamhetsförutsättningar tryggas. Kvinnors andel i fredsförhandlingar, i det säkerhetspolitiska samtalet och som en del i fredsbevarande insatser ska ökas. Finland ska mer aktivt arbeta för att stärka demokratin i FN för att FN ska kunna främja fred och mänskliga rättigheter effektivt på det sätt som FN-stadgan kräver.  

• EU-ländernas s.k. solidaritetsklausul ska preciseras så att medlemsländernas ömsesidiga hjälp i krissituationer definieras mer i detalj.  

• Målet för Finland måste vara en Natopolitik som är demokratisk, människorättsbaserad och öppen och där riksdagens möjligheter att påverka verkställs.   

• Finland ska samarbeta tätt inom Nato framför allt med de nordiska länderna för att lyfta problem som rör mänskliga rättigheter i olika medlemsländer och försvara mänskliga rättigheter, främja kärnvapennedrustningen samt behålla Norden som ett kärnvapenfritt område.  

• Finland ska fortsätta med en utrikes- och säkerhetspolitik som grundar sig på en omfattande säkerhetsuppfattning och mänskliga rättigheter samt verka som en aktiv fredsmäklare och främjare av nedrustning i världen.  

• Finland ska sträva efter att i förväg förebygga naturresurskonflikter som är kopplade till eventuell användning av naturresurser i rymden genom att ansluta sig till FN:s månavtal och stöda grundandet av en internationell rymdförvaltning för att övervaka en hållbar användning av rymden och dess naturresurser som gagnar hela mänskligheten. 

• Finland ska underteckna FN:s konvention om kärnvapenförbud. 

• Kärnvapen ska inte placeras i Finland. Den gällande kärnenergilagen förbjuder införsel av kärnladdningar till Finland. Denna viktiga lag ska inte tummas på.  

• Inga permanenta trupper eller baser ska placeras i Finland under fred. 

• Finland ska ratificera verkställandet och förverkligandet av FN:s säkerhetsråds agenda Unga, fred och säkerhet (2250) samt Kvinnor, fred och säkerhet (1325) som en del av sin utrikes- och säkerhetspolitik. 

4.4 Migration, världshandel och utvecklingssamarbete

Den globala utvecklingen och framför allt Donald Trumps andra mandatperiod ifrågasätter vikten av utvecklingssamarbete mer öppet än på decennier. Vid sidan av USA har många andra länder, inklusive Finland, dramatiskt minskat sin finansiering av utvecklingssamarbete och ändrat riktningen på utvecklingssamarbetet avsevärt. I Finland är målen för utvecklingssamarbetet inte längre förknippade med att avlägsna fattigdom och ojämlikhet, utan utvecklingssamarbetet sammankopplas med finländska företags exportmöjligheter. 

 
Vänsterförbundet betonar att det utvecklingssamarbete som Finland erbjuder ska sträva efter att minska det globala syds beroende av det globala nord och bekämpa fattigdom och ojämlikhet. De massiva nedskärningar som gjorts på utvecklingssamarbetet under de senaste åren ska återkallas. De globala nedskärningar på utvecklingssamarbetet drabbar mest människor som lever i världens fattigaste länder, men de leder också direkt till en fördjupning av konflikter.  

Den internationella handeln verkar för närvarande på industriländernas villkor och behandlar inte utvecklingsländerna rättvist, och i det nuvarande systemet kan de inte komma ut ur fattigdom. Den ekonomiska politiken och processerna på internationella finansinstitut, såsom IMF, WTO och Världsbanken, ska förnyas och göras demokratiska så de stärker utvecklingsländernas ekonomier. Utvecklingsländerna ska kunna skydda sina unga industribranscher samt stärka den offentliga sektorn och tjänsterna. De ska också ges lättnader i uppföljandet av immateriella rättigheter. Dessutom ska utvecklingsländernas skuldlättnader på nytt tas upp i det internationella samfundet och skatteparadis utrotas. Finland ska främja dessa mål i internationella forum. 

Finland ska aktivt främja ratificeringen av FN:s globala skatteavtal som demokratiserar OECD:s nuvarande skatteregler. Dessutom ska ett inklusivt, rättvist, transparent och effektivt globalt skattesystem byggas för att stöda en hållbar utveckling. Detta förutsätter en rättvis fördelning av beskattningsrätten bland annat genom att avskaffa den nuvarande principen om bosättningsland och ursprungsland, frångå problematiken med internprissättning samt bekämpa olaglig kapitalflykt. I utvecklingspolitik innebär detta att de globala skattereglerna ska stöda stärkandet av skattebasen i utvecklingsländerna så att de kan finansiera sina egna offentliga tjänster och minska beroendet av extern hjälp. 

Mänskliga rättigheter gäller oss alla, även flyktingar och asylsökande. Invandringspolitiken behöver ändra riktning och bli människorättsbaserad. Även om attityden mot invandring fortfarande globalt hårdnar och den invandringsfientliga politiken tar palts i det parlamentariska systemet, ska vänstern alltmer kraftfullt lyfta fram att människors nöd och grundorsakerna till landsflykt inte kan lösas genom att stänga gränser. Finland ska påverka långsiktigt för att hitta lösningar till grundorsakerna i bilaterala relationer, Europeiska unionen och inom Förenta nationerna genom utvecklingspolitiska, människorättspolitiska och fredspolitiska medel.  

Den papperslöshet och det drivande av människor till en sårbar ställning utanför samhällets skyddsnät som man skapat i Finland genom en misslyckad och omänsklig asylpolitik gagnar ingen. I Europeiska unionen ska Finland främja asylprocessen och internationellt skydd på hög nivå samt ökande av säkra vägar och medlemsländernas samarbete. Finlands egen asylpolitik ska verkställa principerna för mänskliga rättigheter, internationella avtal och rättsstatens principer.  

Alla som har flyttat till Finland är fullvärdiga medlemmar i samhället i alla områden i livet. Finland behöver invandring och invandrare som en del av arbetslivet. Varje invandrare har rätt till ett människovärdigt liv i Finland. För närvarande förlorar Finland enormt med mänsklig potential genom sin strikta invandringspolitik. Arbetstillståndsprocesserna måste underlättas och arbetskraftsinvandrarnas integrationstjänster utvidgas och förbättras. Personer som flyttat till Finland från ett annat land är överrepresenterade i såväl visstids- som deltidsanställningar och vid tillsyn har betydande brister upptäckts bland annat i löneutbetalningen. Arbetarskyddsmyndigheten ska öka tillsynen över arbetsvillkor och ta ansvar för att alla som flyttat till Finland blir medvetna om sina rättigheter i arbetslivet. 

För internationell rekrytering finns för närvarande ingen lagstiftning i Finland. Internationell rekrytering är ofta förknippad med långa och komplicerade underleverantörskedjor som är svåra att kontrollera samt med betydande risker för arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel. Trots detta kräver internationell rekrytering inte tillstånd i Finland, och myndigheter följer inte rekryteringsprojekt systematiskt. Det oreglerade fältet är vilt och problemen varierande. Oegentligheter sker ständigt och endast en del av dem når över nyhetströskeln. Eftersom lagen är bristfällig, är det svårt för offer för arbetsrelaterat utnyttjande att få hjälp, rättvisa, skydd och ersättning. Även inom så kallad utbildningsexport – där finländska läroanstalter säljer examina eller beställningsutbildningar som inte leder till examen via mellanhänder till ett dyrt pris för studerande från fattigare länder – finns det betydande problem som driver studerande som kommit till Finland in i fattigdom utan skyddsnät. Den nuvarande lagstiftningen om människohandel och arbetsmarknad räcker inte för att skydda människor som utnyttjas i internationella rekryteringar av arbetskraft eller studerande, som blir utan rättsskydd i Finland. Bristen på reglering försvårar också förebyggande av arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel och försvagar rättsskyddet för de arbetstagare som rekryterats till Finland internationellt. 

Vänsterns mål

• Uppehållstillståndsprocesserna måste försnabbas och förenklas genom att säkerställa tillräckliga resurser för Migrationsverket och granska lagstiftningen. Tillsynen över Migrationsverkets verksamhet ska effektiviseras och transparensen i verksamheten ökas.  

• Integrations- och språkutbildning för personer som har kommit till landet för arbete och studier ska ökas. Det ska även satsas mer än i dag på integration av personer som har kommit till Finland på grund av parförhållande.  

• Den årliga flyktingkvoten ska höjas avsevärt. Vi måste verka i EU för att öka mottagandet av kvotflyktingar avsevärt.  

• Rättvisa i asylprocessen och efterlevnaden av principen om non-refoulement ska säkerställas. De många åtstramningar som under de senaste åren har gjorts på utlänningslagen måste återkallas och utlänningslagen förnyas i sin helhet människorättsbaserat, genom att säkerställa rättvisa processer och rättsskyddet. Man ska se till att myndigheters landspecifika riktlinjer följer samma linje och är i samklang med riktlinjerna för FN:s flyktingkommissariat.  

• Åtstramningar i medborgarskapslagen ska återkallas. Integration ska stödas genom att erbjuda en framtidsutsikt som en del av det finländska samhället. 

• Rätten till familjeliv, barns rättigheter och förverkligandet av barnets bästa ska främjas genom att underlätta familjeåterförening. Hinder mot familjeåterförening ska utredas och avvecklas. 

• Framför allt ska tagande i förvar av barn och familjer förbjudas. Det finns flera alternativ till tagande i förvar, såsom anmälningsplikt, elektronisk övervakning och övervakat boende.  

• Sysselsättning av asylsökande och personer som kommit till landet som asylsökande ska underlättas. Avvisningar av arbetstagare som har fått avslag på asylansökan får inte verkställas mitt i en process för arbetstillstånd. Arbetstillstånd ska kunna beviljas med främlingspass trots att ett resedokument saknas.  

• Man måste ingripa i papperslöshet genom att återinföra tidigare rättsläge i utlänningslagen genom att i 51§ a i lagen ta bort bestämmelsen om att uppehållstillstånd inte beviljas om orsaken till att utlänningens återresa inte genomförs är att han eller hon inte samtycker till att återvända till sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland eller att han eller hon försvårar arrangemangen för återresan. 

• Ett lag som reglerar internationell rekrytering av arbetskraft ska stiftas, där internationell rekrytering av arbetskraft ska kräva tillstånd, registrering och utbildning. Lagen ska också reglera det ansvar som arbetsgivare som rekryterar internationellt har att övervaka de multinationella underleverantörskedjorna för rekrytering av arbetskraft och förebygga arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel. Övervakningen av arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel samt resurserna för övervakningen ska ökas och ett stödsystem för och rättsskyddet av offer för arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel ska utvecklas. Även lagstiftningen om utbildningsexport ska utvecklas så att de utlänningar som rekryterats till Finland för studier inte hamnar i en skuldfälla och fattigdom för att de har bestämt sig att söka sig till Finland för studier. 

• I enlighet med Finlands internationella skyldigheter måste målen för utvecklingspolitik vara att eliminera fattigdom och minska ojämlikhet samt stärka en hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Finansieringen av utvecklingssamarbetet ska ökas till 0,7 procent av bruttonationalprodukten och 0,2 procent ska allokeras till samarbete med och hjälp av de minst utvecklade LDC-länderna. Andelen finansiering av medborgarorganisationers utvecklingssamarbete ska ökas. För att säkerställa en konsekvent utvecklingspolitik ska en lag om utvecklingssamarbete stiftas.  

• I utvecklingssamarbete och -bistånd ska man framför allt beakta särskilt sårbara människogrupper, såsom personer med funktionsnedsättning, långtidssjuka, barn och äldre.  

• Den internationella handelspolitiken ska göras mer rättvis och utvecklingsländernas bestämmanderätt ökas. Finland ska verka på internationella arenor för att demokratisera IMF, WTO och Världsbanken. Det internationella investeringsskyddet får inte köra över klimatåtgärder eller mänskliga rättigheter. För att lösa skuldkrisen i det globala syd ska rättvisa och transparenta system för skuldlättnader främjas, inklusive makulering av skulder. Skapandet av ett eget kreditvärderingsinstitut för Afrika enligt förslaget från afrikanska länder ska stödas för att sänka de räntor som kontinentens stater betalar till en hållbar nivå.  

• Utvecklingsländerna ska garanteras en möjlighet att utveckla strukturen för sin ekonomi till exempel genom offentliga understöd och skydd av unga industrisektorer. 

• En tillväxtstrategi som bygger på tjänster och en grön omställning ska stödas i utvecklingsländerna. Samtidigt ska man försöka minska det globala syds beroende av det globala nord. 

• Det globala syd behöver också ekonomisk tillväxt som ökar materiell konsumtion. För att detta ska vara möjligt måste det globala nord samordnat betydligt minska sin användning av naturtillgångar och sina klimatutsläpp. 

• I EU och FN samt på andra internationella forum ska man verka för att utrota skatteflykt samt för transparens av skatteuppgifter.  

• En internationell minimiskatt ska införas för de mest förmögna privatpersoner. 

• Beroendet av den amerikanska dollarn i internationell handel och finansiering ska minskas. Ett mer multipolärt finansiellt system ska främjas, där det inte endast finns en dominerande valuta. 

• Utvecklingsländernas likviditet ska stödas så de kan undvika skuldkriser och möjliggöra en ekologisk omställning. Rika länder ska bära sitt ansvar och säkerställa finansieringen av natur- och klimatåtgärder. 

• Dollarhegemonin och bristen på samordning gör världsekonomin obalanserad och sårbar för kriser. Möjligheterna till att skapa en internationell utredningsunion och en global valuta som inte baserar sig på ett enskilt lands penningpolitik ska utredas. Lösningarna ska demokratisera samhällsekonomin. 

• Euros roll i den internationella ekonomin ska utvecklas till exempel genom att öka gemensamma skuldebrev för euroområdet.