MÅL­PRO­GRAM­MET 2020-2023

1. Inledning

Hur väl politik lyckas mäts med den värld vi lämnar till våra barn. Vänsterförbundet bedriver politik som blickar framåt och är jämlik, hållbar för miljön och feministisk, det vill säga jämställdhet för alla. Vi bygger ett samhälle som är bra för alla, inte för de få. Vi bedriver politik som garanterar förutsättningarna för ett bra liv även för kommande generationer.

Även om politiken måste blicka långt in i framtiden är det nu dags att agera. Detta målprogram består av förslag som kan genomföras under de närmaste åren. När dessa mål förverkligas ökar de välbefinnandet, jämlikheten människor emellan och friheten. Dessutom säkerställer de förverkligande av tillgänglighet och mänskliga rättigheter samt möjligheter till arbete och utkomst. De ökar också den ekonomiska hållbarheten, främjar begränsningen av klimatförändringen och tryggar naturens mångfald.

Vi vill ha en värld fri från krig, förtryck, nöd och ojämlikhet. Vi vill omvandla den fossila ekonomin som använder naturresurser på ett ohållbart sätt till en klimatsmart cirkulär ekonomi och skydda naturen från överkonsumtion. Samhället ska säkerställa förutsättningarna för arbete, utkomst och likvärdigt deltagande. Samhället ska också erbjuda alla en chans till personlig utveckling. Frihet tillhör alla och kan endast bli verklighet i ett demokratiskt, likvärdigt, tillgängligt och jämlikt samhälle.

Den övergripande globala förändringen mot ett jämlikt och ekologiskt hållbart samhälle som Vänstern arbetar för beskrivs i dokumentet Den rödgröna framtiden. Vänsterförbundets värderingar definieras i principprogrammet.

2. Välbefinnande på 2020-talet

Den nordiska välfärdsstaten har varit den framgångsrikaste modellen i hela världen för social jämlikhet och omfattande välbefinnande. När världen och samhället förändras måste dock även välfärdsstaten förändras. Vänsterns uppgift är att uppdatera vår välfärdsmodell till 2020-talet.

På grund av teknisk utveckling förändras vårt samhälle allt snabbare, världen är allt mer ömsesidigt beroende och miljöproblemen hotar samhällenas stabilitet och framtid. Även om absolut fattigdom har minskat globalt har ojämlikhet och skillnader i inkomst och förmögenhet ökat.

Osäkerheten måste besvaras genom att skapa skyddsnät, förstärka människornas resurser och bedriva en politik som skapar framtidstro och ökar likvärdigheten och dialogen – inte genom att underblåsa rädsla eller stänga gränser.

Förändringarna i världen kan öka eller minska ojämlikheten, beroende på hurdana värden vi grundar vår politik på, hur skickligt vi förutser utvecklingen och hur djärvt vi vågar fatta beslut som blickar in i framtiden.

Våra viktigaste utmaningar är att stoppa klimatförändringen, öka den ekonomiska jämlikheten, svara på förändringarna inom arbetsmarknaden, skydda naturens mångfald och trygga människornas välbefinnande och likvärdighet. Dessa utmaningar förutsätter en klar framtidsvision och lösandet av dessa problem ska vara ett genomsyrande mål i allt beslutsfattande.

Samhälleliga och tekniska förändringar, befolkningens åldrande och övergången till en koldioxidsnål livsstil är de centrala utmaningarna som påverkar grunden för vår välfärdsstat. Välfärdstjänsterna har försvagats och de gamla välfärdsstrukturerna kan inte längre garantera alla människor välbefinnande, utkomst och förutsättningar för ett jämlikt liv i alla situationer. Å andra sidan förutsätter en koldioxidsnål livsstil väldiga förändringar i produktion, konsumtion och våra levnadssätt.

För att lösa dessa stora problem av vår tid behöver vi en bindande miljöreglering som är skarpare än i dag och en prissättning av miljöolägenheter i enlighet med deras faktiska effekter. Ett klimathållbart liv ska möjliggöras för alla. Därtill måste vi investera i infrastruktur och forskning. Socialskyddet ska reformeras så att det stöder i varierande livssituationer. De offentliga tjänsterna ska uppdateras så att de utgår från människornas behov och förebyggande av problem. Beskattningen ska jämna ut skillnaderna i inkomst och förmögenhet bättre än i dag. Den sjunkande utbildningsnivån ska fås att stiga, och utbildningssystemet ska jämna ut skillnader som beror på familjebakgrunden och möjliggöra kontinuerlig inlärning. Sysselsättningspolitiken ska fokusera på att utveckla kunnande, arbetsförmåga, produktivitet och arbetsförhållanden, sluta förtrycka människor och bli av med kiky-timmarna.

Den nödvändiga nationella och globala förändringen förutsätter tryggande av internationellt samarbete som grundar sig på fred och gemensamma avtal.

Mänsklighet, jämlikhet, frihet och hållbarhet över generationsgränserna ska förankras som värden som styr allt vårt beslutsfattande. På så sätt skapar vi trygghet, möjligheter och framtidstro och hjälper finländarna navigera bland alla förändringar och all osäkerhet.

3. God utkomst, gott arbetsliv och en tryggad framtid

Arbete är en viktig fråga både för samhället och för individen. Arbete skapar värde och bygger samhället, det skapar välbefinnande och utkomst. Samtidigt kan arbete också belasta människan, och arbete som är dåligt organiserat eller inriktat kan orsaka samhälleliga problem. Man kan ha för mycket arbete eller för lite.

Arbetet och hur det utförs förändras just nu i rask takt. Socialskyddet och regleringen av samhället ska identifiera arbetets mångahanda former och skapa likvärdigt skydd oberoende av vilken form det är fråga om. Egenföretagare ska garanteras rätten till kollektiv förhandling om priset på arbetet. Vårt socialskyddssystem ska reformeras så att det kan svara på det förändrade arbetets mångahanda former och erbjuda bättre skydd även till korttidsanställda, ströjobbare och egenföretagare. Det finländska socialskyddssystemet ska reformeras på ett övergripande sätt så att det skapar trygghet och incitament i ett föränderligt arbetsliv och garanterar alla en utkomst även i varierande livssituationer. Nivån på grundskyddet ska höjas.

Arbetslöshet betyder att samhället har misslyckats, och individen kan inte skyllas för det. Statens uppgift är att minska arbetslösheten genom aktiv arbetskraftspolitik, näringspolitik, utbildningspolitik och bättre tjänster. Den offentliga sektorn ska bära sitt ansvar för sysselsättningen och staten ska garantera långtidsarbetslösa rätten till lönesubventionerat arbete. Vänsterförbundet anser att det är viktigt att förverkliga jämställdheten i lön mellan könen.

Vid sidan av låga inkomster orsakas utkomstproblem av de höga kostnaderna för boende. Dyrt boende orsakar även problem för arbetande personer, särskilt i huvudstadsregionen. Ett tillräckligt antal tillgängliga bostäder till skäliga priser ska byggas. Kostnaderna för boende ska inte endast bromsas av marknaderna utan det behövs också aktiv bostadspolitik och mycket mer bostadsproduktion till skäliga priser. Det höga priset på bostäder är också en orsak bakom den ökande överskuldsättningen. Förutom genom bostadspolitiken kan medborgarnas överskuldsättning och betalningsanmärkningar motverkas genom att trygga utkomsten och minska fattigdomen. Det är dock även väsentligt att kreditmarknadens reglering skärps och att de överskuldsatta ges genuina möjligheter att lösa sina ekonomiska problem. Genom att ingripa i boendets höga kostnader och förebygga överskuldsättning kan man också förbättra sysselsättningens incitament och ha en positiv inverkan på sysselsättningen.

3.1 Trygghet i ett föränderligt arbetsliv

Vi vill att Finland ska vara ledande vad gäller jämställdhet i arbetslivet. Detta förutsätter att arbetslivets kvalitet, jämställdheten i lön och arbetshälsan utvecklas, att arbetsvillkoren uppmärksammas mitt i den förändring som sker i arbetet och att arbetande möjliggörs för så många som möjligt.

Arbetets innehåll och intäktsmodeller förändras. Detta är ett faktum som inte kan förbises. Bland annat digitalisering, robotisering, artificiell intelligens och användningen av big data förändrar hela vårt samhälle märkbart. Förändringen beror inte endast på teknisk utveckling, utan den är även förknippad med bedrivandet av en nyliberal ekonomisk politik som delar upp människorna än mer i vinnare och förlorare. Det traditionella industriarbetet ha minskat och i dess ställe har det särskilt uppkommit arbete inom tjänstesektorn med dåliga arbetsvillkor och expertarbete som kräver högt kunnande. Korttidsjobb och ströjobb kan inte längre ses som sällsynta arbetsformer – så pass etablerade och vanliga har de blivit på den finländska arbetsmarknaden. Även olika former av plattformsarbete och egenföretagande har ökat i antal. Sätten att arbeta och anställningsförhållandenas former har förändrats och arbetslivet har enligt många erfarenheter blivit allt osäkrare. Utvecklingen förändrar sätten att arbeta, utplånar gamla arbetsuppgifter och skapar nya och ställer nya krav på arbetstagarnas kunskaper och förmåga. Därför ska samhället för sin del kunna svara på de krav som arbetets förändring ställer och skapa trygghet och kunnande för människorna i ett föränderligt arbetsliv.

Förändringarna och osäkerheten i arbetslivet ökar människornas belastning och stress. Som motvikt till detta måste man skapa bättre möjligheter till flexibla arbetstidsarrangemang, samordning av arbetet och familjelivet och uppdatering av kunnandet. Flera finländare upplever att i stället för en löneförhöjning skulle möjligheten till mer fritid eller annan slags förbättring av arbetsvillkoren mest öka deras välbefinnande. Möjligheten till en förkortad arbetsdag eller arbetsvecka kan också vara viktig på grund av familjeskäl, alltså på grund av att man måste ta hand om barn eller äldre föräldrar. Detta kan innebära fler semesterdagar eller en förkortad arbetstid per vecka. En sådan ersättning för en ökning i produktivitet skulle också vara ett bättre alternativ för miljön och gemenskapen än en ökning av konsumtionsmöjligheterna.

Samtidigt som en del lider under en alltför stor arbetsbörda lider andra finländare av osäkerhet som orsakas av korttidsjobb och ströjobb. Arbetslagstiftningen ska utvecklas så att alla garanteras en minimitimlön som kompletterar kollektivavtalen. Dessutom ska man förstärka principen om att arbetskraftsbehov fylls med permanent arbetskraft i stället för med diverse ströjobb och former av egenföretagande där egenföretagaren är beroende av sin uppdragsgivare. Samtidigt som ställningen för egenföretagare och småföretagare ska förbättras vill Vänsterförbundet tygla olika former av nödvändighetsföretagande och egenföretagande där egenföretagaren är beroende av sin uppdragsgivare eftersom dessa formers enda avsikt är att flytta över arbetsgivarrisken och -kostnaderna till arbetstagarna.

Den offentliga sektorn ska bära ansvar för att minska arbetslösheten genom att arbeta för en stabil ekonomisk utveckling, hög investeringsgrad och aktiv arbetskraftspolitik. Riktade åtgärder behövs särskilt för att sysselsätta unga, långtidsarbetslösa och partiellt arbetsföra. I sista hand ska den offentliga sektorn säkerställa arbetsplatser för de partiellt arbetsföra och för personer som varit arbetslösa i över ett år.

Arbetslivets könsrelaterade problem såsom ojämställda löner, arbetsmarknadens könsuppdelning, anhopningen av avvikande anställningsförhållanden, diskriminering på grund av graviditet och trakasserier ska ingripas i med nya och beslutsamma medel. Exploatering och lönedumpning på arbetsmarknaden av invandrare, partiellt arbetsföra såsom personer med intellektuell funktionsnedsättning och gästarbetare ska ingripas i på ett kraftfullare sätt än i dag. I Finland ska alla tryggas löner och arbetsvillkor i enlighet med lagarna och kollektivavtalen. Det ska gå mer flexibelt att kombinera deltidsarbete och pension eller studier. Även arbetslösa ska kunna studera.

Vänsterförbundet vill stödja avtalskulturen på arbetsmarknaden. Även om lagstiftaren fattar de slutliga besluten är det bäst att avtala om många frågor på trepartsbasis. Avtal förutsätter dock en balanserad förhandlingskonstellation, inte diktering. Lokala avtal kan och ska främjas, dock inom ramarna för kollektivavtalen och tjänstekollektivavtalen.

Vänsterförbundet främjar och värnar om okränkbarheten av arbetstagarnas rättigheter. Vi har ett gott samarbete med fackföreningsrörelsen och tryggar arbetstagarnas strejkrätt och organisationsrätt även i framtiden. Vi kräver att ställningen för förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige förbättras och att de garanteras mer arbetstid så att de kan sköta de ärenden de representerar. Även förtroendemännens rätt till information ska förbättras.

 Vänsterförbundets målsättningar:

• Alla garanteras en subjektiv rätt till studiehandledning under hela arbetskarriären.
• Arbetskraftspolitisk karens och andra straffelement för arbetslösa avskaffas.
• Lönedumpning kriminaliseras. Tillsyn över människohandeln och exploateringen av utländsk arbetskraft förbättras.
• Bestämmelsen om skälig lön i artikel 4.3 i Europeiska socialstadgan sätts i kraft i Finland. På så sätt kan man i praktiken definiera en nationell minimilönenivå som tryggar en skälig lön till personer som inte skyddas av kollektivavtal eller tjänstekollektivavtal.
• Arbetstagarnas rätt att få sin lönefordran tryggas till exempel genom att utveckla lönegarantin.
• Fackförbund ges talerätt, och förtroendevaldas verksamhetsförutsättningar och tillgång till information förstärks.
• Samma rättigheter som arbetsavtalslagen garanterar personer i arbetsavtalsförhållanden tryggas åt egenföretagare som är jämförbara med löntagare.
• Arbetshälsan och företagshälsan ska utvecklas så att även korttidsanställda, ströjobbare och egenföretagare de facto omfattas av den.
• Ställningen för personer som arbetar inom plattformsekonomin utreds och rättvisa spelregler för plattformsarbete förbereds.
• Både den offentliga och privata sektorn uppmuntras att påbörja försök med arbetstidsförkortning för att främja sysselsättningen samt förbättra arbetslivets kvalitet och arbetets resultat.
• Alterneringsledighetssystemet reformeras. Utnyttjande av alterneringsledighet ska vara möjligt för personer som arbetat i 10 år. Under alterneringsledigheten ska det vara möjligt att anställa en arbetslös arbetssökande som lämpar sig för arbetet, oberoende av vem den sökande är.
• Man avvecklar den oavlönade arbetsmarknaden som uppstått i Finland i vilken arbete som motsvarar lönearbete utförs genom att länka praktikanter och genom arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.
• En jämställd reform av familjeledigheten enligt 6+6+6-modellen genomförs och en jämnare fördelning av familjeledigheten möjliggörs.
• En ny modell för närståendeledighet utvecklas med hjälp av vilken terminalvårdspatienternas närstående kan med hjälp av inkomstrelaterat stöd sköta om den anhöriga hemma under en viss tid.
• Ett jämställdhetsprogram realiseras i vilket större löneökningar än i andra genomförs i branscher med låga inkomster (så kallade jämställdhetspotter).
• Man utvecklar en databas som anonymt följer löneskillnader och som möjliggör korrigering av löneklyftor mellan könen till exempel genom att utnyttja inkomstregistret.
• Arbetsgivare ges tre år att överbrygga en eventuell obefogad löneskillnad mellan könen. Efter en övergångsperiod på tre år föreskrivs ett vite för obefogade löneskillnader.
• Principer för trygga lokaler upprättas på alla arbetsplatser som sysselsätter över 30 personer och arbetarskyddsfullmäktige utbildas för uppdrag som trakasseriombud.
• Resurserna för regionförvaltningsverkens tillsyn över arbetarskyddet tryggas. Dessutom tryggas deras förutsättningar att även reagera på anonyma angivelser som skickats in via det s.k. whistleblowing-systemet om trakasserier och andra missbruk i företag.
• En modell för lönesubvention tas i bruk med vilken företag uppmuntras att rekrytera långtidsarbetslösa, partiellt arbetsföra och unga arbetslösa genom att sänka bikostnaderna.
• Den offentliga sektorns sysselsättningsskyldighet utvidgas gradvis. En subjektiv rätt till lönesubventionerat arbete i företag, kommuner eller tredje sektorn föreskrivs alla som varit arbetslösa i över 12 månader.
• Stödet för närståendevård höjs till en tillräcklig nivå.
• Problem med arbetsverksamheten för personer med intellektuell funktionsnedsättning kartläggs och åtgärdas. Arbetsverksamheten utvecklas så att den stöder övergång till den öppna arbetsmarknaden. Tillgång till arbetsträning förbättras i hela landet. Den dagliga ersättningen för arbetsverksamhet ska överskrida de utgifter som deltagandet kräver. Lön och det skydd som tillhör en anställd ska betalas till personer med intellektuell funktionsnedsättning för arbete som uppfyller kännetecknen för en anställning.
• Arbetstagarparten ska ha tolkningsföreträde vad gäller avtal. Ett villkor för främjande av lokala avtal ska vara att det sker inom ramarna för kollektivavtals- och tjänstekollektivavtalssystemet.

3.2 Modern näringspolitik

Vänsterns näringspolitik förstärker sysselsättningen, betonar företagsansvar och garanterar företag lika konkurrensförutsättningar. Staten ska garantera att företag kan agera i en laglig och förutsägbar miljö. Företagen ska kunna lita på att samhällets grundläggande infrastruktur fungerar och att samhället utbildar kunnig arbetskraft som kan använda den. Företag ska bära sitt samhällsansvar för arbetsförhållandena, de mänskliga rättigheterna och miljön.

Näringslivets ekonomiska framgång i den moderna världen förutsätter tillgång till kunnig och arbetsför arbetskraft. Den bästa näringspolitiken går sålunda ut på att ta hand om människornas arbetsförmåga och utbildning under hela arbetslivet. Dessutom kan staten stödja näringslivet genom att satsa på oberoende vetenskaplig forskning och produktutveckling för att främja tillväxten av en människo- och miljövänlig produktivitet.

Däremot kan staten inte garantera företag framgång genom att dela ut allt mer företagsstöd – särskilt om stöden är avsedda för att upprätthålla eller förorena existerande verksamhet.

Företagsstöden ska förnyas så att de stöder företagens lika konkurrensförutsättningar och styrs bort från stöd som är skadliga för miljön. Stöd för forskning, produktutveckling och innovation ska däremot ökas. Genom att investera i FoUI-subventioner kan man också utveckla den finländska basindustrin så att mer förädlingsvärde, exportinkomster och arbete fås från de råvaror som används.

Sysselsättningen i små och medelstora företag har förbättrats under de senaste åren. Småföretagande ska stödjas genom en förenkling av socialskyddet och inkomstbeskattningen. Socialskyddets finansiering ska reformeras så att den riktas på samma sätt till alla produktionsfaktorer.

Staten ska vara en aktiv ägare. Staten kan via företagsägande dels få inkomster, dels utveckla och diversifiera den finländska näringsstrukturen, stödja sysselsättningen och försäkra det finländska innehavet av kritiska bolag. Statligt ägda företag ska agera exemplariskt ur en social och miljöansvarig synvinkel.

De offentliga tjänsternas stora betydelse som arbetsgivare och producent av samhälleligt nödvändiga tjänster ska inte glömmas i näringspolitiken och sysselsättningspolitiken. Näringspolitiska stöd och särskilt FoUI-verksamhet ska också riktas mot stödjandet av den offentliga tjänsteverksamhetens utvecklingsförutsättningar.

Det är inte enbart traditionella företag som agerar på marknaderna. Andelslag och samhälleliga företag har en viktig och i framtiden förhoppningsvis allt större roll i samhället. Alternativa sätt att organisera den ekonomiska verksamheten möjliggör verksamhet utan stora avkastningskrav. De gör det också möjligt att beakta annat i verksamheten utöver vinsten.

 Vänsterförbundets målsättningar:

• Egenföretagarnas ställning förbättras genom att man inför ett system med förhandsbesked om arbetslöshetsförmån och en kombinerad försäkring och genom att utöka det skyddade beloppet av utkomstskyddet så att det omfattar all inkomst.
• Finländska småföretagare stöds genom att den nedre gränsen för momspliktig försäljning höjs till 25 000 euro och den övre gränsen för lättnad till 39 000 euro.
• Näringslivets transportbehov beaktas vid beslut om trafikprojekt.
• Medel för förbättring av småföretagarnas social- och pensionsskydd utreds.
• Företagsstöd med svag påverkan minskas och stöd som är skadliga för miljön gallras.
• Stöd för företagsdriven innovations- och produktutvecklingsverksamhet ökas.
• Det statliga ägandets aktivitet ökas. I statsbolag följs god arbetsgivarpolitik och ansvarsfull miljöpolitik.
• Man strävar efter att diversifiera den finländska näringsstrukturen med ett strategiskt tag för utveckling av den kreativa sektorn, tjänstesektorn och turismen.
• Andelslagens och de samhälleliga företagens verksamhetsförutsättningar säkerställs i all lagstiftning.
• Frivillig- och organisationsverksamhet i mindre skala lämnas utanför inkomstregistret. Detta tryggar verksamhetsförutsättningarna för små frivilligorganisationer och hindrar avtagandet av organisationsverksamhet som producerar välbefinnande på grund av myndighetsreglering och en administrativ börda.

3.3 Mot en basinkomst

Vänsterförbundets modell för socialskydd grundar sig på en positiv människosyn i vilken en människa som är fri från kontroll är nyttig och lönsam både för sig själv och för sina närstående parter.  Vänsterförbundet strävar efter en övergripande reform av socialskyddet i riktning mot en basinkomst. Socialskyddet ska fylla de ställen vari verksamhet mot vederlag av en eller annan orsak inte är möjlig eller vari inkomsterna i sig inte är tillräckliga för försörjningen.

Förändringarna i arbetet och samhället har lett till en situation där utkomsten för många finländare består av olika kombinationer av löneinkomster, inkomster från arbete som inte ingår i ett anställningsförhållande, kapitalinkomster och transfereringar. Syftet med det gamla transfereringssystemet var att garantera människor en utkomst när det inte finns förvärvsarbete eller personen inte kan försörja sig själv med arbetet. Det gamla systemet upprättades med antagandet att en människa endast tillhör en kategori åt gången (till exempel studerande, löntagare, företagare eller pensionär) och att förflyttningen från en kategori till en annan sker sakta. Dagens läge där olika livssituationer, transfereringar och former av inkomst blandas förutsätter en övergripande reform av socialskyddssystemet.

Vänsterförbundets mål är en gradvis förflyttning mot en vederlagsfri basinkomst. Vi vill att socialskyddets byråkrati avvecklas, de lägsta förmånerna höjs och görs enhetligare och att hopslagningen av arbete och socialskydd underlättas. Grundskyddet ska som namnet säger trygga alla en tillräcklig minimiutkomst, och på grund av detta syftar Vänsterförbundet till att höja nivån på grundskyddet till 800 euro i månaden. Ett flexiblare, enhetligare och bättre orsaksbaserat socialskydd leder mot en basinkomst.

Innan det är möjligt att permanent övergå till en basinkomst måste man i Finland genomföra ett omfattande försök med basinkomst och göra grundskyddsförmånerna enhetligare. I det egentliga basinkomstsystemet betalas alla myndiga pengar för sin försörjning, regelbundet och utan vederlag. På motsvarande sätt görs det förändringar i beskattningen, och med hjälp av dessa förändringar ”beskattar man bort” basinkomsten från personer med högre inkomster. Den basinkomst om minst 800 euro som Vänsterförbundet strävar efter skulle räcka till att ersätta de nuvarande grundskyddsförmånerna och det grundläggande utkomststödet.

Utkomststödet reserveras för socialarbetet. I praktiken skulle detta betyda att kompletterande och förebyggande utkomststöd bevaras så att utkomststödet beviljas som en del av socialarbetet. Som ett nytt redskap inom socialarbetet utvidgas social kreditgivning så att det erbjuds i hela landet.

I stället för ett system som grundar sig på vederlag skapas arbetskraftstjänster som baserar sig på frivillighet. Detta skulle frigöra resurser för bedömning av klientens situation och faktiska behov och för erbjudande av mer individuella arbetskraftstjänster.

Att minska pensionärernas fattigdom är en viktig samhällelig uppgift. De minsta garanti- och folkpensionerna ska fortsättningsvis höjas så att alla äldre kan garanteras en anständig utkomst. Situationen för personer med små arbetspensioner ska också underlättas genom att samordningen av arbets- och folkpensionen utvecklas.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Tillgången till arbete underlättas genom att man avvecklar socialskyddets byråkratifällor.
• En flexibel kombination av arbetsinkomster och socialskydd möjliggörs och den byråkratiska arbetskraftspolitiska karensen överges.
• Försöket med basinkomst fortsätts och görs mer omfattande. Vänsterförbundets långsiktiga mål är att ta i bruk en basinkomst, och försök med basinkomst som görs mer och mer omfattande är ett steg mot detta. Utöver arbetslösa ska försöket med basinkomst omfatta till exempel löntagare, studerande, småföretagare och personer utanför arbetskraften.
• Arbetsmarknadsstöd, grunddagpenning, garantipension, folkpension som föregår ålderspensionen, grundläggande sjuk- och föräldradagpenning, hemvårdsstöd, studiepenning och startpeng för blivande företagare kombineras till en grundskyddsförmån vars nivå höjs och som binds till levnadskostnadsindexet.
• Folkpensionsindexet utvecklas så att det bättre beaktar ökningen i låginkomsttagarnas levnadskostnader.
• Pensionen höjs årligen för personer som får enbart folkpension och garantipension. För att förbättra låginkomstpensionärernas utkomst reformeras samordningen av arbetspension, folkpensionen och garantipension. Målet på medellång sikt är att ingen har en pension på under 1 000 euro.
• Man påbörjar en diskussion med pensionärsorganisationer och fackföreningsrörelsen om en reform av pensionssystemet och -finansieringen, om en ökning av deras rättvisa för att minska ojämlikheten och om att höra pensionärer i reformerna.
• Högklassiga, omfattande och avgiftsfria eller skäligt prissatta offentliga välfärdstjänster garanteras för alla.
• Studiestödet inkluderas i socialskyddets reformprojekt. Innan en övergripande socialskyddsreform genomförs ökar man studiestödet och antalet stödmånader, avstår från stödets tvåstegsmodell och gör stödet mindre lånebetonat.

3.4 Ett slut på överskuldsättning

Vänsterförbundet vill sätta stopp på medborgarnas överskuldsättning och förbättra ställningen för överskuldsatta och personer som fått betalningsanmärkningar. Överskuldsättning orsakar utkomstproblem och illabefinnande. Den utgör också ett hinder för sysselsättning, vilket betyder att förebyggande av överskuldsättning är välfärds- och sysselsättningspolitik med stor inverkan.

Den privata skuldsättningen har ökat kraftigt och jämnt i Finland sedan slutet av 1990-talet. Bostadslånen är höga och lånetiderna långa. Det större antalet bostadslån har orsakats av bristen på skäligt prissatta bostäder men är samtidigt en av orsakerna bakom bostädernas prishöjning. Även konsumtionskrediter har accelererat hushållens skuldsättning. Tillsynen över snabblåneföretag är fortfarande bristande och marknadsföringen aggressiv.

I slutet av juni 2019 hade över 382 700 finländare en betalningsanmärkning. Antalet motsvarar cirka åtta procent av den vuxna befolkningen. Betalningsanmärkningar försvårar vardagen på många sätt. En person som fått en betalningsanmärkning kan till exempel inte alltid göra lånearrangemang, vilket som värst kan leda till att lån uppsägs och egendom tvångslikvideras. Att hitta bostad och ingå avtal som är viktiga för mångas vardag blir också svårare.

Bakom betalningsanmärkningar ligger ofta svårigheter att betala hyran och samtidigt oskäligt höga boendekostnader i relation till inkomsterna. Även indrivningspraxis och tillåtna räntekostnader på obetalda skulder är betydande orsaker bakom betalningssvårigheter och betalningsanmärkningar. De limitkrediter som delvis har ersatt snabblånen orsakar också problem med skulder.

Antalet utsökningsgäldenärer uppgick 2018 till nästan 580 000, vilket betyder att fler än var tionde finländare var utsökningsklienter. Problemet med utsökning är ofta att skulder förlängs och anhopas när skuldbördan inte försvinner på grund av dröjsmålsräntor och eventuella andra betalningar och en utsökning orsakar nya utsökningar.

Vänsterförbundet anser att man ska sträva efter att på ett omfattande sätt förebygga överskuldsättning och betalningsanmärkningar. Bostads- och konsumentkreditmarknaden behöver skarpare reglering än i dag. Utsökningsklienternas ställning ska förbättras. Man måste investera i förebyggande av överskuldsättning.

Skuldsättning kan för sin del även förebyggas genom att man förbättrar grundskyddet och lönerna. Inkomster som inte räcker till att leva kan tvinga människor att bli skuldsatta. Exempelvis snabblån används ofta till att täcka nödvändiga kostnader. Ur denna synvinkel förutsätter förebyggandet av skuldsättning samma åtgärder som avskaffandet av fattigdom, det vill säga bland annat skäliga löner, ett förbättrat grundskydd, en förbättring av de offentliga tjänsternas kvalitet och tillgänglighet, lägre avgiftstak inom hälso- och sjukvården som dessutom kombineras, en förbättring av läkemedels- och reseersättningarna, social bostadsproduktion och förnuftig planläggning.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Resurserna för ekonomi- och skuldrådgivning ökas och social kreditgivning föreskrivs som en lagstadgad tjänst.
• Snabblånemarknadens reglering och tillsyn effektiviseras.
• Konsumentkrediternas ränte- och kostnadstak utvidgas så att taket omfattar alla krediter oberoende av deras storlek. Ett räntetak definieras för lånets hela livscykel så att ränteökning genom förlängda lånetider förhindras.
• Marknadsföring av snabblån förbjuds.
• Konsumentskyddslagen utvidgas så att den täcker även räntefria, kostnadsfria och över tre månader långa krediter.
• Bostadslån föreskrivs en maximilängd på 30 år och bostadslånens lånetak binds till den sökandes inkomster. Samtidigt ökas produktionen av skäligt prissatta bostäder avsevärt.
• Man begränsar eller avskaffar investerarnas rätt till skatteavdrag för kapitalvederlag i bostadsaktiebolag och söker lagstiftningsmedel för att förebygga en ökning av andelar av bostadsaktiebolagslån i nya bostäder.
• Den offentliga sektorns indrivningspraxis görs skäligare och den möjlighet som lagen erbjuder gällande avgiftsbefrielse används.
• Lagen ändras så att betalningsanmärkningar tas bort från kreditupplysningsregistret genast när skulden har betalats eller när grunden för skulden inte längre finns.
• Man underlättar situationen för utsökningsklienter och personer med stora skulder så att beloppet som de får i handen utgör en genuin belöning för arbetet. Det skyddade beloppet höjs och de graderade andelarna av utsökningen av den del av lönen som överskrider beloppet omvärderas ur en uppmuntrande synvinkel.
• Tiden för när utsökningsskulder föråldras förkortas.
• Den temporära befrielsen från betalning av skuld som långtidsarbetslösa beviljas när de sysselsätts höjs så att dess övre gräns är minst sex månader.

3.5 Bostäder till skäligt pris för alla

Varje människa har rätt till en skäligt prissatt bostad. Åtgärderna för att göra slut på hemlöshet ska effektiviseras och fler skäligt prissatta bostäder ska byggas särskilt i de stora stadsregionerna.

De höga kostnaderna för boende är en central faktor som gör det svårare för låginkomsttagare att försörja sig själva och genom detta även en faktor som ökar ojämlikheten i Finland. Problemet är särskilt tillspetsat i huvudstadsregionen där även löntagare måste använda långt över hälften av sina disponibla inkomster på boende. De höga kostnaderna för boende och avfolkningsområdenas snabbt sjunkande bostadsvärden hindrar också människor från att flytta inom landet för att få arbete.

Eftersom de fritt finansierade bostädernas hyresnivå har blivit för hög för vanliga människor särskilt i huvudstadsregionen är en ökning i bostadsproduktion det viktigaste sättet att kontrollera det tryck på hyreshöjning som utbudet orsakar. Det behövs dock även skäligt prissatt och prisreglerad bostadsproduktion. Tillväxten av det ARA-stödda byggnadsbeståndet dämpar också för sin del den allmänna hyresutvecklingen vilket betyder att effekten på bostadsmarknaden är överlag återställande.

Det är viktigt att utvecklingen av stadsstrukturen är balanserad och att social segregation förhindras. Segregation kan förebyggas genom att man på olika områden bygger såväl hyres- och ägarbostäder som diverse typer av boende och genom att man särskilt investerar i utvecklingen av bostadsområden med en låg inkomstnivå.

 Vänsterförbundets målsättningar:

• En lag om boendegaranti stiftas som garanterar alla rätten till en trygg och skäligt prissatt bostad om man blir hemlös. Vid behov stöds boendet med individuella tjänster.
• ARA-produktion ökas i tillväxtcentrum genom en ökning av räntestöd och genom att dess villkor utvecklas så att dess användning är lockande även på den nuvarande räntenivån. Detta skulle även göra det möjligt att få in nya genuint allmännyttiga aktörer på marknaden. Målet är att 40 procent av huvudstadsregionens nybyggnation är ARA-produktion.
• Starten av den nya ARA-produktionen styrs kontracykliskt så att den riktas huvudsakligen till byggkonjunkturens recession. På så sätt är det möjligt att begränsa ackordsprisernas och sålunda även ARA-hyrornas ökning.
• Stöd riktas till att bygga skäligt prissatta hyresbostäder via startbidrag och tilläggssatsningar styrs till det statligt ägda skäligt prissatta A-kruunu så att det kan öka sin produktionsvolym.
• MBT-avtalens (avtal om markanvändning, boende och trafik) bindande karaktär utökas så att de stöder kommuner till ytterligare planläggning och byggande av skäligt prissatta hyresbostäder. Genom att stödja bland annat kollektivtrafik på räls möjliggör man klok stadsplanering och bostäder nära goda kollektivtrafikförbindelser.
• Rättigheterna och uppsägningsskyddet för den svagare parten i hyreskontrakt, alltså hyresgästen, tryggas genom lagstiftning bättre än i dag, särskilt vid hyreshöjningar.
• Lagen om samförvaltning i ARA-hyreshus reformeras så att hyresgästerna kan genuint påverka det beslutsfattande som berör deras eget boende.
• En fyraårig temporär broms på hyreshöjningar prövas. Med detta begränsas ökningen i boendekostnader i tillväxtcentrum.
• Kostnadskontroll och byggherrarnas kunnande förbättras genom att man ökar utbildningen särskilt för bostadsaktiebolag, små kommunala hyreshusbolag och kommuner.
• Rivningsunderstöd riktas till hyreshusbolag med låg nyttjandegrad i områden där bostadspriserna sjunker. Dessutom utreds även möjligheterna att stödja rivningskostnaderna för privatägda bostäder.
• Elpriset har en väsentlig inverkan på boendets kostnader. Elöverföringens tillåtna avkastningsgrad sänks till 2 procent innan skatten räknas bort.

4. En ekonomi för människan

Vi vill bygga ett rättvist ekonomiskt system som garanterar arbete och utkomst för alla och minskar skillnader i inkomst och förmögenhet. Mycket måste göras för att målet ska uppnås eftersom vi lever i en värld där de åtta rikaste männen i världen äger lika mycket som hela mänsklighetens fattigare halva. Denna slående siffra talar om att fastän levnadsstandarden globalt har förbättrats har förmögenhet och egendom koncentrerats i allt färre megarika händer. Även i Finland har skillnaderna i inkomst och förmögenhet ökat under de senaste årtiondena.

Orsaker bakom välståndets centralisering är ekonomins globalisering, finansieringens ökande betydelse för ekonomin och att de ekonomiska och politiska makterna numera är förknippade med varandra på ett sätt som uppenbarar sig som kompiskapitalism och lagstiftning som gynnar de rika. Storföretagens makt har växt och på motsvarande sätt har arbetstagarnas ställning och relativa andel av inkomstfördelningen minskat. I global skala är även handels- och investeringspolitikens spelregler, skatteparadisekonomin och klimatförändringen betydande orsaker bakom skillnaderna i förmögenhet.

Beskattningen ska både täcka offentliga utgifter och jämna ut skillnaderna i inkomst och förmögenhet. Progressionen ska vara beskattningens styrande princip, man ska betala mindre skatt för små inkomster än för stora. Den finländska beskattningens utjämnande effekt på skillnaderna i inkomst och förmögenhet ska förbättras. Progressionen ska omfatta alla inkomster oberoende av inkomstslag. Det behövs dock även nackdelsbaserade skatter som styr konsumtionen. Särskilt beskattningens miljöstyrande effekt ska förbättras.

I ett rättvist och fungerande skattesystem betalar alla sina skatter enligt vad som överenskommits. Kringgående av skatt, den grå ekonomin och aggressiv skattesmitning nöter på välfärdsstatens finansiella bas och förvränger konkurrensen mellan företag. I skatteparadis frodas även kriminellt anskaffad kapital. Man måste ingripa i skattesmitningen och den grå ekonomin både i Finland och internationellt. I skattekonkurrensen mellan stater förlorar slutligen alla länder, och därför måste beskattningen få starkare gemensamma regler på EU-nivå.

Penningpolitiken ska omvärderas utgående från nya utgångspunkter. Det nuvarande penningpolitiska systemet som upprätthåller det finansiella kapitalets övermakt är inte det enda alternativet. Eurosystemet medförde att Finland inte längre har en penningpolitisk självbestämmanderätt, och detta betyder att förändringarna måste ske på en europeisk nivå. Målet ska vara en penningpolitik som stöder sysselsättning, stabilitet och miljömässig hållbarhet.

4.1 En mer rättvis global ekonomi

Den globala ekonomin ska vara hållbar och betjäna välbefinnandet av majoriteten av människor. Ekonomins centrala förändringsbehov är förknippade med att förbättra den miljömässiga och sociala hållbarheten. Vi vill ha mer reglering och avtal som begränsar storföretagens makt, avskaffar kringgående av skatt, försäkrar att arbetstagarnas rättigheter och mänskliga rättigheter förverkligas på ett globalt plan, ingriper i verksamhet som är miljömässigt ohållbart och möjliggör ekonomisk utveckling i fattiga länder.

Förutom kringgående av skatt och skattesmitning möjliggör skatteparadis även finansiering av både olaglig narkotikahandel och organiserad brottslighet. De nöter på staternas finansiella bas och förvränger konkurrensen mellan företag till fördel för globala storföretag. Skatteparadis främjar gömmande av egendom och anhopningen av förmögenhet. Under de senaste åren har man gjort framsteg i att tygla skatteparadisekonomin, men det finns ännu mycket att göra på såväl en global som en europeisk och nationell nivå. Att förhindra internationell kringgående av skatt och stänga skatteparadis ska vara Finlands politiska prioritet både i Finland och internationellt.

Den globala ekonomin är inte rättvis, särskilt inte ur fattiga länders synvinkel. Den globala söderns naturresurser gynnar fortfarande mest ägare av multinationella företag och söderns smala maktelit. Sysselsättnings- och skattefördelarna går alltför sällan till tillväxtländernas medborgare, och stora mängder olagligt kapital flödar ut från den globala södern. Handelsavtal och skatteavtal ska granskas på nytt ur den synvinkeln att tillväxtländernas ekonomiska utveckling möjliggörs och en rättvis andel av de globala värdekedjornas mervärde förblir i tillväxtländernas ekonomier. Storföretag ska definieras landspecifika ansvar för att rapportera om vart de betalar sina skatter och att reda ut och minimera den effekt som deras verksamhet har på miljön och de mänskliga rättigheterna.

Banker och finansinstitut har mycket makt. Den finansiella ekonomin har blivit avsevärt större och finansmarknaden orsakar svängningar i den reala ekonomin. Eftersom bankerna har mycket makt ska deras reglering och tillsyn vara i skick. Banker får inte växa alltför mycket och man måste med reglering försäkra att kontantförsörjningen fungerar normalt under alla förhållanden. Den finansiella sektorns expansion och farliga spekulativa handel ska bromsas.

Hela det nuvarande skulddrivna penningsystemet måste tänkas om. Det ska vara möjligt för medborgarna att sköta sina normala penningärenden utan att vara kunder i en affärsbank, och Europeiska centralbankens roll ska förnyas så att den bättre svarar på behovet att skapa ekonomisk stabilitet och sysselsättning i länderna som använder euro.

På den europeiska nivån är de medlemsländer som binds samman av en gemensam valuta mycket olika vad gäller deras närings- och befolkningsstruktur, lönenivå och samhällsstruktur. Ändå ska de alla passa in i en och samma penningpolitiska form, men utan en gemensam finanspolitik. Denna asymmetri kombinerad med restriktionerna i den nationella ekonomiska politiken som härrör från euroreglerna har bromsat euroområdets ekonomiska utveckling och orsakat obalans i valutaunionens bytesbalans. Man bör avskaffa alltför stränga finanspolitiska restriktioner så att det blir möjligt för medlemsländerna att driva en förnuftig stabiliseringspolitik. Europeiska centralbanken ska rikta penningpolitisk återupplivning direkt till medlemsländer eller offentliga infrastrukturprojekt med betoning på investeringar som främjar en rättvis övergång mot en koldioxidneutral välfärdsstat. Även den gemensamma finanspolitiska kapaciteten ska utökas.

Man ska hindra Europa från att hamna i en ny finans- eller skuldkris. Detta kan göras med striktare bankreglering och reformer inom finans- och penningpolitiken. Om Europa dock hamnar i problem ska investerarna bära ansvar för förlusterna och en mekanism för kontrollerad skuldsanering ska skapas för euroländerna. Euron ska åtgärdas, men den kan inte vara ett tvångsäktenskap. Därför ska det göras möjligt för medlemsländer att avgå från valutaunionen utan att det samtidigt betyder en avgång från Europeiska unionen.

 Vänsterförbundets målsättningar:

• En företagsansvarslag stiftas i vilken globalt agerande företag åläggs att rapportera om och minska de negativa effekter som deras verksamhet har på de mänskliga rättigheterna. Lagen utvidgas så att den gäller även miljöansvar.
• Förpliktande och sanktionerade paragrafer om miljö- och människorättsansvar inkluderas i de handelsavtal som EU ingår. EU ska granska sina handelsavtal och det internationella handelssystemet så att de också är rättvisa mot tillväxtländer.
• Regleringen av hållbar placering främjas i EU.  Ett krav för etisk placering läggs till i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag.
• Man stöder lyftande av frågor om beskattning och världshandeln på FN:s agenda.
• Företagens obligatoriska landspecifika ekonomiska rapportering och skatterapportering ska vara ett av Finlands viktigaste mål i EU. När informationen är öppen försäkrar man att skatterna alltid betalas dit var storföretagens resultat uppnås. Statsbolag åläggs att offentliggöra landspecifik information på ett lika omfattande sätt som i den landspecifika rapporteringen till skattemyndigheterna.
• För att begränsa den spekulativa finansmarknadsspekulationen ansluts Finland till den grupp av länder som bereder en finansmarknadsskatt. Skatten ska göras så heltäckande som möjligt, men i början räcker det med ett mindre antal deltagande länder.
• Finlands skatteavtal utvärderas. Man ska på nytt förhandla om eller säga upp sådana avtal som gör det möjligt att inte betala skatterna eller fördelar beskattningsrätten orättvist mellan staterna. Skatteavtal med länder som inte är samarbetsvilliga sägs upp.
• De globala digitala jättarnas makt begränsas med EU-reglering som försäkrar att de betalar sina skatter och respekterar integritetsskyddet och upphovsrätten.
• Man föreskriver en utflyttningsskatt om kapital som gäller skattskyldiga personer som flyttar till länder med låg beskattning.
• EU-regleringen av förvaltarregistreringen av aktier ska utvecklas så att innehav av värdepapper ska registreras i den egentliga ägarens namn.
• Ett offentligt register skapas i enlighet med den norska modellen. I registret samlas direkta ägar- och förmånstagaruppgifter för alla företag och aktier.
• Främjande av tillväxt och sysselsättning åläggs som Europeiska centralbankens huvudsakliga uppgift – också genom centralbanksfinansiering, beroende på konjunkturläget. Man föreslår att Europeiska centralbanken ges rätten och skyldigheten att begränsat bevilja lån direkt till medlemsländerna i relation till deras storlek.
• Man grundar en offentlig folkbank som är underlydande till ECB och som pålitligt sköter den grundläggande bankverksamheten utan oskäliga serviceavgifter och avkastningskrav.
• Man utreder möjligheten att förändra penningsystemet från privatbankernas system som baserar sig på penningskapande till en mer centralbanksdominerad modell.
• Man skapar en mekanism för avgång från valutaunionen som inte förutsätter avgång från EU.
• Euroländernas finanspolitiska autonomi och ansvar för sina egna skulder förstärks, vilket leder till att man kan avskaffa de problematiska underskotts- och skuldreglerna.
• Man skapar tydliga ramar för euroländernas skuldsaneringsmekanism som en del av Europeiska valutafonden.
• Regleringen av den finansiella sektorn utvecklas för att minska riskerna i bankernas balansräkningar, förverkliga investerarnas ansvar och försvaga ”ödesgemenskapen” mellan banksektorn och staten. Det krävs åtgärder för att till exempel åtskilja affärsbankernas och investeringsbankernas verksamhet och mekanismer för att begränsa bankernas storlek.
• Man skapar gemensam finanspolitisk kapacitet på euroområdet med vilken man kan jämna ut konjunkturer och återuppliva ekonomin i krissituationer. Finansieringen av den gemensamma finanspolitiken förutsätter att man under goda tider samlar in medel via EU:s egna skatter. Vad gäller de egna medlen ska Finland främja bland annat skatten på finansiella transaktioner, EU:s gemensamma och kombinerade företagsskattebas och EU-omfattande miljöskatter i förhandlingar och andra samband som gäller EU:s budgetram.
• Bromsande av obalansen i euroområdets bytesbalans förutsätter förfaranden som också riktas till alltför stora överskott.

4.2 Rättvis beskattning

Det är viktigt för Vänsterförbundet att beskattningen tryggar välfärdsstatens finansiering och jämnar inkomstskillnader och att skatterna betalas enligt betalningsförmåga. Vi anser att man med hjälp av beskattning ska på ett effektivare sätt än i dag stödja till exempel hållbar strukturförändring och förflyttning mot ett energisnålt och smart energi- och produktionssystem som grundar sig på fullständigt förnybara källor. Vårt nuvarande skattesystem uppfyller inte sin uppgift till denna del. Systemet kan inte heller anses vara samhälleligt rättvist eftersom den brett accepterade progressionsprincipen inte alltid förverkligas i praktiken.

Den sjunkande företagsbeskattningen har lett till en internationell kapplöpning som kommer att sluta dåligt för alla, och Finland ska inte accelerera skattekonkurrensen med sitt eget agerande. I stället ska vi aktivt söka efter lösningar till hur denna kapplöpning kan stoppas. Finland ska främja lösningar till företagsbeskattning på EU-nivå och själv behålla en tillräckligt hög företagsskattenivå.

I Finland har inkomst- och förmögenhetsskillnadernas ökning uppenbarat sig särskilt som en separation av ytterligheterna. På grund av nedskärningar i grundskyddet och socialskyddet har låginkomsttagarna blivit efter i inkomstutvecklingen. På motsvarande sätt har höginkomsttagarnas inkomster och egendom ökat tydligt snabbare än alla andras. Beskattningsbesluten har mest lättat beskattningen av höginkomsttagare. Det finländska systemet är särskilt generöst mot ägare av onoterade företag som kan ändra sina inkomster till kapitalinkomster och höja dem med en låg skatteprocent.

När höginkomsttagare och kapitalinkomster gynnas inom beskattningen ökar också den ekonomiska ojämlikheten mellan könen eftersom män är överrepresenterade i de högsta inkomstdecilerna och kvinnorna på motsvarande sätt i de lägsta inkomstklasserna.

Den vänstra hållbara skattereformen lättar arbetsbeskattningen av låg- och medelinkomsttagare, ökar progressionen och skärper egendomsbeskattningen. Man måste sluta gynna personer med höga kapitalinkomster med en separat kapitalskatt, och alla inkomster ska beskattas enligt en enda enhetlig progressiv skattetabell. På detta sätt utvidgas och förenklas skatteunderlaget och skattesmitningen minskas.

Beskattningens miljöstyrande effekt förbättras, och höjningar av den indirekta skatten ersätts låginkomsttagare så att fattigdomen och inkomstskillnaderna inte ökar. Inflödet av skattemedel används till att trygga den omfattande tillgången till högklassiga offentliga tjänster, göra samhället miljömässigt hållbart och säkerställa nödvändiga transfereringar.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Kommunalbeskattningens grundavdrag höjs för att öka de inkomster som låginkomsttagare får i handen.
• Beskattningen av stora arv och gåvor skärps och skatteunderlaget tätas bland annat genom att olika skatteförmåner granskas på nytt.
• Kapitalbeskattningen skärps när man slutar gynna de onoterade företagens dividender. Detta görs genom att man sänker gränsen för skattefria dividender från åtta procent till tre procent. Möjligheterna till skattesmitning med olika holding- och företagskedjearrangemang avlägsnas. Kapitalbeskattningens progression ökas.
• Stora egendomar föreskrivs en förmögenhetsskatt.
• Man begränsar eller avskaffar investerarnas rätt till skatteavdrag för kapitalvederlag i bostadsaktiebolag.
• Det så kallade företagaravdraget minskas för företagare med höga inkomster.
• Man påbörjar arbete för att harmonisera inkomst- och kapitalbeskattningen, utkomstskyddet och de övriga förmånerna så att alla inkomster beskattas enligt samma progressiva skala.
• Beskattningens progression förbättras så att skatter inte uppbärs på årsinkomster på under 10 000 euro. På motsvarande sätt avskaffas den separata kapitalbeskattningen som gynnar personer med höga kapitalinkomster och alla inkomster beskattas likvärdigt enligt en enda progressiv tabell.
• Rätten till skatteavdrag för försäkringspremier för frivilliga pensionsförsäkringar avskaffas.
• Man främjar ibruktagandet av en gemensam och sammansatt samfundsskattesats och en minimisamfundsskattesats i Europa för att förhindra skattekonkurrens mellan länderna. Finlands samfundsskattesats höjs måttligt.
• En källskatt på 30 procent föreskrivs förvaltarregistrerade aktiedividender.
• En Windfall-skatt och bränsleskatt på kärnkraft föreskrivs. Med dessa driver staten in de oförtjänta vinster som gamla kraftverk gjort genom utsläppshandeln.
• Kommunalskatten utvidgas till att omfatta kapitalinkomster genom att uppbära en genomsnittlig kommunalskatt på kapitalinkomsterna till staten och dela ut avkastningen till kommunerna som en del av utjämningssystemet.
• En övergripande ekologisk skattereform genomförs med vilken beskattningens miljöstyrande effekt förbättras och skattestöd som är skadliga för miljön avvecklas.

4.3 Slut på korruption och den grå ekonomin

Den offentliga ekonomins finansiella bas kan förbättras genom att man ingriper i den grå ekonomin och skatteflykten. Man har till all lycka blivit medvetna om skatteunderlagets förvittring och skattesmitningens nackdelar, och många viktiga reformer har redan genomförts. Vänsterförbundet anser dock att tyglande av kringgående av skatt och aggressiv skatteplanering förutsätter ytterligare åtgärder både i Finland och internationellt.

Utöver en förbättring av de globala och europeiska spelreglerna krävs det också en avveckling av de inhemska skattesmitningsstrukturerna. Till exempel har det delvis blivit till och med allt vanligare under de senaste åren att artificiellt höja lönerna som kapitalinkomster för att minimera beskattningen. Även ogenomskinliga investeringsstrukturer har blivit allt vanligare.

Den grå ekonomin, det vill säga den ekonomiska verksamheten vari man undviker att uppfylla sina skattskyldigheter och andra lagstadgade förpliktelser, utgör ett problem även för rättvis konkurrens. När vissa företag inte sköter sina förpliktelser hamnar ärliga företag i problem. Den grå ekonomin åtföljs även av människohandel och kränkning av rättigheterna av arbetstagare i sårbara situationer.

Man kan – och måste – ingripa i den grå ekonomin och skattesmitningen. Utöver lagstiftningsreformer krävs det bättre tillsyn. Detta gäller även för korruption, alltså missbruk av sin maktposition till fördel för sig själv eller en sluten förmånstagargrupp. Det för Finland typiska missbruket av maktpositioner som grundar sig på att på ett korruptionsartat sätt hjälpa exempelvis sina kollegor tas inte upp i konventionella korruptionsmätningar.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Användningen av ett obligatoriskt skattenummer utvidgas stegvis från byggnadsbranschen till inkvarterings- och kosthållsbranschen, städbranschen, fastighetsservicebranschen, varvsindustrin, teknologiindustrin och andra riskbranscher inom den så kallade grå ekonomin.
• Typgodkända kassaapparater tas i bruk inom inkvarterings- och kosthållsbranschen.
• Praxis i den finländska nationella lagstiftningen som möjliggör aggressiv skatteplanering och skattesmitning avlägsnas.
• Den misslyckade taxilagen reformeras så att skatteflykt tyglas till exempel med obligatoriska taxametrar.
• Skadlig skatteplanering görs klart olaglig och möjligheten att kringgå skatterna genom försäkringsskal, holdingbolag, koncernskulder och motsvarande arrangemang avlägsnas.
• De reformer som innefattas av EU:s direktiv mot skatteflykt genomförs mycket ambitiöst.
• Skattesmitningsmöjligheterna som anknyter till förvaltarregistreringen av innehav avskaffas och innehavens offentlighet utökas.
• Att bidra till skatteflykt kriminaliseras: när ett företag, en privatperson eller någon annan juridisk person döms för skatteflykt ska även aktören som planerat och/eller genomfört detta skatteflyktsarrangemang ställas till ansvar.
• Beskattningsuppgifternas offentlighet utvidgas så att även rättelser av beskattningen som gjorts i efterhand är offentliga.
• Beställaransvaret förnyas i enlighet med kedjeansvarsmodellen så att beställaren i sista hand ansvarar för underleverantörernas skatter, avgifter av skattenatur och arbetstagarnas löner.
• Regeringen ska framställa och styrka en strategi för bekämpning av korruption som täcker hela valperioden.
• En lag bereds som skyddar personer som rapporterar misstanke om korruption från motåtgärder.
• Upphandlingslagen reformeras så att det är lättare än i dag för beställaren att ingripa i observerad grå ekonomi.
• Resurserna för myndigheter som undersöker och behandlar grå ekonomi, skatteflykt och aggressiv skattesmitning utökas.

5. Ett miljömässigt hållbart samhälle

Klimatförändringen är den största utmaningen av vår tid och att bygga ett klimathållbart samhälle är en lika stor uppgift som att bygga en välfärdsstat.  Tiden håller dock på att ta slut och därför måste vi agera nu. Ur den generationsöverskridande rättvisans synvinkel är det vårt ansvar att agera.

Klimatförändringen är inte det enda människoorsakade miljöproblemet som hotar jorden och mänsklighetens framtid. Naturens minskande mångfald och andra miljöproblem flätas samman med klimatförändringen och tillsammans bildar de en enda stor miljökris som orsakats av fossilkapitalismen och som försvagar såväl levnadsförhållandena på vår planet som demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Finland och finländarna har en skyldighet att göra sin del för att begränsa klimatförändringen och lösa miljökrisen – både nationellt och internationellt. Vi kan inte rädda jorden ensamma, men vi har en skyldighet att anpassa våra liv efter de villkor som miljön ställer. Samtidigt kan vi vara ett gott exempel för resten av världen, visa hur en miljömässigt hållbar livsstil kan samordnas med en politik som minskar ojämlikheten och ökar välfärden. En koldioxidneutral välfärdsstat är Finlands bästa exportprodukt till världen.

5.1 En klimathållbar ekonomi

Begränsningen av klimatförändringen förutsätter att det politiska klimatet förändras. Vänsterförbundet anser att miljömässig hållbarhet måste bli en faktor som definierar all politik: ett hållbart samhälle kan endast byggas inom ramarna för de villkor som miljön ställer. Miljön och klimatet ska tas i beaktande på ett övergripande sätt på alla politiska sektorer. Målet måste vara att Finland är ett koldioxidneutralt samhälle år 2030 och hela Europa är det år 2040. Efter detta ska båda vara nettonegativa. För att detta mål ska uppnås krävs det en skärpning av målen vad gäller utsläppens minskning och utarbetning av sektorspecifika planer.

Frågan om vad vi har råd till måste omdefinieras. Även hållbarhetsunderskottet måste omdefinieras. Vi måste ur en miljösynvinkel fråga vad vi har råd till i stället för att fundera på vad pengarna räcker till. Vi måste minska det miljömässiga hållbarhetsunderskottet och den miljöskuld som lämnas till de kommande generationerna. Även den europeiska valutaunionens penningsystem och regler för ekonomisk disciplin måste omdefinieras utgående från denna synvinkel.

Planeringen av statens ekonomi och verksamhet måste styras förutom av euron även av utsläpp och utsläppsbudgetar. För olika delområden inom förvaltning, samhälle och ekonomi fastslås årliga utsläpps- och naturresursbudgetar som inte får överskridas.

Sätten att mäta politiken och samhället måste förnyas. Bruttonationalproduktens tillväxt kan inte längre vara samhällspolitikens definierande mätare utan den måste användas tillsammans med indikatorer som mäter utsläpp och faktiskt välbefinnande. Tillväxt är inte ett egenvärde, men ett gott och miljömässigt hållbart liv är det.

Klimatförändringen och miljökrisen har orsakats av vår ohållbara modell för ekonomi och samhälle, alltså fossilkapitalismen, som inte beaktar planetariska villkor. Klimatförändringen har till stor del orsakats av koldioxidutsläpp från fossila energikällor och förändringar i markanvändningen som lett till ett minskat antal kolsänkor. Vårt ekonomiska system har byggts på användningen av fossila energikällor, och nu måste systemet lösgöras från dessa källor.

Vår ekonomiska modell byggs på en kontinuerlig ohållbart växande konsumtion av naturresurser. Välståndet och kapitaltillväxten har delvis byggts på en svag grund, genom att förstöra och exploatera miljön och förutsättningarna för de kommande generationernas liv. En kontinuerligt tilltagande konsumtion av resurser är dock en omöjlighet på en planet med begränsade resurser. Den nuvarande ekonomiska modellen slösar med resurserna och producerar en växande mängd avfall när råvaror och produkter kastas bort efter att ha använts en gång och näringscykeln inte tas hand om. Den slösande ekonomin som grundar sig på engångsbruk och användning av jungfruliga naturresurser ska ersättas med en cirkulär fossilfri ekonomi som grundar sig på återanvändbarhet och sparsamhet.

Att bygga ett klimathållbart samhälle kräver förändringar i vår ekonomiska modell och i hur ekonomin styrs. Denna förändring sker inte av sig själv och behöver incitament, begränsningar och ekonomisk styrning. Utöver bekämpning av ojämlikhet ska miljöstyrning bli beskattningens styrande princip. Förorenaren och den som orsakar miljöolägenheter ska betala, och miljömässigt hållbara val ska formas till ekonomiskt lönsamma alternativ.

Finland, Europa och hela världen behöver ett eget program för ekologisk återuppbyggnad och klimatvälfärd, en green new deal, med hjälp av vilken man utarbetar en plan för övergång mot en klimatsmart och miljömässigt hållbar ekonomi och upprättar en plan för att säkerställa sysselsättningen, trygga välbefinnandet och minska ojämlikheten i en föränderlig ekonomi. I programmet ska man skissera genomförandet av nödvändiga investeringar och beskattningens och lagstiftningens förändringsbehov. Begränsningen av klimatförändringen får inte leda till växande ojämlikhet och inkomstskillnader. Därför ska programmet också skissera hur beskattningens utjämnande effekt på inkomstskillnader förstärks och de förändringar med vilka en stigning i miljöskatterna ersätts till låginkomsttagare med hjälp av beskattning eller en förstärkning av socialskyddet.

Bekämpning av klimatförändringen ses ofta som ett hot mot arbetsplatser. Vissa arbetsplatser kommer oundvikligen att försvinna och arbetets innehåll att förändras, men övergivande av fossila bränslen, gynnande av miljövänlig lokal produktion och en cirkulär ekonomi som baserar sig på återanvändning av resurser kan i själva verket skapa även mer arbete. Arbetet kommer i varje fall att förändras så arbetstagarna ska erbjudas omställningsskydd och möjlighet till omskolning.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Ett ekologiskt återuppbyggnadsprogram (Green New Deal) ska upprättas i Finland och Europa. Med programmet ämnar man att genomföra en genomgripande förändring av samhället på ett miljömässigt hållbart och socialt rättvist sätt.
• En ekologisk skattereform genomförs vari skatterna bestäms enligt mängden orsakade utsläpp.
• I stället för ekonomisk disciplin ska Europa driva en Green New Deal-politik som möjliggör ekologisk återuppbyggnad. Europeiska centralbankens penningpolitiska åtgärder ska riktas på ett sätt som är meningsfullt för naturen.
• Ett program för hållbar övergång upprättas. I programmet fastslås hur beskattningens progression förbättras, hur miljöskatternas höjning ersätts till låginkomsttagare och inkomstskillnaderna hindras från att växa och hur man ska stödja branscher och områden som förlorar arbete som är förknippat med användningen av fossila bränslen.
• Skattestödet för torv minskas och slutligen slopas.
• Företagsstöd som hänger samman med användningen av fossila bränslen minskas i antal.
• Mervärdesbeskattningen utvecklas i en utsläppsbaserad riktning.
• Beskattningen av fossila bränslen höjs utsläppsbaserat.
• Utsläppens påverkan beaktas och minimeras i alla offentliga investeringar.
• Pensionsfonderna åläggs att rapportera sina fossila investeringar och reducera dem.
• Aktörer på finansmarknaden åläggs att rapportera kolrisker.
• En utsläppsbaserad flygskatt tas i bruk.
• Ibruktagande av koldioxidtullar på EU:s yttre gränser främjas. Målet är en global marknadsmiljö där koldioxidsnålhet är en genuin konkurrensfördel för finländska och europeiska företag.
• Förlängning av produkternas livslängd främjas genom att man skapar incitament för produkternas reparation genom att flytta reparationsservicen till en lägre mervärdesskattesats.
• Produkternas artificiella åldrande förbjuds på EU-nivå.
• Man finansierar oberoende forskning som producerar information och utbildning som bygger på samhälls- och beteendevetenskap som stöd för bekämpning av klimatförändringen.

5.2 Minskade utsläpp

Begränsningen av klimatförändringen kräver att utsläppen minskas snabbt. Det är svårt men inte omöjligt.

Energiproduktionen ska göras utsläppsfri. Energiproduktionen och användningen av fossila bränslen orsakar en stor andel av de globala utsläppen. Särskilda utmaningar i Finland är minskningen av utsläpp från fjärrvärme i Helsingfors och några andra större städer och nedkörningen av energiutvinning ur torv. Energiproduktionen ska förflytta sig mot förnybara och utsläppssnåla energikällor. Särskilt vindkraft, solkraft och geotermisk kraft har mycket ökningspotential. Lönsamheten av utsläppsfria och utsläppssnåla former av energiproduktion ska försäkras med beskattningens utsläppsstyrande effekt.

Det framtida energisystemet är decentraliserat och smart. Produktionen av förnybar energi i liten skala ska uppmuntras och stödjas mer än i dag. Bioenergi utgör en del av Finlands energipalett, men produktionen av bioenergi måste uppfylla hållbarhetskriterierna och vara på ett övergripande sätt hållbart.

Trafik och boende är betydande utsläppskällor och även de ska lösgöras från fossila bränslen. Vi måste förändra vårt trafiksystem, minska trafikarbetet och ersätta fossila bränslen med annan drivkraft. Det behövs olika lösningar på olika håll i Finland för att minska trafikutsläppen, men befolkningsrika stadsregioner har en nyckelroll i förändringen. Vid planering av trafiklösningar ska man beakta regionala skillnader eftersom en lösning som fungerar i Kajanaland fungerar inte i Berghäll.

Mängden trafikarbete ska minskas med smart markanvändningsplanering och användning av fjärranslutningar. Särskilt i stadsregionerna ska användningen av kollektiv-, gång-, cykel- och mopedtrafik möjliggöras i markanvändningsplaneringen. Trafikens effektivitet ska förbättras genom att man investerar i spårtrafik och annan kollektivtrafik. Gång-, cykel- och mopedtrafiken ska ökas särskilt i stadsregionerna.

Personbilar kommer att behövas även i framtiden, särskilt i glesbygdsområden. Personbilarnas utsläpp kan dock minskas genom att byta fossila bränslen mot biogas och andra hållbara biobränslen, öka hybrid- och elbilismen och utveckla vätetekniken. Bilismens effektivitet kan också ökas särskilt i stadsregionerna genom mer samåkning och fler bilpooler. Digitalisering förändrar livets alla delområden och rörligheten utgör inte ett undantag. Särskilt i tättbefolkade stadsregioner ska rörligheten i framtiden primärt betraktas som en tjänst, inte ur en ägarsynvinkel.

Flygtrafikens passagerarantal stiger kraftigt och även finländarnas flygresor har fördubblats under de senaste 20 åren. Flygtrafikens tillväxt måste dämpas, detta på grund av att flygtrafiken står för 2–3 procent av de direkta koldioxidutsläpp som orsakas av mänsklig verksamhet. Flygtrafikens utsläpp är till största delen lyxutsläpp eftersom flyg sällan handlar om att förverkliga mänskliga rättigheter eller tillfredsställa grundläggande behov. Till exempel i Finland är största delen av flygresorna fritidsresor. Flygtrafiken beskattas också mindre än annan trafik, och det finns ingen plats för fripassagerare i kampen mot klimatförändring. Eftersom flygtrafiken i princip är global bör även lösningarna göras globalt. Om det inte är möjligt att genomföra globala åtgärder ska flygtrafiken ändå beskattas på EU-nivå eller nationellt.

Vid sidan om persontrafiken ska uppmärksamhet fästas på godstrafiken. Godstrafiken ska allt mer ske på räls, och detta förutsätter investering i järnvägsförbindelser. Den tunga lastbilstrafikens elektrifiering är inte ett realistiskt mål på kort sikt, men användningen av biogas är ett potentiellt sätt att minska den tunga trafikens utsläpp. Även sjötrafiken ska göras mer utsläppssnål vilket förutsätter att den internationella regleringen skärps. Godstrafikens utsläpp kan även minskas genom att man gynnar lokalt producerade nyttigheter och minskar konsumtionen och den globala frakten av onödiga varor.

Boende och uppvärmning av bostäder förbrukar mycket energi. Det väsentliga är att den el och fjärrvärme som används för boende ska ha så låga utsläpp som möjligt. Andra förändringar behövs dock också. Utsläpp från byggande ska minskas genom att man reparerar det befintliga byggnadsbeståndet i stället för att riva det och påskyndar ibruktagandet av ett verktyg för bedömning av byggandets koldioxidavtryck. Utsläpp från byggande ska också minskas genom återanvändning av material.

Man ska investera i alla fastigheters energieffektivitet och stödja fastigheternas energirenovering i större grad än i dag. Energirenoveringarna ska stödjas så att förhållandet mellan kostnad och nytta är positivt även för enskilda invånare. På så sätt äventyras inte låginkomsttagarnas förutsättningar för boende. Energiförbrukningen i fastigheter med direktverkande el kan minskas med hjälp av till exempel jord- eller luftvärmepumpar. Oljeuppvärmning ska frångås under 2030-talet och oljepannorna ersättas med värmepumpar eller hållbart producerad fjärrvärme. I gamla flervåningshus kan man exempelvis investera i återvinning av frånluftsvärme och energieffektiva fönster samt installera solpaneler på taket.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Energibeskattningen görs mer utsläppsstyrande för att minska användningen av fossila bränslen. En målsatt tidsplan för att överge fossila bränslen upprättas.
• Auktioner ordnas för att utveckla och stödja nya förnybara former av energiproduktion. Forsknings- och produktutvecklingsmedel styrs till utveckling av energieffektivitet och förnybara energisystem.
• Befintliga kärnkraftverk och kärnkraftverk som för närvarande byggs är en del av energiproduktionspaletten, men nya stora kärnkraftsprojekt påbörjas inte. Utvecklingen av små modulära kärnkraftverk följs och utreds. I princip investerar man i framtiden i förnybar energi, och de ekologiska problemen med brytning och slutförvaring av kärnbränsle ska noteras vid sidan om de hot som klimatförändringen orsakar.
• Man främjar produktionen av solenergi och annan förnybar energi i offentliga servicebyggnader och kommersiella fastigheter.
• Investeringsstödet för produktion av förnybar energi i liten skala förbättras och byråkratiska hinder avlägsnas. Lagstiftningen reformeras så att elbilarnas batterier kan fungera som elnätets utjämningslager.
• Elöverföringsförbindelserna mellan Finland och de övriga nordiska länderna förstärks.
• Hushåll med låga inkomster stöds i miljövänlig energirenovering, till exempel i ersättning av oljepannor med jord- och luftvärme. Hushållsavdrag kompletteras med ett nytt hushållsbidrag som gör det möjligt även för låginkomsttagare att genomföra energirenovering som stöds med hushållsavdrag.
• Energieffektiviteten och klimatsmartheten i bostadsaktiebolag, bostadsandelslag och egnahemshus förbättras med investeringsstöd för energirenovering. Alternativt utvidgas hushållsavdraget så att det även täcker projekt som förbättrar bostadsaktiebolagens och bostadsandelslagens energieffektivitet eller användning av förnybar energi.
• Fastighetsbeskattningen reformeras måttligt så att den stöder hållbart byggande, och lagstiftningen utvecklas så att den beaktar byggnadens klimat- och miljökonsekvenser under byggnadens hela livscykel.
• Trafik- och markanvändningsplaneringen samordnas bättre än i dag. Ärenden som gäller markanvändning, boende och trafik ska kombineras till ett ministerium för den byggda miljön.
• Trafikens beskattning utvecklas utgående från utsläppsstyrning, detta på så sätt att yrkes- och pendeltrafikens behov uppmärksammas. Utsläppsbeskattningens styrande effekt förstärks.
• Konvertering till biogas och anskaffning av nya biogasbilar stöds även i framtiden, och incitament för byggande av tankstationer för biogas införs.
• Kollektivtrafikstödet ökas så att kollektivtrafiken blir ett fungerande och attraktivt alternativ till att använda den egna bilen.
• Man investerar i räls och järnvägsförbindelser. Ytterligare investeringar krävs i både basunderhållet av transportinfrastrukturen och utvecklingsprojekt. Bangårdarnas funktionalitet, dubbelspår och snabba förbindelser kräver långsiktig planering.
• Graderingen av bilbeskattningen enligt utsläpp skärps.
• Tidsbundna stöd för förändringar i bilbeståndet, såsom skrotningspremier eller konverteringsstöd, ska bestämmas utifrån inkomsterna. Detta möjliggörs med ett nytt inkomstregister. Förändringen skulle rikta stöden på ett rättvist och effektivt sätt.
• En utsläppsbaserad flygskatt tas i bruk inom person- och godstransport och den internationella flygavgiften främjas.
• Skattestöden för trafikbränslen reformeras gradvis så att de bättre främjar hållbar rörlighet.
• Trängselavgifter tas i bruk i huvudstadsregionen. Yrkestrafik som underskrider utsläppsgränserna, elbilar och samåkning ska beviljas befrielse från vägtull. Intäkterna från trängselavgifterna ska användas till att förbättra kollektivtrafiken.
• Utbredningen av gas- och elbilarnas tanknings- och laddningsnätverk till hela landet stöds.
• Pendeltrafikens förmåner förnyas. Till dessa hör bland annat parkeringsförmån, avdrag för arbetsresor, kilometerersättningar och skatteförmån för tjänstebil. På arbetsresorna ska man prioritera kollektiv-, gång-, cykel- och mopedtrafik, utsläppsfria personbilar och samåkning. Yrkestrafikens behov uppmärksammas i reformen.
• Den verkan som gående och cykling har på infrastrukturinvesteringarnas inriktning ökas.
• En utsläppsbaserad flygskatt tas i bruk.
• Initiativ som har som mål att minska utsläppen inom den internationella sjöfarten stöds.

5.3 Större kolsänkor

Förutom att minska utsläppen måste vi också öka bindandet av koldioxid från atmosfären och skydda jordens koldioxidlager. Markanvändningen har en avgörande roll i begränsningen av klimatförändringen. Röjning av naturen för människornas användning accelererar klimatförändringen och oaktsam markanvändning är en orsak bakom klimatförändringen. Vi måste fästa särskild uppmärksamhet vid skogarna, jordbruksmarken och myrarna.

Jordbrukare och skogsägare kan vara klimathjältar. Genom att utveckla jordbruksmetoderna kan man öka mängden koldioxid som binds av jordbruksmarken och samtidigt förbättra lönsamheten och chanserna till en bra skörd. Skogsägare kan öka kolbindningen genom att uppskjuta skogarnas avverkning och ta i bruk sådana metoder för skogsförvaltning som maximerar trädens och markens kolbindning.

Finland har mycket skog och myrar, så användningen av dem är vår specialfråga. Förutom för klimatet har skogar stor betydelse för ekonomin och naturens mångfald, och därför måste vi samordna de ekonomiska och miljömässiga behoven som riktas mot skogsanvändningen.

Skogarnas användningssätt måste bli koldioxidsmarta och antalet avverkningar dimensioneras så att kolsänkorna och koldioxidlagren växer både på kort och på lång sikt. Det väsentliga är att utveckla skogsindustrins förädlingsvärde och virkets användningssätt så att våra skogar blir produkter med så hög förädlingsgrad som möjligt i vilka koldioxiden förblir bunden en lång tid och vilka ersätter fossilbaserade produkter som har större utsläpp. Sätten att odla skog ska undersökas mer än i dag, och dessutom ska koldioxidskogsbruk utvecklas och skogsägarnas kunskaper om skogsanvändningens diverse effekter på klimatet ökas.

Myrar är massiva koldioxidlager. Röjning av myrar och förbränning av torv förstör koldioxidlagren och släpper koldioxid ut i atmosfären. Förvandling av myrar till åkrar orsakar stora utsläpp, så man måste avstå från att göra detta. Energiutvinning ur torv måste minskas och under 2030-talet måste man fullständigt avstå från det. Genom att åtgärda misslyckad skogsdikning och öka rekonstrueringen av myrar är det möjligt att ha en positiv inverkan på jordmånens klimatutsläpp. OK

Normen för städernas och kommunernas planering och reglering av markanvändning och byggande måste bli en minimering av koldioxidutsläpp och tryggande av kolsänkorna bland annat med hjälp av rikliga grönområden, trädbeståndet och träbyggande.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Markens och skogarnas koldioxidlager utökas genom att odlingssätt som förbättrar markens mullhalt utvecklas tillsammans med jordbrukare och forskare.
• Röjning av ny torvåker förbjuds. Man gör det möjligt för jordbrukare att använda gödsel som biogas i stället för att sprida det.
• Det reserverade anslaget för rekonstruering av myrar ökas och Kemera-stödet utvecklas för åtgärder av misslyckad skogsdikning.
• Energiutvinning ur torv minskas med skattestyrning. Målet är att man under 2030-talet fullständigt avstår från energiutvinningen.
• Man upprättar ett övergångsprogram för torvbranschen med vilket man stöder områden som påverkas av torvanvändningens nedkörning. Programmet säkerställer omskolning, åtgärder som främjar sysselsättningen och områdenas energiförsörjning.
• Man försäkrar att träbaserat biobränsle är hållbart. Till exempel stubbar och trädens gröna delar ska lämnas i skogen.
• Antalet avverkningar ska vara hållbart för klimatet både på kort och på lång sikt. En hållbar nivå för skogsanvändning ska definieras utifrån den bästa tillgängliga vetenskapliga expertisen eftersom gallring i enlighet med kontinuerlig skogsodling ökar skogarnas tillväxt och kolsänkor.
• Beskogningen av snårskog och åkerområden som tagits ur produktion stöds i syfte att utvidga kolsänkorna.
• Skogsägare skapas incitament att uppskjuta skogarnas avverkning och öka kolbindningen. Detta görs genom att man upprättar en stödmodell vari skogsägaren får årlig ersättning för den bundna koldioxiden.
• Avskogning motverkas och beskogning ökas med hjälp av ekonomiska incitament och sanktioner.
• Träbyggande främjas i offentliga byggnader.
• Grönytefaktorns användning i byggnadsreglering främjas.

5.4 Ett hållbart livsmedelssystem

Mat har en stor roll i allas liv. Matproduktionen har också stor betydelse för klimatet och miljön. Den orsakar en stor del av alla utsläpp och hänger även samman med naturens minskande mångfald. Att bygga ett hållbart livsmedelssystem utgör en väsentlig del av att bromsa klimatförändringen.

Den ökande produktionen och konsumtionen av kött är ett miljöproblem som berör hela världen. Allt mer betesmark måste röjas för boskap och allt mer foder produceras. Att öka grönsakernas andel av kosten är en väsentlig del av att minska livsmedelssystemets klimat- och miljökonsekvenser. Även gynnande av klimatsmarta sorter är viktigt för att minimera livsmedlens effekt på klimatet. Det är upp till varje hushåll att bygga upp en klimatsmart kost, men den offentliga makten ska gynna en miljövänlig kost med hjälp av rekommendationer, stöd, massbespisning och beskattning.

Många fiskarter är hälsosam och klimatsmart mat, men en stor del av världens fiskbestånd är hotade på grund av utfiskning och förorening. Hållbart odlad fisk är en del av det miljövänliga livsmedelssystemet, men den nuvarande fiskodlingen övergöder haven.

Matsvinn är ett stor problem – utsläppen från den mat som kastas bort har orsakats i onödan. Matsvinn måste minskas inom alla delar av livsmedelssystemet: på åkrarna, i logistiken och i industrin, men även i butikerna, restaurangerna och hemmen.

Sätten att producera mat påverkar även naturens mångfald. Särskilt den rikliga användningen av bekämpningsmedel orsakar problem för miljöbalansen, och intensiv jordbruk och åkerröjning som båda grundar sig på monokultur utarmar jordmånen och miljön. I matproduktionen ska man sträva efter att minska användningen av skadliga bekämpningsmedel och gynna odlingsmetoder som tar naturens mångfald i beaktande. Jordbruksstöden ska utvecklas så att de utöver miljövänlig matproduktion även gynnar odlingsmetoder som stöder naturens mångfald.

Ett hållbart livsmedelssystem garanterar också att livsmedelsproducenterna får rättvis ersättning. Andelen som primärproducenterna får av livsmedelspriset är outhärdligt liten och jordbrukarnas utkomst knapp. Jordbruksstöden ska riktas till aktiva jordbrukare och marknaden ska utvecklas så att den blir mer rättvis än i dag.

Livsmedelssystemet påverkar även djurens välbefinnande.  Djurens välbefinnande är ett egenvärde som ska beaktas i lagstiftningen. Produktionsdjurens välbefinnande ska förbättras genom att man skärper kraven i lagstiftningen. Pälsdjursuppfödning ska avvecklas kontrollerat, och detta förutsätter att ett avträdelsesystem utvecklas för pälsfarmare.

Användningen av många frukter och grönsaker som i sig är hälsosamma kräver en lång, snabb och avkyld transport, och både detta och den finländska växthusodlingen under vintermånaderna orsakar betydliga koldioxidutsläpp. Särskilt i fattigare länder följer endast en liten del av produktionen principen för rättvis handel. Därför ska skörd och användning av inhemska rotsaker, frukter och bär stödjas som en del av byggandet av ett hållbart livsmedelssystem.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Antingen innovations- eller miljösynvinklar beaktas i alla jordbruksstöd. Miljöersättningens kriterier bearbetas så att de är tydliga och effektivare än i dag.
• Jordbrukets energibeskattning förändras så att det stöder användningen av förnybar energi, särskilt biogas. Man åtgärdar systemet för återbäring av energiskatt som stöder användningen av fossila bränslen.
• Ett nytt stimuleringsstöd för övergång till ekologisk produktion skapas och samtidigt ökas rådgivningen och samarbetet mellan gårdarna.
• Livsmedel beskattas utifrån hälsa och miljökonsekvenser. Till exempel en reform av mervärdesbeskattningen gör det möjligt att uppmuntra till miljömässigt hållbar konsumtion och produktion.
• Den lokala näringscykeln stöds så att kväve och fosfor bevaras inom matproduktionen och övergöder inte vattendrag. Ett effektivare näringskretslopp skulle även förbättra Finlands självförsörjning och bytesbalans.
• Ett nationellt livsmedelsprogram som är ekologiskt, etiskt och folkhälsomässigt hållbart skapas. Man gynnar vegetarisk närproducerad och ekologisk mat och rättvisemärkta produkter vid offentliga upphandlingar och massbespisning. Klimatsmart kostrådgivning och forsknings-, utvecklings- och innovationsfinansiering av förädlade finländska vegetariska produkter ökas.
• Jordbruksstöden riktas till aktiva jordbrukare, jordbrukarnas ork stöds och rättvis marknadspraxis främjas.
• Utfiskning förebyggs i Finland och EU genom att fiskekvoterna dimensioneras till en hållbar nivå.
• Man strävar efter att öka strömmingsbeståndet i Finlands närvatten och i hela Östersjön genom att foderfiske efter strömming minskas tillfälligt med begränsningar eller skatter.
• Restauranger och butiker åläggs att dela sin svinnmat vidare.
• Djurskyddslagen reformeras så att strukturer som hindrar rörligheten såsom grisningsburar och bås för fastbundna djur förbjuds efter en övergångsperiod.
• Man upprättar en nationell plan och tidtabell för avskaffning av pälsdjursuppfödning som även innehåller ett avträdelsesystem för pälsfarmare.
• Användningen av bekämpningsmedel som minskar antalet pollinerare minskas med styrning och förpliktelser.

5.5 Mångfaldig och ren natur

Utöver att bromsa klimatförändringen ska vi stoppa minskningen av naturens mångfald. Antalet arter minskar och livsmiljöer förstörs i allt snabbare takt och i allt större skala. Detta trots att människan är fullständigt beroende av naturen och de ekosystemtjänster som naturen erbjuder.

Minskningen av naturens mångfald måste stoppas även i Finland. Skogsskötsel och jordbruk måste bli hållbara med tanke på mångfalden, och antalet skyddsområden måste ökas. Jakten ska dimensioneras så att den inte äventyrar beståndens hållbarhet. Antalet skyddsområden ska ökas och ökning av mångfalden ska också beaktas i kulturskogar, på jordbruksmarken och i stadsområden.

Förutom av ohållbar markanvändning och exploatering av organismer hotas naturens mångfald även av livsmiljöernas förorening. Havens övergödning, kemikaliernas spridning till miljön och den ökande mängden plastavfall är globala problem och resultat av vår ohållbara modell för ekonomi och konsumtion. Förorening ska förhindras med lagstiftning och skärpta tag.

Användningen av jungfruliga råvaror är numera billigare än återvinning och återanvändning av gamla. Användningen av jungfruliga och begränsade råvaror ska prissättas på rätt sätt och gruvornas miljöreglering skärpas. Gruvlagen ska reformeras så att beslutet att anlägga en gruva omfattas av det lokala demokratiska beslutsfattandet, samhället får en rättvis ersättning för företagens vinster och miljöaspekterna beaktas bättre än i dag.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Vandringsfiskbeståndens livskraft förbättras genom att man effektiviserar genomförandet av fiskvägsstrategin och uppdaterar vattenkraftbolagens förpliktelser vad gäller fiskerinäringen. Fiskekvoterna dimensioneras till en för fiskbestånden hållbar nivå.
• Den lokala näringscykeln stöds så att kväve och fosfor bevaras inom matproduktionen och övergöder inte vattendrag.
• Fiskbeståndets förökning och mångfald främjas i kustvatten.
• Skogarnas skyddsgrad höjs till 10 procent i södra Finland och tillräcklig finansiering av skyddet säkerställs. Skyddsprogrammet för myrar uppdateras och genomförs.
• Antalet avverkningar hålls på en nivå som möjliggör bevaring av naturens mångfald och andra användningssätt av skogarna. Tillämpningen av kontinuerlig skogsodling som metod för skogsskötsel ökas i kulturskogar. Stöden till skogsbruket reformeras så att de främjar en mängd olika metoder för skogsförvaltning.
• Förbättringen av naturens mångfald tas i beaktande i reformen av markanvändnings- och bygglagen.
• Nya nationalparker grundas och städer stöds i att öka grönområdenas mångfald. Miljöförvaltningens verksamhetsförutsättningar och tillräckliga resurser tryggas med en separat myndighet vars uppgift är att bevaka det allmänna miljöintresset.
• Onödiga plastprodukter förbjuds och en EU-omfattande plastskatt som är tillräckligt hög för att minska onödig användning av engångsplast inrättas.
• Avfallslagens återvinningskrav skärps.
• Gruvlagen reformeras så att den blir hållbar och så att underjordiska icke förnybara naturresurser i fortsättningen i princip tillhör samhället. En mer rättvis fördelning av ekonomiska fördelar tryggas till exempel med skatt på royalties.
• När gruvtillstånd beviljas gör man en övergripande bedömning i vilken gruvdriftens effekter på lokalsamfund och miljön också tas i beaktande. Kommunerna ska ha rätt att förbjuda anläggandet av gruvor på sitt område även om malmletningstillstånd har beviljats. Malmletning förbjuds på naturskyddsområden.
• Skydd av hotade arter såsom saimenvikaren förbättras.

6. En kunnig, tänkande och kreativ människa

Målet med den vänstra bildningspolitiken är att uppfostra kunniga och tänkande medborgare som känner sina rättigheter och skyldigheter. Utbildning stärker människans förståelse av världen och förmåga att såväl bygga det egna livet och samhället som delta i arbetslivet. Utbildningen ska vara jämlikt tillgänglig för alla oberoende av hembakgrund och inkomst- och förmögenhetsställning. Jämlikheten i och kvaliteten på utbildningen har drabbats av motgångar under de senaste åren på grund av de massiva utbildningsnedskärningarna. Vänsterförbundet vill inte efterlämna en utbildningsskuld till våra barn, utan man ska investera i utbildningen på alla nivåer.

Under småbarnspedagogiken utvecklar barnen grundläggande färdigheter inom gemenskap och lärande. Grundskoleelever å sin sida skapar en grund till sitt eget tänkande och sin sociala verksamhet. Studerande på andra stadiet bygger en grund till sin yrkes- och allmänbildning. Inom högskoleutbildningen bearbetar studerandena sin forskningsbaserade expertis som utvecklas med arbets- och livserfarenheterna genom hela livet. Studierna inom det fria bildningsarbetet möjliggör frivilliga studier under hela livet. Vid sidan av information och kunskaper lär man människor aktivt medborgarskap och deltagande, betonar jämlikheten mellan människor, framhäver respekt för naturen och uppfostrar kritiskt tänkande individer. Lärandet slutar inte i eller begränsas till en skolstig som börjar med småbarnspedagogik och avslutas med högskolan, utan det fortsätter kontinuerligt livet runt. Kontinuerligt lärande ska också möjliggöras för alla människor i olika livssituationer.

Den vänstra vetenskapspolitikens målsättning är att öka människans förståelse av världen och sig själv och att använda information för mänskligheten och för att bygga ett hållbart samhälle.  I en tid då man lutar allt mer på teknik och kunnande är vetenskap väsentlig både socialt och vad gäller naturen, den framgångsrika ekonomiska utvecklingen och främjandet av sysselsättningen. Vetenskap ska vara oberoende och tilldelas tillräckliga resurser.

Kultur och motion är viktiga delar av människans liv. De exemplifierar mänsklighet, kommenterar samhället och bygger välbefinnande. Den vänstra idrotts- och kulturpolitiken utgår från att alla har rätt att uttrycka sig själva och människornas jämlika möjligheter till fritidsintressen ska stödas.

6.1 Lärande livet runt

Alla barn gynnas av högklassig pedagogisk småbarnspedagogik. Daghemsundervisning minskar bevisligen skillnader som uppstår på grund av socioekonomisk bakgrund. Högklassig småbarnspedagogik stöder lärandet när man blir äldre och färdigheterna att klara sig i livet. Vänsterns starka åsikt är att högklassig småbarnspedagogik hör till alla. Vårt mål är att höja på graden av deltagande i småbarnspedagogiken.

Det finländska utbildningssystemet och den grundläggande utbildningen ska förstärkas så att tillräckliga grundläggande kunskaper och färdigheter kan tryggas åt alla unga och att alla har tillräckliga färdigheter att fortsätta med studier på andra stadiet.  En mer jämställd utbildning förutsätter att den grundläggande utbildningens resurser ökas och läroplikten reformeras.

Alla unga ska avlägga en examen på andra stadiet, och yrkesutbildningen och gymnasieutbildningen ska erbjuda alla arbetslivsfärdigheter och tillräcklig allmänbildning. Att främja behörigheten till fortsatta studier på alla utbildningsstadier erbjuder alla lika möjligheter att förverkliga tanken om livslångt lärande oberoende av utbildningsstig. Samtidigt som undervisningsmetoder och innehåll utvecklas måste man se till att alla får tillräcklig närundervisning och att de unga klarar av studierna, men också att de unga mår bra.

Att trygga basfinansieringen för högskolorna har en nyckelroll i högklassig och fri vetenskap och forskning och i utbildningen av experter för arbetslivets behov. Kunnande är en livskraft för Finland, och på grund av detta är det även ekonomiskt viktigt att investera i högskoleutbildning, vetenskap och innovationer.

Att komplettera kunnandet eller lära sig ett nytt yrke mitt under arbetskarriären är i fortsättningen allt vanligare än i dag, och det är också något som samhället ska uppmuntra till. På grund av detta behöver vi ett utbildningssystem som kan erbjuda examina, examensdelar och enskilda kunskaper åt vem som helst under alla skeden av livet. Kontinuerligt lärande ska också vara möjligt för alla. Utvecklingen av modeller för och möjligheter till kontinuerligt lärande är en brännande utbildningspolitisk fråga.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Den subjektiva rätten till dagvård på heltid återförs.
• Gruppstorlekarna i daghemmen minskas både i heltidsgrupper och deltidsgrupper.
• Noggrannare villkor för avvikelse från relationstalen för gruppstorlekarna i småbarnspedagogiken definieras i lagen om småbarnspedagogik.
• Särskilt stöd och dess målsättningar definieras noggrannare än i dag i lagen om småbarnspedagogik. Skiftomsorgens mängd ökas.
• En bindande nationell skolpsykolog- och kuratordimensionering definieras. Den utvidgas i lagen om småbarnspedagogik så att den gäller även småbarnspedagogiken.
• En tvåårig obligatorisk förskola för 5–6-åringar genomförs.
• Nationellt flexibel förskole- och nybörjarundervisning för 5–8-åringar utvecklas.
• Man upprättar en plan som går över valperioderna för övergång till en fullständigt avgiftsfri småbarnspedagogik.
• Strävan efter vinst förbjuds i småbarnspedagogiken på samma sätt som det är förbjudet i den grundläggande utbildningen.
• Kommunerna åläggs att ordna behovsenlig morgon- och eftermiddagsverksamhet för elever i årskurserna 1–4 för att förebygga ojämlikhet. Modeller utvecklas för heldagsskola i vilka hobbyerna är en del av skoldagen.
• Gruppstorlekarna minskas i grundskolorna och maximistorlekar stadgas i lag.
• Vid tillämpning av principen om inkludering i den grundläggande utbildningen ska tillräckliga resurser och stöd garanteras alla elever inom den allmänna undervisningen som behöver särskilt stöd.
• Åskådningsundervisningen utvecklas så att den ännu bättre beaktar irreligiositet och elever som hör till en annan kyrka än den evangelisk-lutherska. Varje elev ges en möjlighet att välja livsåskådningslära oberoende av elevens eller vårdnadshavarnas religiösa samfund. Målet är att avskaffa separat undervisning i religion och livsåskådning och övergå till ett nytt läroämne som grundar sig på nuvarande livsåskådningskunskap.
• För att främja det 12-åriga systemet för grundstudier förlänger man läroplikten till det andra stadiet på ett sätt som tryggar förverkligandet av elevernas regionala och sociala jämlikhet och likvärdighet på det sätt som grundlagen förutsätter vad gäller tillgång till utbildning, byggande av studiestigen och fastställande av behörigheten till fortsatta studier.
• Ytterligare resurser styrs utan dröjsmål till närundervisning inom yrkesutbildningen och upprättande av personliga läroplaner. Detta görs genom att öka basfinansieringen. Högklassig och personlig handledning ska tryggas för lärande på arbetsplatser bland annat genom att utbilda arbetsplatshandledare.
• Studentskrivningarnas vikt i antagningen av studerande minskas. Studentskrivningarna ersätts med en serie vetenskapliga, konstnärliga och tekniska studentavhandlingar som tillsammans bildar en studiemapp som stöder elevernas övergång till fortsatta studier eller arbetslivet i samarbete med högskolorna. Dessutom möjliggörs olika rutter till högskolorna.
• Samarbetet mellan gymnasier och yrkesskolor utvecklas genom att eleverna erbjuds fler gemensamma kurser och möjligheter att avlägga mer individualiserade examina.
• Möjligheten till specialundervisning garanteras på alla stadier, från småbarnspedagogik till vuxenutbildning.
• Andra stadiets och yrkeshögskoleutbildningens regionala täckning tryggas. Finansieringen av yrkesutbildningens inlärningsmiljöer förverkligas på så sätt att genomförandet av till exempel utbildning som kräver materiel tryggas i hela Finland.
• Man tryggar invandrarnas rätt till högklassig och tillräcklig förberedande undervisning och undervisning i finska och/eller svenska som andraspråk.
• Könssensitiv fostran beaktas på alla nivåer inom utbildningen, från småbarnspedagogiken till högskolorna. Sexualkunskap enligt åldersnivå ökas och förbättras på alla skolstadier, och skillnaderna i lärande mellan könen minskas.
• Tillgängligheten av tjänster inom elev- och studerandevården förbättras och multiprofessionell elevvård utvidgas till småbarnspedagogiken genom att kommunerna föreskrivs en lagstadgad plikt att anställa psykologer och kuratorer till småbarnspedagogiken.
• Man investerar nationellt i förebyggande av mobbning. Chefer och lärare ska ha tillräckligt med tid och information att ingripa i mobbning och sexuella trakasserier.
• Målet är att öka finansieringen för forskning, utveckling och innovationer (FoUI) mot en andel av fem procent av bruttonationalprodukten.
• Antalet nybörjarplatser vid högskolorna ökas: målet är att hälften av åldersklassen avlägger en högskoleexamen. Tillräckliga resurser för att trygga högklassig undervisning och handledning säkerställs.
• Utbildningsstadiernas övergångsskeden underlättas till exempel genom avgiftsfria studier inom öppna högskolan med hjälp av vilka det är möjligt att söka till examensinriktade studier.
• Universitetslagen reformeras för att förstärka högskolornas interna arbetsklimat och återställa universitetens kollegiala beslutsfattande och demokrati.
• Högskolornas basfinansiering höjs. Finansieringsmodellerna utvecklas i en riktning som förstärker vetenskapens autonomi. Forskningsfinansieringen och högskolornas strategifinansiering förnyas så att systemet är enklare, effektivare och mer transparent.
• Terminsavgifter som uppbärs av högskolestuderande från länder utanför EU och EES slopas.
• Man genomför en jämlikhetsplan inom utbildningen som täcker hela utbildningsstigen. I planen tas underrepresenterade gruppers tillgång till högskoleutbildning i särskilt beaktande.
• Modeller för livslångt lärande utvecklas på utbildningssystemets alla nivåer i samarbete med utbildningsanordnare och arbetsgivare. Man skapar ett system för finansiering av livslångt lärande i vilket samhället, arbetsgivare och individer deltar.
• Högskolornas utbildningsutbud öppnas för att möjliggöra livslångt lärande i samarbete med högskolorna. Detta sker via onlineplattformar, digitala webbkurser och andra öppna kurser.
• Vuxenutbildning och yrkesinriktad arbetskraftsutbildning ökas. Man utvecklar den examensinriktade fortbildningen som stöder både individens och näringsstrukturens utveckling.
• Alla arbetslösa arbetssökande garanteras rätten till frivilliga studier, och examensinriktade studier under arbetslöshetstiden görs mer flexibla.
• Det fria bildningsarbetets möjligheter utnyttjas bättre än i dag för att möjliggöra livslångt lärande och sprida nya samhällsfärdigheter. Fritt bildningsarbete tilldelas mer resurser än i dag.
• Det karelska språkets ställning som minoritetsspråk ska erkännas och dess ställning ska tryggas med lagstiftning. Dessutom ska ett program för återupplivning av språket inledas.
• Hälsosamma och trygga lokaler för lärande ska säkerställas.

6.2 Kultur och motion för alla

Ett mångsidigt konst- och kulturliv och ett aktivt medborgarsamhälle är en grundläggande förutsättning för en fungerande demokrati och en del av ett bildat samhälle. Konst och kultur är grundläggande behov för det mänskliga livet och sociala umgänget, och de ska vara grundläggande rättigheter för varje människa. Kulturens betydelse framhävs nu när samhället måste söka efter källor för välbefinnande och sysselsättning från andra platser än den ständigt ökande materiella konsumtionen.

Vänstern anser att möjligheten att njuta av kultur och utveckla sina kreativa förmågor och färdigheter i självuttryck är en rättighet som hör till alla. Konstfostran ska ges en starkare ställning i grundskolan. Det ska vara möjligt att ägna sig åt konst och kultur oberoende av boplats, förmögenhet, ålder och bakgrund. Offentliga lokaler ska ställas till medborgarnas förfogande avgiftsfritt. Mer konst och kultur ska föras dit där människor bor och rör sig. Konstnärernas försörjningsförutsättningar ska tryggas.

Allmänna bibliotek är viktiga aktörer som upprätthåller demokratin och stärker gemenskapen. Bibliotek erbjuder sina material, lokaler och tjänster åt alla och främjar på så sätt medborgarsamhället, likvärdigheten och den jämlika rätten till tillgång till information och kulturella innehåll. Vänstern anser att bibliotekens ställning som bildnings- och kulturinstitutioner med låg tröskel ska fortfarande stärkas och försvaras. Den avgiftsfria biblioteksinstitutionen som är fri och tillgänglig för alla ska även i fortsättningen upprätthållas runt om i Finland, detta på så sätt att både glest befolkade områden och tillväxtcentrum uppmärksammas.

Organiserad idrottskultur och elitidrott lever i en tid av omvälvning. Kraven på idrottsföreningarnas verksamhet hårdnar och samtidigt krävs det globalt ansvar från elitidrotten.

Hobbykostnaderna för organiserad idrott för barn och unga har inom flera grenar blivit så höga att de för många utgör ett hinder för deltagande. Alla förvaltningsområden ska öka antalet åtgärder med vilka hobbykostnaderna för barn och unga kan sänkas. Barnens hobbykostnader ingår i det utkomststöd som kommunerna beviljar enligt prövning. Anvisningarna för stödjande av hobbyavgifter är olika kommuner emellan. För att likvärdighet ska förverkligas ska praxis vara enhetligt i hela landet.

Föreningsverksamheten är den motionerande medborgarverksamhetens kärna. Det krävs såväl professionell träning och styrning som avgiftsfrihet från idrottsföreningarna. Denna ekvation är alltför svår för många föreningar som drivs med hjälp av volontärarbete. Förutsättningarna för allmännyttig medborgarverksamhet ska stödjas kraftigare än i dag.

Kvinnornas och minoriteternas ställning i motion och idrott ska identifieras och deras andelar som hobbyister, tränare och beslutsfattare ska förbättras.

En organisation som främjar idrott kan beviljas statsbidrag och i enlighet med idrottslagen tar man vid prövningen av bidragets belopp i beaktande hur organisationen främjar likvärdighet och jämlikhet. Dessa riktlinjer ska systematiskt övervakas och försummelse av dem kan leda till att statsstödet minskas.

Fysisk passivitet hör till vår vardag och därför ska motion också göra det. Fysisk aktivitet ska ökas inom alla förvaltningsområden. Människornas möjligheter att motionera i vardagen ska underlättas som en del av stads- och miljöplaneringen bland annat genom att säkerställa fungerande och säkra leder för gång-, cykel- och mopedtrafik.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Det självständiga konstfältet förstärks genom att utöka antalet konstnärsstipendier och höja på deras nivå. Konstnärernas arbetslöshets- och pensionsskydd utvecklas så att de bättre motsvarar skyddet för andra arbetstagare.
• Tillräckliga anslag anvisas till genomförande av konstinstitutionernas statsandelsreform.
• Möjligheterna för nya konstarter att få stöd underlättas.
• Konstens procentprincip införs i lagen och utvidgas även till social- och hälsotjänsterna.
• Finansieringen av den grundläggande konstundervisningen höjs och dess ekonomiska och regionala tillgänglighet förbättras.
• Bibliotekens uppgift som ett omfattande centrum för information, delningsekonomi och social interaktion utvecklas.
• Bibliotekens roll som främjare av mångsidig läskunnighet, läsning och litteratur och stödjare av informationssökning förstärks.
• Bibliotekens roll som möjliggörare av det avgiftsfria andra stadiet och stödjare av läropliktsålderns förlängning utvecklas.
• Bibliotekstjänsternas tillgänglighet garanteras även i glesbygdsområden till exempel med bokbussar som betjänar ett omfattande område.
• Det ska finnas tillgång till högklassig högskoleutbildning inom biblioteksbranschen.
• Man uppmärksammar att utöver meröppna bibliotek och öppettider behövs det mycket utbildad personal som kan erbjuda yrkeskunnig service.
• Kommunernas lokaler kan användas avgiftsfritt av medborgarorganisationer och organisationer som erbjuder fritidsverksamhet.
• Förvaltningsövergripande samarbete, motion i vardagen och arbete över sektorsgränserna ökas ännu mer för att främja motion.
• Incitament för uppmärksammande av personer med funktionsbegränsning, specialgrupper och underrepresenterade grupper skapas som en del av de allmänna hobbytjänsterna och kulturen.
• Kommunerna ska upprätta officiellt godkända delningsgrunder för idrottsplatsernas användningsturer.
• Kommunernas idrottsanläggningar kan användas avgiftsfritt, särskilt inom motion för barn och unga.
• Skolan i rörelse-verksamhetsmodellen utvidgas till hela landet och till alla utbildningsstadier, från småbarnspedagogiken till högskolorna. Målet är fysisk aktivitet under skoldagen på alla skolnivåer.
• Föreningsverksamhetens förutsättningar att producera högklassig motions- och idrottsverksamhet säkerställs.
• Statens och kommunernas bidrag styrs allt oftare till sådan motionsverksamhet för barn och unga som alla kan delta i oberoende av förmögenhet, ambitioner och kunnande.
• Det ska vara möjligt att använda idrottsplatserna under eftermiddagar, kvällar och veckoslut samt året runt.
• Kultur och motion förs till boendeenheterna, rabatter till kommunernas motionstjänster ges och tjänsternas tillgänglighet säkerställs.

Kultursedlar erbjuds åt långtidsarbetslösa i kommunerna för att öka tillgängligheten. 

7. En frisk och sund människa

Välfärdsstatens bärande tanke är att alla får hjälp när de behöver det och alla har tillgång till vård när de blir sjuka. Vänsterförbundet har en kraftig vilja att förstärka tanken om universalism som ligger bakom välfärdsstaten. Detta betyder att varje människa har tillgång till samma tjänster och förmånssystem oberoende av inkomstnivå och bakgrund och att tjänsterna finansieras gemensamt med skattemedel. I en välfärdsstat stöds och stärks människornas personliga resurser och problem förebyggs genom att man på ett förebyggande sätt investerar i människornas välbefinnande och funktionsförmåga.

Under de senaste årtiondena har samhällets skyddsnät och offentliga tjänster försvagats, skurits ner och privatiserats på grund av besparingar och ideologisk press. Vårt servicesystem har blivit ojämlikt och genuin universalitet förverkligas inte längre.

Ojämlikhetens tillväxt manifesterar sig som anhopning av problem och spridning av fattigdom och sociala problem över generationsgränserna. Ojämlikheten finländare emellan ska inte endast betraktas via skillnader i inkomst och förmögenhet. Ojämlikheten i Finland uppenbarar sig även som exceptionellt stora skillnader i hälsa. Låginkomsttagare är oftare sjuka och köar orimligt länge för att bli betjänade. Förmögna personer använder privata tjänster som stöds med skattemedel, är mer sällan sjuka och lever längre. Hälsoskillnaderna syns redan tidigt i barnens och ungas levnadsvanor och hälsobeteende.

Social- och hälsotjänsterna ska minska hälsoskillnaderna, öka välbefinnandet, förebygga sjukdomar, stödja människornas funktionsförmåga, hjälpa människorna klara sig i vardagen och säkerställa utkomst. Sociala skillnader och hälsoskillnader kan minskas genom att påverka orsakerna till denna ojämlikhet.  Det bästa sättet att förebygga sociala skillnader och hälsoskillnader är genom att minska fattigdomen, arbetslösheten och inkomstskillnaderna och förbättra människornas utbildningsnivå och samhällets servicesystem.

Social- och hälsotjänsternas fördelning i allt sämre finansierade offentliga tjänster och privata tjänster som används av de välbärgade måste stoppas och utvecklingens riktning vändas. Privatiseringen och bolagiseringen av serviceproduktionen inom social- och hälsovården ska avbrytas och det offentliga servicesystemet förstärkas och tilldelas resurser bättre än i dag. Man ska inte sträva efter ekonomisk vinst med privata social- och hälsotjänster som produceras med offentliga medel.

Förebyggande av sjukdomar och problem, kundorientering, likvärdighet, smidighet och stödjande av människornas personliga resurser ska lyftas fram som servicesystemets styrande ideologi. Människan och hens liv bildar en helhet där hälsan anknyter till den sociala situationen och livsmiljön och vice versa. Därför måste även social- och hälsotjänsterna sträva efter att möta och hjälpa människan på ett övergripande sätt, multiprofessionellt vid behov. Servicesystemet måste stödja människan i olika livssituationer, och klientavgifter och byråkrati får inte bli hinder för att ansöka om vård och stöd.

7.1 Bättre social- och hälsotjänster

Vänsterförbundet har en kraftig vilja att minska skillnaderna i hälsa och välbefinnande. Ojämlikheten i den finländska hälsovården syns särskilt i hur de människor som har minst problem med att få vård omfattas av företagshälsa och privata försäkringar och de som har mest problem är låginkomsttagare som omfattas av de offentliga tjänsterna. Samtidigt inriktas klientavgifterna på de lägsta inkomstdecilerna.

Höga avgifter leder till att tröskeln för låginkomsttagare att söka sig till vård stiger. Social- och hälsotjänsternas klientavgifter ska sänkas så att avgifterna inte hindrar tjänsternas användning. Lagen om klientavgifter ska reformeras så att klientavgifter och självrisker sänks för att förbättra låginkomsttagarnas tillgång till vård. Hälsocentralernas klientavgifter måste slopas i hela landet, och systemet för läkemedelsersättning ska revideras så att kostnadsbördan mildras särskilt för personer som ofta är sjuka.

Det bästa sättet att påskynda tillgången till vård på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt för personer som mest behöver det är att styra resurser till primärvården. När åkommor vårdas utan fördröjning och preventivt går det åt mindre skattepengar till åtgärdande tjänster, illabefinnande, arbetsoförmåga och byråkrati. Vårdgarantin för primärvårdens icke-brådskande vård ska skärpas och tillgången till mentalvårdstjänster med låg tröskel ska förbättras från det nuvarande. Vad gäller icke-brådskande fall ska man få tid på läkarmottagning inom högst en vecka. Framtidens social- och hälsocentraler ska utnyttja multiprofessionellt kunnande; sjukskötarnas och hälsovårdarnas mottagningar, fysioterapeuternas direktmottagningar, barnmorskornas mottagningar speciellt i anknytning till kvinnornas preventiva hälso- och sjukvård och rådgivningsbyråtjänster.

Socialarbetet stöder, hjälper och åtgärdar när de förebyggande åtgärderna har misslyckats. Socialarbetet ska förstärkas och införlivas med resten av systemet för hälso- och välfärdstjänster. Socialarbetet ska möta människan som en helhet och hjälpa hen klara sig i vardagen. Man ska snabbt få tid på socialarbetarens eller socialhandledarens mottagning och socialvårdstjänsterna ska erbjudas åt människor med låg tröskel och utan klientavgifter.  Socialarbetets kunnande ska vara en fast del av framtidens social- och hälsovårdscentraler och den information som socialarbetet producerar ska utnyttjas när man löser samhälleliga problem.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Vårdgarantin för primärvårdens icke-brådskande vård förkortas till en vecka.
• Hälsocentralernas klientavgifter slopas i hela landet.
• Lagen om klientavgifter reformeras. Man övergår till ett harmoniserat avgiftstak för receptbelagda läkemedel, klientavgifter och hälso- och sjukvårdsresor. Dess nivå sänks till 600 euro per år. Enskilda avgiftstak ska dock bevaras eftersom endast en av personens självriskgränser kan fyllas. Takbeloppet är även i fortsättningen det nuvarande 300 euro.
• Efterskänkning av klientavgiften generaliseras genom kommunala beslut och vid behov genom att skärpa lagen så att social- och hälsotjänsternas avgifter inte utsöks. Anvisningar för efterskänkning av avgifter ska finnas på varje kommuns webbplats.
• Läkemedelsersättningarna höjs så att kostnaderna för långtidssjuka och personer som behöver mycket läkemedel minskar. Initialsjälvrisken för läkemedel slopas.
• Mentalvårdstjänster och service för missbrukare utökas och man investerar i förebyggande mentalvårds- och rusmedelsarbete. Vården av personer som har både rusmedelsproblem och problem med den psykiska hälsan ska ske på samma ställe, och rusmedelsproblem får inte utgöra hinder för tillgång till mentalvårdstjänster.
• I utvecklingen av välfärdstjänster lyssnar man på invånare och arbetstagare som producerar närservice.
• Utgångspunkten för rusmedelspolitiken ska vara att minska rusmedelsskadorna, avlägsna den stämpel som missbrukare bär och göra det lättare att söka sig till missbrukarvård.
• Personer med spelproblem och övriga missbrukare erbjuds vederbörlig vård.
• Spelautomater flyttas från butiker, restauranger och motsvarande platser till spelhallar.
• Man ska utan dröjsmål få hjälp till problem med den psykiska hälsan. Terapigaranti föreskrivs. I brådskande situationer ska personen komma till bedömning av vårdbehovet inom ett dygn. Garantin om vård inom en vecka utvidgas så att den även omfattar primärvårdens mentalvårdstjänster. Samtalshjälp med låg tröskel ska erbjudas snabbt inom primärvården utan remiss- och diagnosruljangsen. Samarbetet mellan sjukhusvård och öppenvård förbättras och vårdens kontinuitet säkerställs. Resurserna för psykiatrisk öppenvård utökas så att den vård som påbörjats på sjukhuset fortsätter utan avbrott även hemma.
• Tillgången till såväl kortvarig som långvarig psykoterapi ska förbättras genom att öka psykoterapiutbudet som en tjänst inom den offentliga sektorn. Kriterierna för att få vård lättas och görs likvärdiga genom att man möjliggör tillgång till psykoterapi även på andra grunder än återställande och upprätthållande av arbetsförmågan. Psykoterapeuternas utbildning ökas och omfattas av den offentliga finansieringen.
• Patientlagen reformeras så att patienterna får bättre möjligheter att delta i besluten om sin vård och så att bevakningen av patientens intressen säkerställs vid utredningen av felbehandling och beslut om ersättningar. Patient- och socialombudsmannasystemet ska bli självständigt från producenterna.
• Rätten till tillgång till regelbundna avgiftsfria hälsokontroller säkerställs för personer som inte omfattas av studerande- och företagshälsovården och för personer som behöver mycket stöd. De arbetslösas möjligheter till rehabilitering säkerställs om arbetsförmågan minskar.
• Socialarbetarna ges tillräckligt med arbetstid så att de kan sätta sig in i klienternas situationer och stödja dem med olika metoder för växelverkan och social handledning. Man ska få tid på socialarbetarens eller socialhandledarens mottagning inom en vecka.
• Maximiantalet klienter för socialarbetare definieras för att säkerställa kvaliteten på socialarbetet, till att börja med i barnskyddet.
• De så kallade papperslösa personernas rätt till nödvändig vård tryggas.
• En lagstadgad rätt till avgiftsfria preventivmedel för personer under 25 år säkerställs i hela landet.
• Möjligheterna till ekonomisk vinst för privata företag som producerar social- och hälsotjänster med offentlig finansiering ska begränsas i lagen.
• Ett program för förebyggande av självmord upprättas och resurser allokeras till dess åtgärder. Män har större risk för självmord än kvinnor, och detta tas tillsammans med självmordens regionala skillnader i särskilt beaktande.
• Tillräckliga resurser för förlossningsverksamheten säkerställs och möjligheten för fortsatta förlossningar i enheter i de nuvarande glest befolkade områdena garanteras.
• Skolor, daghem, sjukhus och övriga offentliga byggnader med problem med inomhusluft repareras. Vården som ges åt personer som blivit sjuka av inomhusluft och har symptom på grund av problem med inomhusluft förbättras.
• Statsrådets förordning om att sjukhus som sköter förlossningar ska sköta åtminstone 1 000 förlossningar per år upphävs. Sjukvårdsdistrikten och landskapen efter att social- och hälsovårdsreformen genomförts ges rätten att själv bestämma om hur förlossningarna ordnas.

7.2 Strukturerna inom social- och hälsotjänsterna i skick

Social- och hälsovårdens strukturreform måste genomföras så att man kan förbättra vårdens tillgänglighet, investera i förebyggande tjänster och minska skillnaderna i hälsa. Reformen är också nödvändig så att man ska kunna öka servicesystemets och vårdkedjornas smidighet och kostnadseffektivitet. De regionala skillnaderna vad gäller tjänsternas tillgänglighet och kvalitet är stora, vilket betyder att social- och hälsovårdsreformen måste genomföras omedelbart oberoende av landskapsförvaltningens övriga lösningar. Meningsskiljaktigheter vad gäller gränsdragning och uppgifter får inte utgöra hinder eller användas som pjäser i maktspel.

Möjligheterna speciellt för mindre kommuner att svara för social- och hälsovårdstjänsterna försvagas i takt med att befolkningen åldras och urbaniseringen fortsätter. I större städer orsakar fördelningen av tjänsternas produktionsansvar mellan städerna och sjukvårdsdistrikten suboptimering och oenhetlighet i servicekedjorna. Detta syns i hur hälsocentraler och det förebyggande arbetet ständigt allokeras alltför lite resurser och patienter skickas från kö till kö och expert till expert. På grund av detta ska ansvaret för hela servicekedjan överföras till en enda självstyrande aktör. En med val vald landskapsförvaltning ansvarar för tjänsterna och ersätter regionförvaltningens nuvarande indirekta nivåer.

I den nya situationen ordnar självstyrande landskap social- och hälsovårdens lagstadgade tjänster.  Landskapen ansvarar för tjänsteproduktionen, och vid behov kan tjänsterna kompletteras genom att skaffa dem från andra producenter, såsom företag och organisationer. Detta ska genomföras på ett sätt som inte äventyrar invånarnas jämlikhet eller tjänsternas kvalitet. Kommunerna producerar tjänster som främjar invånarnas välbefinnande och hälsa.

Utöver integrationen av primärvård och specialiserad sjukvård behövs det bättre integration mellan social- och hälsotjänsterna. Även patientdatasystemen och finansieringen av social- och hälsovården ska integreras. För att integrationen kan förverkligas måste man övergå till enkanalsfinansiering. Enkanalsfinansiering möjliggör bättre förvaltning och planering av social- och hälsovårdskostnaderna som en helhet. Integrationen ska genomföras framför allt på en praktisk nivå så att situationen som en person som behöver många tjänster befinner sig i behandlas som en helhet i stället för på flera olika ställen.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Ordnandet och produktionen av såväl social- och hälsovården som brand- och räddningsväsendet överförs till självstyrande landskap. Sjukvårdsdistrikten, primärvårdens samkommuner och samkommunerna för brand- och räddningsväsendet kan samtidigt avskaffas.
• Landskapens beslutsfattare väljs med direkta val för att säkerställa genuin självstyrelse och demokrati i regionförvaltningen.
• Social- och hälsovårdens kommunala finansieringsansvar överförs till staten. Självstyrande landskap ges en möjlighet att komplettera sina tjänster via landskapsbeskattning som föreskrivs till dem. Även statsandelarna för de väsentligaste sjukförsäkringsersättningarna, såsom sjukförsäkringsdagpenningen, läkemedelsersättningen och reseersättningen, ska med social- och hälsovårdsreformen överföras till landskapen även om FPA fortfarande sköter om utbetalningen.
• Landskapen ges beskattningsrätt som kompletteras med statsandelar som utjämnar regionala skillnader. Kommunalskatten sänks när finansieringen och ansvaret för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna överförs från kommunerna till landskapen.
• Tjänsterna produceras huvudsakligen offentligt, övriga tjänsteproducenter kompletterar tjänsterna. Den tredje sektorns förutsättningar att producera tjänster tryggas. Lagen som begränsar social- och hälsotjänsternas utkontraktering skärps.
• Fungerande social- och hälsovårdscentraler och omfattande närservice för invånarna säkerställs i kommunerna även i fortsättningen.
• Man harmoniserar social- och hälsovårdens datasystem, säkerställer att informationen flödar och slutar använda pengar på system som inte fungerar.
• Hela ansvaret för social- och hälsovårdstjänsternas finansiering överförs till landskapen. Även statsandelarna för de väsentligaste sjukförsäkringsersättningarna, såsom sjukförsäkringsdagpenningen, läkemedelsersättningen och reseersättningen, ska med social- och hälsovårdsreformen överföras till landskapen även om FPA fortfarande sköter om utbetalningen.
• Social- och hälsotjänster samlas i samma enheter så att experter inom social- och hälsovårdsbranschen samarbetar tätt med varandra och människans situation behandlas som en helhet. Vad gäller ledning av integrerade tjänster ska expertis inom såväl hälso- och sjukvård som socialarbete vara likvärdigt representerade.

7.3 Stöd livet runt

Välfärdsstaten ska ta hand om människan i livets alla skeden. Samhällets stöd och hjälp behövs i allmänhet mest i början och slutet av livet, i barndomen och i ålderdomen. På grund av funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom kan människor även ha ett permanent behov av diverse tjänster. Välfärdsstaten måste garantera tjänster som behövs vid olika skeden av livet med betoning på stödjandet av funktionsförmåga och människornas personliga resurser och förverkligandet av självbestämmanderätten. Närståendevårdarnas arbete kompletterar på ett betydande sätt de offentliga social- och hälsotjänsterna, och därför ska detta arbete tryggas.

Finland åldras med fart. Äldre människor utgör en stor samhällelig resurs, men åldrandet utgör också en utmaning för samhälleliga strukturer och tjänster. Hela samhället måste göras åldersvänligt och äldres välbefinnande och hur de klarar sig ska stödjas på samhällets alla delområden.

Tyvärr har även äldre, långtidssjuka, hemlösa och personer med funktionsnedsättning en ojämlik ställning i samhället. Låginkomsttagare, äldre som hör till språk- och kulturminoriteter, personer med missbruksrelaterade och psykiska sjukdomar, hemlösa och personer med funktionsnedsättning som inte har nära anhöriga som kan ta hand om saker och stödja vardagen är i den svagaste ställningen. I välfärdsstaten ska alla säkerställas en mänsklig och trygg ålderdom. Alla ska ha rätt och möjlighet att bli äldre utan rädsla för ensamhet, omsorg eller hur de ska klara sig.

Fattigdom bland barnfamiljer har ökat under de senaste åren. Problemen även anhopar sig, och utsatthet har alltmer blivit ett generationsöverskridande problem. Det väsentliga i stödjandet av barnfamiljer är förutom tryggandet av arbete och utkomst även tillgängligheten av förebyggande tjänster med låg tröskel. Lite stöd när problemen uppstår kan stoppa problemen från att anhopa sig och rädda familjen från behovet av korrigerande åtgärder under en senare tidpunkt. Utöver förebyggande familjearbete ska man också uppmärksamma familjernas utkomst och barnens jämlika möjligheter till fritidsintressen. Modellerna för ungdomsarbete och tjänsterna för unga ska utvecklas så att de ungas delaktighet och hantering av vardagen förstärks. Servicesystemet måste möta ungdomarna som en helhet via sömlösa och tvärsektoriella tjänster.

Funktionsnedsättning berör många finländare, antingen under hela livet eller under en del av det. Finland måste bli ett likvärdigt och tillgängligt land där personer med funktionsnedsättning kan leva ett gott och balanserat liv. Samhällets tillgänglighet medför mervärde till alla och gynnar såväl personer med funktionsnedsättning som till exempel äldre och barnfamiljer. Tillgänglighet innebär inte enbart ramper och hissar. Det innebär bland annat tydlig information, induktionsslingor och möjligheter för personer med funktionsnedsättning att röra på sig och leva så självständigt som möjligt.

Självbestämmanderätten ska bli utgångspunkten för all funktionshinderpolitik. En person med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att välja hur, var och med vem hen lever, startar familj, motionerar, arbetar, studerar, idkar eller deltar i samhällelig påverkan.

Vänsterförbundets målsättningar:

• En lagstadgad vårdardimensionering på 0,7 inom dygnetruntvård för äldre föreskrivs och får inte underskridas. Även hemvårdens kvalitet och dimensionering förbättras. Vårdberoende beaktas som en faktor som höjer dimensioneringen. Dimensioneringens genomförande och skötande bevakas bättre än i dag.
• Rådgivningsbyråer för äldre dit över 65-åringar kallas för regelbundna välbefinnandekontroller, välbefinnanderådgivning och servicerådgivning tas i bruk.
• Tydligare och skäligare avgiftskriterier och avgiftstak för serviceboende med heldygnsomsorg, boendeenheter, familjevård och hemvård föreskrivs i reformen av lagen om klientavgifter.
• Lagen om klientavgifter ska följas vid klientavgifter för offentligt finansierade privata tjänster som erbjuds med servicesedel.
• I reformen av lagen om klientavgifter ska dispositionsmedlen för omsorgstjänsternas klienter göras enhetligare och höjas.
• Mervärdesskatten på produkter för intimhygien såsom mensskydd, tamponger och urininkontinensskydd sänks från 24 procent till 10 procent, eller de görs helt skattefria. Hemlösa kvinnor tryggas avgiftsfria mens- och inkontinensskydd.
• Tillräcklig smärtbehandling är en mänsklig rättighet. Patienter med smärtor ska få den smärtbehandling de behöver.
• Äldreomsorgslagen reformeras och kommunernas och de framtida landskapens tillsyn över efterlevnaden av äldreomsorgslagen skärps, särskilt vad gäller att göra upp och följa behandlingsplaner.
• Tillräckligt med yrkeskunnig personal anställs inom äldrearbete och utbildas.  Kunnande inom geriatrisk och psykogeriatrisk vård ökas.
• Möjligheterna till mångformigt kollektivboende som en modell mellan ensamboende och serviceboende med heldygnsomsorg ökas. Äldre och andra som behöver mycket stöd har tillgång till gemensamt serviceboende om de så önskar och tvingas inte att vara ensamma hemma.
• Tillräcklig funktionshinderservice säkerställs oberoende av människans ålder. Kostnader som orsakas av anskaffning av, underhåll av och service på hjälpmedel som personer med funktionsnedsättning behöver i vardagen ersätts till fullo.
• Livslånga och nödvändiga tjänster för personer med funktionsnedsättning ska inte längre konkurrensutsättas.
• Det ska finnas tillräckligt med tolkservice, färdtjänster och personlig hjälp för alla som behöver dem.
• Det stöd som personer med funktionsnedsättning behöver i småbarnspedagogiken, sin skolgång och sina studier tryggas. Särskilt stöd planeras individuellt. Man inser att placering i en grupp i allmänundervisning inte är det enda alternativet.
• Stödet till närståendevård höjs så att det är tillräckligt och åtgärder vidtas för att säkerställa närståendevårdarnas ork. För den som närståendevårdaren tar hand om ordnas en trygg vårdplats under närståendevårdarens lagstadgade lediga dagar.
• Nationella kriterier för stöd för närståendevård och närståendevårdarnas lediga dagar upprättas, och utbetalningen av stödet för närståendevård överförs till FPA.
• En likvärdig rätt till stöd för närståendevård och andra lagstadgade förmåner och tjänster som gäller närståendevård tryggas också för närstående till mentalvårdspatienter och för alla andra grupper av närstående.
• Staten ska garantera kommunerna tillräckliga resurser för realiserandet av familjearbetet, barnrådgivningsarbetet, skolhälsovården, ungdomsarbetet och det övriga tidiga stödet och förebyggande socialarbetet.
• Maximiantalet klienter för socialarbetare inom barnskyddet föreskrivs.
• Barnskyddstjänsterna ska tillgodose barnets och familjens individuella behov i tid. Lösningarna för tillfällig barnavård för personer som får närståendevård och ensamstående föräldrar tryggas. Modeller för socialarbete och familjetjänster som är inriktade på förebyggande av problem införs i alla kommuner.
• Verksamheten av vägledningscentrumen som samlar ihop tjänster för unga utvecklas och det uppsökande ungdomsarbetets resurser tryggas. För att säkerställa kontinuiteten av vägledningscentrumens verksamhet och koordination säkerställs deras finansiering ur statsbudgeten.
• Utöver uppsökande ungdomsarbete ökas eller påbörjas uppsökande äldrearbete, uppsökande mentalvårds- och rusmedelsarbete och uppsökande funktionshinderarbete i kommunerna. Tillräckliga resurser för olika former av hjälp med låg tröskel tryggas.
• Underhållsstödet höjs. Distansförälderns ekonomiska ansvar och omsorgsansvar ska vara större än i dag.
• Barnfamiljernas hemservice ökas.
• Sätt som gör det lättare för ensamstående föräldrar att kombinera arbetslivet och familjelivet utvecklas.

8. En värld av fred och samarbete

Det krävs internationellt samarbete för att lösa de stora problemen i världen. Krig, klimatförändringen, storföretagens växande makt, förmögenhetens anhopning, havsförorening, terrorism och invecklade konflikter, den farligt växande spänningen mellan stormakterna och ofrivillig invandring kan endast lösas med samarbete mellan länder och människor. Den vänstra världsbilden omfattar också tanken att mänskliga rättigheter hör till alla människor i världen. Vi vill inte uppföra gränser och misstänksamhet mellan människor, vi vill bli av med dem.

Världen är på många sätt mindre än någonsin tidigare. Informationsförmedlingens och webbens utveckling har medfört att människor kan vara i kontakt med varandra och vet vad som händer i världen. Å andra sidan sprids även falska nyheter, terrorism och propaganda effektivt från land till land. Den globala ekonomin har lett till allt större ömsesidigt beroende mellan länder och människor. Vi kan resa och njuta av nyttigheter som har producerats i olika länder, men å andra sidan sprids också sjukdomar och ekonomisk instabilitet snabbt.

Fastän extrem fattigdom har minskat globalt och allt fler barn runt om i världen kan gå i skola har det internationella samfundet massiva utmaningar framför sig.  Till följd av diverse konflikter och katastrofer finns det nu mer flyktingar i världen än någonsin under andra världskriget, befolkningstillväxten utmanar den hållbara utvecklingen och klimatförändringen hotar att beröva särskilt världens fattiga livets förutsättningar.

Europeiska unionen är en central referensgrupp för Finland. Genom att påverka i riktning mot EU påverkar vi mot både Finland och hela det internationella samfundet. I stället för att ändlöst betona marknadsfriheten ska EU i sin verksamhet koncentrera sig på att lösa de stora övernationella problemen av vår tid och främja människornas välbefinnande.

Vänstern anser att man i den nuvarande världssituationen inte behöver acceleration av militär upprustning utan avveckling av militära motsättningar och initiativ till fred, ökning av det internationella samarbetet och den internationella dialogen, respekt för mänskliga rättigheter, investering i utbildningen och bindande avtal för att rädda miljön.

8.1 Finland bygger fred

Vänsterförbundet anser att det bästa sättet för Finland att skapa fred och internationell säkerhet är genom en aktiv och initiativtagande utrikespolitik i vilken FN har en central roll. Som ett militärt alliansfritt land betonar Finland samarbete med bred grund, utvecklingen av ekonomiska relationer och medborgarsamhällets verksamhetsmöjligheter.

Det bästa fredsarbetet är att avlägsna ojämlikheten och främja den hållbara utvecklingen. Finland måste stödja FN-systemet och det internationella rättssystemet som grundar sig på det. I stället för att sluta oss in i nationalstater måste vi nu förstärka öppna internationella samfund. Vi behöver nedrustning och fredligt förebyggande av konflikter.

För Finlands säkerhet är Europeiska unionen det viktigaste internationella samfundet. Genom att främja freden förstärker EU även Finlands säkerhet. EU får dock inte användas som ett redskap för maktpolitik eller intressesfärstänkande. EU:s inbördes förpliktelser för gemensamt ansvar och bistånd ska inte missbrukas och Finland ska alltid själv bestämma formen av biståndet.

Finlands utrikespolitik grundar sig på globalt främjande av mänskliga rättigheter, jämlikhet och stabilitet. Agenda 2030 för hållbar utveckling ska styra Finlands utrikesverksamhet. För att Finland ska vara en trovärdig aktör på internationella forum måste respekten för mänskliga rättigheter och internationell rätt även vara konsekvent inom Finlands handelspolitik. Under en tid då världspolitiska spänningar och militär upprustning ökar är det viktigare än någonsin att stater som Finland lyfter fram mänskliga rättigheter i det internationella samarbetet. Ratificering av ILO:s konvention 169 stärker samernas kulturella självstyre. Dessutom reformeras sametingslagen i samarbete med Sametinget.

Norden är en central referensgrupp för Finland. Nordens mångfaldiga samarbete medför säkerhet till Finland, särskilt när det inte är säkert åt vilket håll Europeiska unionen utvecklas. I Norden har man redan länge förstått att fred främjas med ett jämlikt samhälle och med aktivt och initiativtagande internationellt samarbete. Det nordiska samarbetet vad gäller ekonomi och säkerhet måste ökas. Detta ska dock inte användas som en omväg till ett Nato-medlemskap. Finland fattar sina utrikes- och säkerhetspolitiska beslut självständigt.

Finland ska inte gå med i försvarsalliansen Nato. Ett Nato-medlemskap skulle försvaga Finlands stabila säkerhetsmiljö. Finland ska förstärka samarbetet med Sverige för att främja den militära neutralitetspolitiken och den internationella fredspolitiken. Finland ska agera på ett aktivt och initiativtagande sätt för att stärka FN:s och OSSE:s freds- och säkerhetsstrukturer.

Stormakternas och deras allierades krafttag och kränkningar av den internationella rätten från Ukraina till Mellanöstern och från Östasien till Latinamerika kan inte godkännas. Även om krafttagen och kriserna inte direkt hotar Finlands säkerhet orsakar varje kränkning av den internationella rätten och varje därtill anknuten fientlighet, må de hända nära oss eller långt borta, både lidande på krisområdena och försvagning av det internationella avtalsbaserade samarbetet. Som värst ökar de hotet av kärnvapenkrig ännu mer. Därför ska Finland stödja krafttagens avslutande och efterlevnaden av den internationella rätten såväl i Ukraina och Mellanöstern som i hela världen. Finland ska stödja hållbar fred i Ukraina både som en del av EU och genom egna åtgärder.

Säkerhetens grundorsaker kan inte besvaras militärt – orättvisor stoppas inte med vapen, varken i Finland eller ute i världen. Säkerheten och även försvarets trovärdighet ökas av att man tar hand om samhällets demokratiska strukturer och av ett jämlikt samhälle som upplevs som eget.

Försvarsmakten och dess upphandlingar begränsas av samma ekonomipolitiska realiteter som de övriga politiska delområdena. Vänsterförbundet godkänner inte det oproportionerliga ökandet av försvarsförvaltningens resurser. Folkarmén och ett självständigt försvar utgör grundlinjerna för Finlands försvarslösning, och vi måste hålla fast vid dem. Värnplikten ska dock moderniseras och utvecklas så att könen bemöts likvärdigt och valfriheten ökas.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Finland ska bedriva en aktiv och initiativtagande utrikespolitik som grundar sig på ett brett internationellt samarbete och betonar fredsarbetet. Finland ska också stärka det multilaterala samarbetets strukturer. Den hållbara utvecklingens principer styr både den globala politiken och all utrikes-, säkerhets- och handelspolitik.
• Försvarsanslagen binds inte vid något index som automatiskt höjer utgifterna varje år, utan även det övriga samhällets behov beaktas när försvarsanslagen dimensioneras. Fullmakten kan inte heller vara öppen vad gäller upphandlingen av materiel. Vad gäller anskaffningen av jaktplan utgår Vänsterförbundet från bevarande av sådan prestanda med vilken man på ett trovärdigt sätt kan förhindra strävanden efter eller spekulationer över användningen av det finländska området för aggressioner mot andra länder. Bevarandet av denna prestanda kan tryggas med en kostnadsnivå vad gäller anskaffningar och underhåll som är avsevärt lägre än den som försvarsmaktsledningen har hindrat. Försvarspolitiken ska tas upp i offentlig debatt och beslutas om i riksdagen.
• Värnplikten omarbetas efter dagens behov och valfrihet och jämlikhet ökas med en modell för beredskapsplikt, inte genom att gå mot en yrkesarmé. Värnplikten bemöter alla kön jämlikt. Straffen för vapenvägran lindras och civiltjänstens längd görs kortare. Vapenvägran straffas inte med fängelse.
• Nordiskt samarbete ökas. Finlands naturligaste samarbetspartner är Sverige, som inte tillhör någon militär allians.
• Exploateringen av det arktiska områdets naturresurser ska stoppas och ett naturskyddsområde som omfattar hela Arktis ska bli ett mål för de internationella förhandlingarna.
• Finland ansöker inte om medlemskap i Nato. Vänsterförbundet kräver att värdlandsavtalet behandlas i riksdagen och strävar efter att upphäva avtalet.
• Man deltar mer aktivt i fredsbevarande operationer och civil krishantering. Naturliga operationer för Finland är FN-ledda operationer där risken att bli part i ett krig är liten, inte Nato-ledda operationer.
• Deltagande i sådan internationell krigsövningsverksamhet som snarare försvagar än förstärker stabiliteten och motsättningarnas lindring i Östersjöområdet och Nordeuropa ska förhindras.
• Bilaterala kontakter med Ryssland upprätthålls. På lång sikt måste Ryssland fås att återvända till det övergripande europeiska samarbetet.
• Man stödjer strävandena för en fredlig lösning av konflikten i Syrien och ger humanitär hjälp till människor som lider av kriget i området. Alla demokratiska krafter i Syrien ska godkännas som parter i fredsförhandlingarna. Rojavas och Norra Syriens federations arbete med att bygga ett demokratiskt samhälle stöds. Man arbetar för att Turkiets militära angrepp mot och ockupation av norra Syrien ska avslutas.
• Staterna Palestina och Västsahara erkänns.
• Finansieringen av utvecklingssamarbetet ökas mot en andel av 0,7 procent av bruttonationalprodukten. En lag om utvecklingssamarbetet stiftas för att säkerställa en följdriktig utvecklingspolitik.
• Vapenhandel avslutas med länder som är i krig, har konfliktdrabbade områden eller trampar på de mänskliga rättigheterna. Sådana stater är till exempel Saudiarabien, Turkiet, Förenade Arabemiraten och Israel.
• En aktiv nedrustning drivs och Finland ansluter sig till konventionen om förbud mot klustervapen. Finland undertecknar fördraget om förbud mot kärnvapen.
• Statsunderstödet till organisationer för fredsarbete och medborgarorganisationer som främjar internationellt samarbete höjs betydligt.

8.2 Ett Europa för människor

Vänsterförbundet strävar efter en Europeisk union vars verksamhet bygger på att minska fattigdom och ojämlikhet, respektera arbetstagarnas rättigheter och skydda klimatet och miljön. EU har under årens lopp definierats av högerpolitik och fokuserat på verksamheten på den inre marknaden.  Vänsterförbundets mål är att förändra situationen och bygga en Europeisk union i vilken tyngdpunkten ligger på människornas och naturens välbefinnande. Detta förutsätter att unionens politik vänder riktning.

De stora säkerhetsproblemen i Europa härrör från orättvishet och livsmiljöns försämring. Utmaningarna är arbetslösheten, osäkerheten och ojämlikheten till följd av den ekonomiska krisen och den misslyckade ekonomiska politiken, klimatförändringen och dess följder, de religiösa och nationalistiska extremrörelsernas våld och terrorism och kriserna i närområdena och särskilt i Mellanöstern och den landsflykt som de ger upphov till. Dessa problem kan inte lösas genom militär upprustning och nedskärningspolitik, utan genom att samarbeta och investera i människornas välbefinnande. Samtidigt som den Europeiska unionen fokuserar på att lösa stora gränsöverskridande problem måste medlemsländerna ges självständighet för nationellt beslutsfattande. Alltid när det är möjligt och förnuftigt ska beslut fattas så nära människor som möjligt. Europeiska unionen ska till exempel inte tvinga medlemsländerna att avveckla offentliga tjänster eller sälja statens egendom, och unionen ska inte fokusera på reglering av onödiga detaljer. Unionen ska dock skydda varje EU-medborgares mänskliga och sociala rättigheter kraftigare än i dag.

Det sägs ofta att mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstaten och jämlikhet utgör kärnan i européernas och Europeiska unionens värden. Mänskliga och medborgerliga rättigheter får dock inte endast nämnas i festtal. De ska också realiseras i EU:s verksamhet, fördelning av medel och rättskipning.

Vänsterförbundets målsättningar:

• I stället för den nyliberala marknadspolitiken lyfts sociala rättigheter, lösning av miljöproblem och människornas välbefinnande fram i EU-politiken. Sociala rättigheter ska regleras i EU på ett alltmer omfattande sätt. EU realiserar ett socialt Europa även i dåd, inte endast i ord.
• Gemensamma trygga rutter för inresa och enhetliga asylkriterier och -förfaranden skapas och människosmuggling motverkas.
• Dublinförordningen utvecklas mot en permanent mekanism för ansvarsfördelning i vilken EU-ländernas ekonomiska skillnader beaktas. En del av EU-finansieringen används för mottagandet av asylsökande.
• EU:s asylsystem utvecklas i första hand utgående från människornas fria rörlighet.
• Avtalen med till exempel Libyen och Turkiet som har som syfte att stoppa de asylsökandes rörelse ska omförhandlas. Man ingriper i EU-medlemsländernas negativa utveckling vad gäller rättsstaten och de mänskliga rättigheterna. Sistahandsmedlet är att avbryta utbetalningarna till medlemslandet och avskeda medlemslandet från unionen.
• Arbetsvillkorens europeiska miniminivåer förstärks och europeiska minimistandarder för socialskyddet definieras.
• EU-finansieringen styrs mot att förstärka finansieringen av den sociala pelaren, miljöärenden, rörlighetens främjande, utbildning, forsknings- och utvecklingsverksamhet och investeringar som främjar en hållbar strukturförändring.
• Europeiska unionen ska inte användas som ett redskap för maktpolitik eller intressesfärstänkande. Medlemsländernas förpliktelser för gemensamt ansvar och bistånd som ingår i Lissabonfördraget ska inte missbrukas. Finland ska alltid själv bestämma formen av biståndet.
• Samarbete mellan Turkiet och EU måste förutsätta att Turkiet förpliktar sig till demokrati, mänskliga rättigheter och en fredlig lösning av den kurdiska frågan. Oppositionens fängslade riksdagsledamöter, journalister och andra politiska fångar ska befrias brådskande.
• EU:s budget ska inte användas för militär upprustning. I stället för militarisering främjas utvecklingen av säkerhetssamarbetet mellan medlemsländerna för att ingripa i internationell terrorism, människohandel och organiserad brottslighet.

9. Ett rättvist och demokratiskt land

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten utgör det finländska samhällets och Vänsterns grundläggande värden. Välfärdsstaten ska trygga allas grundläggande och mänskliga rättigheter samt allas faktiska och jämlika möjligheter att njuta av rättigheterna.

Rätten att utöva makt kommer från folket. Demokratiska system ska kontinuerligt utvecklas och nya former för deltagande skapas. Möjligheterna till förutsättningarna för deltagande ska säkerställas för alla. I rättsstaten grundar sig förvaltningen på lagen, i rättsstaten är alla likvärdiga inför lagen och i rättsstaten tryggas individernas och minoriteternas rättigheter. Rättsstaten måste kontinuerligt utvecklas och försvaras.

Att trygga säkerheten är en viktig uppgift för samhället. Polisens och de övriga säkerhetsmyndigheternas funktionsförmåga ska säkerställas. Säkerhet ska dock ses som mer än endast polisens och de övriga myndigheternas fullmakter och funktionsförmåga. Främjandet av social rättvisa och förebyggandet av diskriminering är centrala sätt att öka säkerheten. Medborgarnas friheter och grundläggande rättigheter ska förstärkas utan en oskälig ökning av kontroll och tillsyn.

I ett fritt och jämlikt land får alla vara sig själva. Man måste fortsätta främja de sexuella minoriteternas och könsminoriteternas ställning och likvärdighet. Rasism, diskriminering och fördomar ska bekämpas målmedvetet. Hatpropaganda, falska nyheter och hets ska bekämpas med lagstiftning, myndighetsarbete, korrekt information och solidariskt ingripande.

Jämställdheten mellan könen är en evig kamp som kräver kontinuerligt arbete. Särskilda problem i Finland är våld mot kvinnor, familjeledighetens ojämna fördelning och branschernas könsuppdelning. Könseffekterna ska uppmärksammas i allt beslutsfattande och man ska sträva efter att främja jämställdheten mellan könen.

9.1 Ett Finland som är likvärdigt och tryggt för alla

Finland ska vara ett bra land för alla, även minoriteterna. De sexuella minoriteternas och könsminoriteternas ställning har främjats under de senaste åren med enstaka lagändringar, men verksamheten har varit sporadisk. Det krävs ett övergripande tag för att främja likvärdigheten. Translagen ska reformeras brådskande i sin helhet och förverkligandet av individens självbestämmanderätt ska utses till dess utgångspunkt. Tillgången till tillräcklig och individuell könsbekräftande vård och tjänster för personer med könsdysfori ska säkerställas även för barn och unga. Samhällets könsbestämmande strukturer ska avvecklas och ickebinära personers ställning förbättras.

Våld i nära relationer är ett omfattande människorättsproblem i Finland. Årligen blir tusentals kvinnor utsatta för sexuellt våld. Europarådets Istanbulkonvention om bekämpning av våld mot kvinnor förutsätter grundande av tillräckliga och lättillgängliga skyddshem. Istanbulkonventionen förutsätter också att man grundar stödcenter för personer som har utsatts för sexuellt våld. Hedersrelaterat våld och kvinnlig könsstympning är också former av kontroll och våld som riktas särskilt mot kvinnor och som kräver mer åtgärder för att stoppas.

Lagstiftningen om sexualbrott ska skydda den sexuella självbestämmanderätten. Strafflagens kapitel om sexualbrott ska reformeras i sin helhet och definitionen av våldtäkt ska bli samtyckesbaserad.

Utöver könsbaserat våld är kvinnornas lägre inkomster och svårigheter att avancera i arbetslivet betydande jämställdhetsproblem. Löneskillnaderna mellan könen kan minskas genom att mildra branschernas könsuppdelning, åtgärda lönesättningen i kvinnodominerade branscher, främja öppenheten angående löner och fördela ansvaret för familjelivet. Familjeledigheten måste reformeras för att kvinnornas ställning på arbetsmarknaden ska förbättras och männens deltagande i familjelivet förstärkas. Familjeledighetsreformen skulle således öka även männens jämlikhet och förstärka deras föräldraskap.

Utöver den ojämna fördelningen av familjeledigheten stöter män på andra könsbaserade problem: män har sämre hälsa och utbildning än kvinnor, och tjänstgöringen är könsbestämd. Genom att demontera inskränkta könsstereotyper och främja könssensitiv fostran kan man öka alla personers möjlighet att leva ett individuellt liv på sitt eget sätt, oberoende av kön.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Translagen reformeras på ett övergripande sätt så att den baserar sig på självbestämmanderätten. Den medicinska och juridiska processen vad gäller könskorrigering ska åtskiljas. Fastställande av könstillhörighet ska basera sig på anmälan. Kraven på sterilisering som en förutsättning för fastställande av könstillhörighet avskaffas. Translagen ska även identifiera ickebinära personer.
• Social övergång möjliggörs för alla barn och unga med stöd från social- och hälsotjänsterna, småbarnspedagogiken och skolan. Juridisk könskorrigering möjliggörs för personer över 15 år med egen anmälan och för personer under 15 år med lov från en vårdnadshavare eller barnskyddet. Tillgång till stopphormoner som bromsar puberteten ska underlättas. En minderårigs transprocess grundar sig på uppmärksammande av barnets ålder och utvecklingsnivå i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter.
• Lagstiftningen om sexualbrott ska reformeras så att den är samtyckesbaserad.
• Barnens kroppsliga integritet och självbestämmanderätt tryggas. Medicinskt oberättigade behandlingar som siktar på att förändra kroppens könsbaserade karakteristika utan barnets samtycke förbjuds.
• Könsstympning och omskärelse av alla kön förbjuds.
• Ett förvaltningsövergripande HLBTIQA+-handlingsprogram för att koordinera politiken och planenligt främja de sexuella minoriteternas och könsminoriteternas rättigheter upprättas.
• Personbeteckningen görs könsneutral. I första hand utreds möjligheten att avstå från juridiskt kön eller alternativt möjliggörs ett tredje juridiskt kön.
• Man stiftar en föräldraskapslag enligt vilken föräldraskap antecknas i befolkningsdatasystemet som föräldraskap, inte som faderskap eller moderskap, och som möjliggör juridiskt föräldraskap för fler än två föräldrar.
• Myndigheternas, rättsväsendets och andra aktörers förmåga och resurser att identifiera, förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och kvinnlig könsstympning förbättras.
• Ett tillräckligt antal skyddshem och stödcenter för personer som har utsatts för sexualbrott grundas och stöd för personer som har utsatts för sexualbrott säkerställs i hela landet.
• Rätten till en säker, gratis och fri abort tryggas. En totalreform av abortlagen bereds. Den reformerade lagens utgångspunkt är att den gravida personens självbestämmanderätt förstärks och att det i framtiden alltid går att avbryta en graviditet som pågått i under 12 veckor om man så önskar. Kravet på utlåtanden av två läkare ska avlägsnas. Utförande av ingreppet ska i fortsättningen kräva kontakt med endast en läkare eller en för detta bemyndigad expert inom hälso- och sjukvården.
• Sexualkunskap ökas och förbättras på alla åldersnivåer.
• Självbestämmanderätten för dem som föder barn förstärks genom att förlossningsförberedelsen utökas, arbetstagare utbildas och anvisningar för verksamheten utvecklas.
• Man tillåter surrogatskap som är reglerat genom lag, icke-kommersiellt och likvärdigt tillgängligt oberoende av kön och som beskyddar intresset och välbefinnandet av barnet, personen som föder barnet och de tilltänkta föräldrarna.
• En familjeledighetsreform genomförs i vilken den andra förälderns kvoterade familjeledighetsmånader utökas. Familjeledigheterna ska reformeras så att de är lika för alla familjer.
• Öppenhet angående löner främjas.
• En familjeledighetsreform genomförs i vilken faderns kvoterade familjeledighetsmånader utökas.
• Könssensitiv fostran främjas på alla nivåer och en minskning i branschernas segregation strävas efter genom demontering av könsrelaterad vägledning. Könssensitiv fostran läggs till i lärarutbildningen och -fortbildningen.
• Medel med vilka man ingriper i utbildningens könssegregation och i skillnader i inlärningsresultat utreds och genomförs.
• Värnplikten utvecklas mot en könsneutral riktning.
• Rätten till mentalvårdstjänster garanteras genom lag för asylsökande i alla åldrar.
• En funktionshinderombudstjänst upprättas.

9.2 En mänsklig asyl- och invandringspolitik

De mänskliga rättigheterna hör också till flyktingar och asylsökande. Människornas nöd och de grundläggande orsakerna bakom flyktingskap kan inte lösas genom att stänga gränserna. Finland måste arbeta långsiktigt för att lösa grundorsakerna bakom flyktingskap i bilaterala relationer, i Europeiska unionen och i Förenta Nationerna med utvecklingspolitiska, människorättspolitiska och fredspolitiska medel.

I Europeiska unionen ska Finland främja asylförfarandets och det internationella skyddets höga nivå och utökandet av trygga rutter och medlemsländernas samarbete. Finlands asylpolitik ska förverkliga människorättsprinciper, internationella avtal och rättsstatens normer.

Finland behöver invandring och den arbetsinsats som invandrare erbjuder. Arbetstillståndsprocesserna ska underlättas och integrationen av arbetsrelaterade invandrare ska förbättras. Exploatering av invandrare på arbetsmarknaden ska förhindras genom att berätta till invandrarna om deras rättigheter och genom att utöka övervakningen av arbetsvillkoren.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Tillståndsprocesserna för arbetsrelaterad invandring görs snabbare och smidigare.
• Integrations- och språkutbildningen för arbets- och studierelaterade invandrare utökas. Även partners integration ska tas i större beaktande.
• Den årliga flyktingkvoten höjs i framtiden till minst 2 500 personer. Man arbetar i EU för en betydande ökning av mottagandet av kvotflyktingar.
• Försämringarna av det rättsliga skyddet för asylsökande återkallas. Asylförfarandets rättvisa och okränkbarheten av förbudet mot tillbakasändning säkerställs. Myndigheternas landspecifika riktlinjer ska överensstämma med FN:s flyktingkommissariats riktlinjer.
• Familjeåterföring underlättas och förverkligandet av barnets intressen främjas.
• De papperslösa personernas rätt till nödvändiga tjänster inom social- och hälsovård tryggas genom lag.
• Man strävar efter att minska förvarstaganden och förbjuder förvarstagande av alla minderåriga.
• Asylsökandes arbete uppmuntras. Tillbakasändning av arbetstagare som fått ett negativt asylbeslut genomförs inte mitt under arbetstillståndsprocessen. Beviljande av uppehållstillstånd till arbetstagare möjliggörs även för personer som anlänt som asylsökande och inte har ett giltigt resedokument, till exempel genom att utvidga främlingspassets användningsområde.
• Rätten till mentalvårdstjänster garanteras genom lag för asylsökande i alla åldrar.

9.3 En demokratisk och likvärdig rättsstat

Demokrati är även annat än val, och i en stark demokrati har medborgarsamhället en viktig roll. Medborgarorganisationerna ges möjligheter att delta och påverka både via traditionella samråds- och remissförfaranden och genom att stödja organisationernas och den tredje sektorns verksamhetsförutsättningar.

Den ökande hatpropagandan och rasismen minskar särskilt minoritetsgruppernas, kvinnornas och experternas deltagande i den offentliga debatten. Att försäkra allas jämlika möjligheter att delta förutsätter ingripande i hatpropagandan, uppmärksammande av människornas varierande utgångspunkter och deltagandets stödjande.

Demokrati kan också förstärkas genom att man utvidgar rösträtten och förstärker de ungas politiska kunnande. För att förstärka demokratin är det även väsentligt att göra det möjligt för olika slags människor att ställa upp i val för förtroendeuppdrag. Valkampanjerna är dock så dyra att de skapar ojämlikhet mellan kandidaterna. Jämlikheten kan ökas genom att man ställer tak för valkampanjerna.

I en rättsstat har alla möjlighet att föra ärenden till behandling hos en oberoende domstol. Rättsstatsprincipens förverkligande försvagas dock i Finland av att rättegångskostnaderna blir allt högre och handläggningstiderna är långa. Enligt Vänsterförbundet ska alla vara jämlika inför lagen vilket betyder att rättegångskostnaderna ska göras skäligare och handläggningstiderna kortare.

Maktbruk ska grunda sig på lagen. Maktbruk ska begränsas till myndigheter och polisen ska ha tillräckliga resurser för att trygga medborgarnas säkerhet.  Människor ska kunna röra sig utan rädsla och hot om våld, och därför ska våldsamma gatupatruller och rasistiska organisationer förbjudas. Det bästa sättet att förebygga hatpropaganda, rasism och diskriminering är dock genom planenligt förvaltningsövergripande arbete på samhällets olika nivåer, såsom i utbildningen, på arbetsmarknaderna och i myndigheternas verksamhet. Motsättningar bekämpas bäst genom att ojämlikhet minskas.

Vänsterförbundets målsättningar:

• Medborgarorganisationernas verksamhetsförutsättningar tryggas med bidrag och användning av offentliga lokaler. Medborgarorganisationer ska höras i statligt och lokalt beslutsfattande.
• Alla har rätt att föra sitt ärende till rätten, även låginkomsttagare. Man reder ut och tar i bruk medel för att göra rättegångskostnaderna skäligare och kostnadsrisken mindre. Handläggningstiderna görs kortare.
• Rösträttsåldern sänks till 16 år i kommunalval. Undervisningen i samhällskunskap tidigareläggs och utökas så att alla får den information och de kunskaper som är nödvändiga för deltagande i beslutsfattandet.
• Valkampanjerna föreskrivs tak i euro: 10 000 euro i kommunalval, 20 000 euro i landskapsval, 30 000 euro i riksdagsval och 50 000 euro i Europaval.
• Ett obligatoriskt lobbyistregister som gäller både riksdagen och statsrådet tas i bruk.
• Lagen ändras så att man i aktiebolag i vilka kommuner och landskap har majoritetsandel i fortsättningen efterlever offentlighetslagen i enlighet med den så kallade svenska modellen.
• Lagstiftningen reformeras för att möjliggöra bindande folkomröstningar och föreningarnas bindande medlemsomröstningar.
• Våldsamma gatupatruller och rasistiska organisationer förbjuds.
• Man ingriper i så kallade koordinerade hatkampanjer genom att trygga myndigheternas resurser och granska lagstiftningens funktionalitet.
• Resurserna utökas för att trygga polisens brottsutredning och patruller i hela landet.
• Medborgarsamhällets verksamhet förstärks och medlemmarna uppmuntras till medborgaraktivitet bland annat genom att delta i att lägga fram medborgarinitiativ, adresser och framställningar och organisera demonstrationer.
• Vi tar itu med att ändra lagen så att frivillig- och organisationsverksamhet i mindre skala lämnas utanför inkomstregistret.

 9.4 Påverkande regionalpolitik för hela landets bästa

Vänsterförbundet vill att Finland utvecklas på ett jämnt sätt. Vi är ett parti för hela landet. Människorna och miljön ska må bra på ett hållbart sätt i landets alla hörn.

Det finns många slags resurser och styrkor i Finland, både i städerna och landsbygdsområdena. Urbanisering är en global megatrend som syns även i Finland. Den kan inte stoppas men den kan kontrolleras. Samtidigt måste det vara möjligt att bo på landsbygden även i framtiden. Det ska finnas tillgång till basservice överallt.

Områdenas utveckling kan påverkas med politiska medel, till exempel via infrastrukturen, utbildningen eller närings- och bostadspolitiken. Angående detta kan särskilt behoven för huvudstadsregionens metropol, landskapens centralorter och den glest befolkade landsbygden urskiljas i Finland.  Man ska inte bygga motsättningar mellan dessa.

Den vänstra regionalpolitiken ska vara påverkande. Den utvecklar landet utifrån varje områdes styrkor, identifierar områdenas särdrag vid denna utveckling och tar landets hela beredskap i beaktande.

Den vänstra regionalpolitikens målsättningar:

• Tillväxtavtal ska upprättas för att utveckla de provinsiella stadsregionerna. Med hjälp av dem kan man förbättra områdenas tillgänglighet. Till exempel är järnvägsprojekt oerhört viktiga med tanke på många områdens livskraft.
• Det ska finnas ett universitet eller en yrkeshögskola i varje landskap i Finland, och det ska även finnas ett tillräckligt antal utbildningsplatser på andra stadiet i varje landskap.
• Finansieringen för basunderhåll av transportinfrastrukturen i glest befolkade områden ska tryggas. Särskild uppmärksamhet ska fästas på vinterunderhållets nivå. Kollektivtrafiken, inklusive anropstrafiken, ska utvecklas till ett giltigt alternativ för privatbilism.
• Snabbt bredbandsnätverk ska finnas tillgängligt i hela Finland.
• Gruvlagen ska reformeras så att beslutet att anlägga en gruva omfattas av det lokala demokratiska beslutsfattandet, samhället får en rättvis ersättning för företagens vinster och miljöaspekterna beaktas bättre än i dag.
• Utöver turism och andra servicenäringar ska man på landsbygden även utveckla hållbar odling och annan livsmedelsproduktion som skapar arbetsplatser och självförsörjning.
• Vid reformen av statsandelssystemet ska glesbygd och karaktären av skärgård vara kriterier som höjer statsandelarna. Statsandelarna bör även uppmuntra till kommungränsöverskridande servicesamarbete. Kommunernas statsandelar ska vara på en nivå som motsvarar uppgifterna.
• I reformen av social- och hälsotjänsterna ska en andel av kommunernas ekonomiska belastning överföras till landskapen och särskilt till staten.
• Rörliga tjänster och tjänster i hemmet ska utvecklas särskilt för landsbygdskommunernas invånares behov.
• Det ska finnas välfärdstjänster i varje kommun.
• De finansieringsmodeller som staten använder för kommunerna görs jämlikare. Möjligheterna att börja tillämpa MBT-avtalsförfaranden även i stadsregioner med under 100 000 invånare undersöks och geografisk jämlikhet beaktas i stödförfarandena.
• Man ska investera i landsbygdens och de glest befolkade områdenas miljöskydd eftersom det i dessa områden finns bland annat dyrbara natur- och kulturmiljöer och grundvattenområden.